Hur länge ska det ta att släppa saker och sluta vara ledsen?

Hej, jag vill bara veta hur länge ska det liksom ta för en att släppa saker, gå vidare och sluta vara ledsen hela tiden. Jag slutar aldrig att vara ledsen och gråta över allting. Jag har precis slutat 6:an och ska börja 7:an snart. Nu innan sommarlovet började har jag haft det så enormt stressigt. Att göra klart alla uppgifter, skriva nationella prov, orka med vardagen och att bara gå till skolan. Jag hade enormt många uppgifter som inte blev inlämnade, och därmed sänktes många utav mina betyg då. Jag har underkänt i idrott eftersom att jag vägrade att simma, och knappast varit med på ens 95% utav lektionerna. Jag är så himla osäker med mig själv och vikten är ett enormt problem för mig. Det styr väldigt mycket i min vardag, och ja det är nästan anledningen till att jag inte varit med på idrotten. Jag skäms. Jag bytte skola i 5:an och hamnade i en klass där jag inte alls var direkt välkommen. De flesta kommenterade min vikt, att jag aldrig gjorde något i skolan, klagade på att jag skolkade från idrotten, suckade varje gång JAG stog där framme och skulle liksom presentera någonting. En del utav det som skapat min så sjukt jobbiga osäkerhet. Förra året förlorade jag en väldigt nära bästavän genom internet, som helt enkelt inte orkade mera heller. Hen tog livet av sig. Den personen räddade mig när jag mådde som värst. Pratade med mig, stöttade mig, fanns där och ja. Och ända sedan hen lämnade mig, har Jag känt mig helt ensam, sorgen tar över mig. Jag saknar hen så mycket och usch allt jag vill är att ta tillbaka min fina bästa vän. Men det går ju inte, och det totalt förstör mig. För 2 år sedan träffade Jag en annan person genom internet, vi fick känslor för varandra och ja blev liksom tillsammans efter något års pratande. Sedan drog hen i ja kanske något halvår eller så. Då var Jag ju ännu mera förstörd. Nu var jag ju så sjukt ensam. En person hade lämnat mig igen. Utan att säga ett ord. Senare kom hen tillbaka, och vi började att prata med varandra igen. Vi kom varandra riktigt nära igen. Problemet var ju bara att hen hade hittat en ny tjej. Och problemet med det var att hon inte tyckte om att vi pratade alls. Så då lämnade hen mig igen,  Jag bara känner mig tom, ensam, värdelös, dålig och helt förstörd inuti. Dom var dom 2 viktigaste personerna i mitt liv. 

Sedan känns det inte som om någon ens skulle Sakna mig, min familj skulle inte, inte mina vänner, ingen. Jag är bara ful, värdelös, tråkig och ja jag borde egentligen inte vara här. Känner mig som ett stort misstag och helt misslyckad inför alla jag älskar. Jag är en osäker jobbig och nedstämd tjej som inte duger åt något. Jag vet inte varför jag hela tiden känner mig så ledsen, varför Jag misslyckas med precis allting, sabbar och bara är ivägen. Jag är ett problem. Och den enda utvägen jag ser är bort härifrån där inget och ingen kan skada mig mera. Allt Jag känner är sorg, saknad, tomhet och ingenting. Vad är det för fel på mig?

Jag vet inte.

BUP svarar:

Hej!

Vilken svår situation du har hamnat i, som jag förstår det så har du hamnat i en klass som du aldrig känt dig välkommen till och där du blivit utsatt för elakheter/mobbing av flera.

Du hade styrkan att söka vänner på nätet och fann också människor som du verkligen kunde både stötta själv och bli stöttad av. Att din första fina vän tog livet av sig förstår jag är en stor sorg för dig och jag tror inte att det är något som går att bara gå vidare från och det är svårt att säga hur lång tid det tar. Sorg är ofta något som kommer och går i vågor.

Nu känner du dig bara misslyckad och tror inte att du skulle vara saknad av någon. Din känsla verkar vara att allt du gör blir fel. I klassen är du utsatt och har svårt att slutföra uppgifter, jag undrar vad du har för stöd av lärare och elevhälsa(kurator, skolsyster m. fl.)? Det brukar finnas möjlighet att få hjälp med att strukturera vad som är nödvändigt och vad du kan slippa, och diskutera igenom vilka krav du har möjlighet att klara. Stressen bara ökar om man inte får hjälp att sortera och planera. Du skulle inte behöva känna att du bara misslyckas om du fick hjälp att anpassa kraven efter vad du har möjlighet att klara. Där skulle jag råda dig att i höst vända dig till skolkurator som kan hjälpa dig att sortera och sedan prata med lärare.

Med din familj undrar jag om de vet hur du mår? Ibland är det extra svårt att berätta just när man blivit så illa behandlad, det är som om man då tror att allt är ens eget fel och skäms för att berätta om hur man har det. 

Jag vet ju inte vilken kontakt du har med dina föräldrar eller om de är personer som skulle kunna stötta dig om de förstod hur du hade det, jag vill bara säga att föräldrar i vissa fall kan vara helt annorlunda än vad man tror, om de får chansen.

Att vända sig till närmaste BUP mottagning är ett alternativ (du hittar adress och telefonnummer på förstasidan här), kanske att du även skulle ha glädje av en nätkontakt. Där finns någon som lyssnar och som kan ge råd och stöd. Till exempel Tjejzonen där man kan chatta  med en av Tjejzonens Storasystrar. Chatterna är öppna söndag till torsdag mellan klockan 20 och 22 nu på sommaren. De är öppna för alla som identifierar sig som tjejer mellan 10-25 år.

Du frågar vad det är för fel på dig och jag tror inte att det behöver vara något fel på dig alls! Att vara osäker och nedstämd är något man är under en period, det är inte ett tillstånd du kommer att vara i jämt. Du kan få hjälp av andra människor att se dig själv på ett helt annat sätt än vad du gör nu.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta