Måste bort hemifrån

Hej! Jag är 17 år och fyller 18 i april. Jag vet att det är väldigt sent för mig att skriva detta men när jag gick i klass 7 gjorde jag ett lamt försök att söka hjälp. Det var också i början av klass sju som jag försökte ta livet av mig med rakblad. Fick sy fem stygn.

  Jag har försökt att hitta energin att göra detta men min depression hindrar det. Jag vet att min uppväxt är fel. Att jag har blivit felbehandlad men jag är van nu. Och att jag borde ha sökt hjälp direkt när jag visste att jag var deprimerad (min klasskamrat berättade det för mig. Jag visste inte äns vad det var då). När jag gick i klass 4. Jag hade gärna förklarat min depression men det finns inte plats för det. Jag vill inte bo kvar hemma och vet inte hur jag ska ta mig härifrån. Jag går inte i gymnasie och har ingen inkomst. Ifall jag inte på något sätt kan flytta härifrån kommer jag ta livet av mig.

  Jag är uppväxt med att pappa slog mig och mina syskon ofta när jag var väldigt liten. Jag har inte dem bästa och klaraste minnena men jag minns ifall vi gick och lade oss och pratade så att han hörde nerifrån kunde han säga åt oss att vara tysta ifall vi inte var det kom han upp och slog oss. Det gjorde ont men i den åldern kan jag inte säga hur hårt han tog i. Mamma har dragit mig rejält i örat en gång. Det är allt men det var inte förrens för två år sedan som hon för första gången gick emellan pappa när han slog min syster. Men tillbaka till förr. Hans slag minskade tillslut men när jag har rymt hemifrån, ett antal gånger, och jag och min syster skolkade en hel dag från skolan och hängde runt och när pappa fick reda på att vi smög ut i natten för att gå till en kille som min syster gillade, fick jag rejäla omgångar. Så pass att jag en gång kissade på mig för att jag trodde att han skulle döda mig och en gång fick jag en panikattack (?) för att jag trodde att han skulle slå ihjäl min syster, han slog hårt många gånger mot hennes huvud. Efter det fick hon stamm problem vilket hon har även idag. Ifall pappa skulle få reda på att jag skrev hit är jag säker på att han skulle slå mig och rädd att han ska slå ihjäl mig. Enligt han spelar det ingen roll vad som händer bakom stängda dörrar för vi är en familj och vi håller tillsammans.

  Han håller oss instängda och vi får vara mellan två hus där vilket man kan se från huset men ifall jag skulle gå ut skulle han nog fråga varför och ha ett möte för att jag är antagligen och söker efter "knulla" som han ofta brukar säga, även ifall jag är oskuld. 

  När min kropp började utvecklas och jag fick bröst brukade pappa ofta stoppa handen ner i behån och hålla på med min bröstvårta. Jag visste inte hur jag skulle reagera men han har gjort den med oss tre äldre tjejer. Jag skäms över det.

  Det finns fler saker som jag inte har plats med att skriva här men jag kan säga att jag även hade problem i skolan. Mobbad de första åren och utstött resten av min skoltid. Jag hade ingenstanns att ta vägen. I skolan blev jag mer deprimerad och hemma blev jag mer deprimerad. Hoppen är det enda som hållt mig vid liv. Och ansvaret för min familj.

Jag vill inte bo kvar. Och jag vet inte vad jag ska göra. Ifall jag stannar hemma kommer jag antagligen ta livet av mig. Jag orkar inte mer. Men jag får inte bo hemma när min familj får veta att jag har skrivit hit. Då tror jag att pappa ska slå ihjäl mig.

Självmord får inte vara sista vägen ut

BUP svarar:

Hej!

Det är inte för sent att skriva och det är väldigt bra att du gjorde det.
Det du berättar om är ju både misshandel och sexuella övergrepp och ständiga hot som din pappa utsätter er för och det får bara inte fortsätta!

Jag förstår att du är rädd för din pappa och att din mamma inte heller förmått/förmår hjälpa er. Det är så starkt av dig att du nu vågar söka hjälp trots din rädsla.

Det är upprörande att höra hur du har det och att det blir du som skäms över vad din pappa gjort. Det är inte du som ska skämmas. Det är den som är vuxen som har hela ansvaret.

Jag förstår det också som att du tar mycket ansvar för din familj och att ni syskon försökt hjälpa och stötta varandra.
Det framgår att ni alla behöver hjälp och att det är bråttom!

De som bäst skulle kunna hjälpa er är Socialtjänsten där du bor. Det är deras uppgift att hjälpa barn som far illa i hemmet och det gör ni.

Om du inte kan vända dig dit direkt så skulle du kunna börja med att vända dig till BRIS och diskutera hur du ska göra utan att riskera att bli slagen igen.

Ytterligare en möjlighet är tjejzonen där du  också kan få råd och stöd anonymt via chatt.

Var försiktig - du är en modig tjej och både du och dina syskon förtjänar verkligen ett bättre liv.

Ni måste få hjälp nu!





Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta