Vettskrämd över att få ett återfall

Jag har i flera år känt vad som förmodligen varit en svår depression. Varje dag har varit värre än den förra. Jag var vettskrämd för mina egna tankar, att jag faktiskt skulle hoppa framför det där tåget. Att jag skulle fortskrida med att göra mig själv illa. Men samtidigt så har jag vuxit att gilla detta mörker o dessa känslor. Jag levde länge utan att berätta för någon, men nu har jag berättat o jag har under någon månad mått bra. Jag har varit så när lycklig jag har varit på så länge. Men ändå så kändes allt inte 100. Jag kände fortfarande en sorts skugga bredvid mig, om detta var en slags placebo effekt från att ha läst att depression oftast är kroniskt eller på riktigt vet ja ej. Men jag var och är vettskrämd över att jag kommer behöva leva med den depression jag tidigare kände, jag är vettskrämd över att jag ska få ett återfall.

Det som är läskigast av allt är att jag vill "leva bland mina demoner", jag vill sjunka ned i hålet igen. Jag antar att det känns som ett säkert ställe. Och till viss del så känns det som om jag är påväg dit igen, och det skrämmer mig. Det känns som om ett återfall är "på väg".

så mina frågor är

1. Jag har precis börjat gymnasiet och jag undrar om detta kan vara en anledning, att det är nytt och jag söker mig till det jag känner till?

2. Är ett återfall något att oroa sig över? Är dem vanliga?

3. Att vilja känna sig som jag gjorde för ett tag sen, är det "normalt"?

Justme

BUP svarar:

Hej! 

Som jag förstår ditt mejl så känner du dig högst tudelad till huruvida du skulle börja må sämre igen. Dels funderar du över huruvida det skulle kännas vant, och därmed kanske tryggt, att må som du gjorde tidigare. Samtidigt skrämmer det dig. Det glädjer mig att höra att du upplever att du mått bättre en period och att du har positiv erfarenhet av att berätta om hur du mår. Det är bättre förutsättningar för att du ska slippa att må som du gjorde tidigare. 

Att börja gymnasiet är en stor förändring. Du är dessutom inne i en period åldersmässigt som kan innebära mycket tankar om livet, vem man är och vill vara. Att gå från barn till vuxen är också en stor, om än helt naturlig förändring. Jag tycker att det låter klokt att tänka att du påverkas av de båda.

Exakt hur skolstarten påverkar dig är naturligtvis svårt att säga, du får hålla lite koll på hur du upplever det, hur dina tankar och känslor förändras, när du kommer lite längre in på terminen. Att börja en ny skola, med nya byggnader, lärare och elever kan kännas nervöst och oroligt. Alla påverkas på ett eller annat sätt av en så stor förändring, vissa reagerar mer, andra mindre. Den första fasen, då allt i skolan känns nytt, kan också upplevas olika lång. Förhoppningsvis känner du vant dig vid skolan efter någon vecka, när ordinarie schema rullar och man hunnit träffa alla lärare och kanske börjat lära känna andra elever i klassen något. Jag vet inte huruvida det är för att du söker trygghet som du funderar över huruvida du kommer att må som du gjorde tidigare och möjligen längta dit.  Kanske kan det där mörka hålet i tanken kännas som en skyddad plats där man slipper möta omvärldens krav. Kanske är det osäkerheten i allt det nya som sätter igång tankar om att du ska börja må sämre.

Man kan tänka att det är de mer förnuftiga tankarna hos dig som tar fasta på det skrämmande i att må så där dåligt som du gjorde tidigare. Jag håller med. För att må så dåligt som du beskriver att du gjort tidigare tycker jag låter varken tryggt eller som en lösning. 

Utifrån det du skriver uppfattar jag det som att du på egen hand började må bättre. Huruvida du är på väg in i en depression är omöjligt för mig att svara på. Det är inget som säger att för att man varit deprimerad en gång så kommer man bli det igen. Man kan emellertid ha en sårbarhet med sig som gör att man kan uppleva återkommande perioder när man mår sämre, kanske främst kopplat till perioder med hög stress. Så, ja det du kallar för återfall är inte helt ovanliga. Vad av det du gjorde för att börja må bättre tidigare kan du prova göra igen? Att en tyngre period upplevs vara på gång igen betyder inte att den tidigare historien upprepar sig. Man kan se det som att de erfarenheter du har också gjort dig rustad för att hantera livet. 

Jag råder dig att fundera kring hur du mår när den största stressen över att börja gymnasiet lagt sig som jag skrev ovan. Ta en eventuell fortsatt oro på allvar och sök då hjälp för en professionell bedömning. Tillsammans med skolans kurator eller en behandlare på ungdomsmottagningen eller BUP kan du se vilken hjälp du skulle kunna få. Du har ju redan erfarenhet av att det hjälpt att prata med någon. Depression finns det behandling för och är inget som du ska behöva deala med på egen hand. 

Jag bifogar lite ytterligare information om nedstämdhet som du kan läsa igenom. Hoppas att mitt svar kan ha en viss lugnande effekt. Ta hand om dig!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta