Snälla hjälp! Jag pallar inte mer!

Jag mår jätte dåligt. Jag fyller 14 i år men beter mig som 16 och umgås bara med äldre. Det är inte bra äldre personer utan dom med krim ryktet om man säger så. Vilket har gjort att jag har hamnat i skiten. För ca, 1 o en halv månad sen fick jag en ADHD diagnos vilke har vart tufft jag har flera soc anmälningar på mig och har varit i kontakt med polisen ett antal gånger. Jag drack första gången när jag var 11. Testade och röka när jag var 12. Och sedan ett halvår så fastnade jag i rökandet. Jag har nog gjort allt man inte ska göra i min ålder. Jag har testat droger, snott bilar, snott i affärer. Haft hemma fest varit respektlös mot mina föreldrar. Och saken blir inte bättre av att det inte går bra i skolan. Alla säger Men (mitt namn) gå bara in och sätt dig på lektionen. Hur svårt kan det vara? Jo det är jätte svårt. Jag kan inte jobba ett ända matte tal för att nån kanske reser sigg upp eller tappar pennan. Vad som helst. För typ 3 månader sen så skilde sig mamma och pappa. De tog knäcken på mig! Senast idag så började mamma att gråta och säger att hon inte klarar av mig. Hon säger att jag har gått för långt. Att jag har komit så långt i från så hon har uppfostrat mig. Sen när jag går hem till pappa så säger han att han har bröst smärtor pga mig. Att han har tryck över bröstet. Jag börjar grina bara jag tänker på det. Hur jag bara kan göra mamma och pappa så besvikna. Jag klarar inte av mer jag gör nt de. Och nt nog med att jag har det jobbigt hemma. Min bästa kompis pappa blev dödad. Hon har mått piss sen dess. Jag pallar nt mer. Jag har alltid varit en stark person men nu har jag fan fått sjävmords tankar. Jag skär mig nt men jag har nästan lust att typ överdosera mig med min ADHD medecin. Ta det med sprit och bara försvinna. Snälla hjälp. Kom nt med några dumma kommentarer om att jag är larvig o så men asså jag pallar nt mer!!!

Anonym

BUP svarar:

Men oj, jag hoppas verkligen ingen kallar dig larvig eller ger dig dumma kommentarer. Fy vad trist i så fall! Du har varit med om så mycket svårt i ditt liv redan och jag tycker inte du förtjänar att höra sådant.

Det låter som vuxna behövde bry sig mer om dig i stället för att skälla och säga att du är hopplös. Jag tycker också att det låter som om dina föräldrar bryr sig ganska mycket om hur de själva mår och inte så mycket om hur du mår.

 Du beskriver verkligen jättebra hur ditt liv ser ut just nu. Och jag kan verkligen förstå att du inte pallar längre. Det tror jag ingen skulle göra. Men det går att få hjälp. Livet kan bli bättre, även om det i dag känns som en lång väg att gå.

Jag blir nyfiken på vad som gjorts för att hjälpa dig och din familj hittills? Om du har varit i kontakt med både polisen och soc ett antal gånger så tycker jag att de borde insett att "här har vi en ung tjej som behöver få hjälp, inte skäll".

Du är ju själv ledsen över att du bråkar med dina föräldrar och jag vet att soc brukar vara bra på att hjälpa barn och föräldrar så att de kan förstå varandra mer och bråka mindre med varandra.

Är det någon av alla de vuxna som du träffat som förstått? Någon som du kan prata med? Jag tror du behöver någon som tror på dig. För det är lätt att om man är ute och strular mycket så tycker vuxna att man bara är ett bekymmer och slutar lita på en. Och när vuxna inte tror på en och man bara är 13 år, då är det kanske det är lätt att tänka att: -"Ingen tror på mig, jag kan lika gärna fortsätta vara en strulig tonåring."

Sen det där med skolan. Det är väl klart att det inte bara är att gå in och sätta sig, särskilt inte om man har koncentrationssvårigheter vilket ju är vanligt när man har ADHD. Jag tycker det är jätteviktigt att dina lärare ser till att hjälpa dig att klara av skolan. När man har ADHD behöver man ibland få lite extra stöd och anpassning, till exempel möjlighet att sitta lite avskilt om det gör att man kan koncentrera sig bättre. Detta är skolan skyldiga att göra. 

Om det finns någon som du känner att det går att lita på, helst en vuxen, och som du tror verkligen kan vara till hjälp för dig - kan du inte ta och prata med hen?

Jag förstår av ditt brev att du vill inte ha det så här, jag tror du är bekymrad och vill få en förändring, få ett bättre liv, eller hur? Även om man tror att man är stark så låter det som att det du tampas med är lite för mycket för att klara själv. För en ungdom, men också för en vuxen.

Vem som helst skulle behöva hjälp som hade det som du.


Jag tror du behöver praktisk hjälp, med skolan och kanske att prata med dina föräldrar så att de förstår dig bättre. Det kan skolkurator eller mentor förhoppningsvis hjälpa dig med, eller soc.

Jag tror också du behöver tröst och någon som tror på dig. Vad tror du om att få en alldeles egen Storasyster? Inte en släkting utan en lite äldre tjej som du kan chatta, prata med på Skype eller träffa IRL? Kolla in Tjejzonen, det tror jag skulle kunna vara något för dig.

Jag hoppas verkligen att du kan tro på  tanken att det finns vuxna som bryr sig. I bland kan de vara lite svåra att hitta, men vi finns. Jag tror på dig och jag vill att du tror på dig. Prata med någon vuxen. Visa detta brev om det är lättare, men våga ta hjälp, det lönar sig.

Stor kram!




Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta