BUP hjälper - men inte just nu

Hej, är en tjej på 13 år, mår värkligen, as dåligt.. vet aldrig vart jag ska lägga mina känslor, mycket som hänt och har för många tankar igång just nu.. började i november att jag mådde extremt dåligt, jag drack mig full, jag började skära mig mycket.. men mina närmsta vänner visste det, dom berättade det tills skolsyster då dom var oroliga för mig, och under november/december började jag också röka och gör det fortfarande ön idag.. men iallafall, skolsyster pratade med mig och jag sa att jag hade ångest, skolsyster ringde hem och mina föräldrar tog kontakt med bup, men jag har svårt att öppna upp med mina känslor, det går bara inte..och några veckor senare så gick jag inte alls till skolsyster då jag inte gillade henne, men sen så hade jag möte med min mentor, skolsyster och mina föräldrar och då de kom upp att jag hade blivit smalare, ja, jag hade spytt upp mat och ätit mindre, gick bara ner fem kg så för mig var det inget farligt alls. under dehär halvåret har jag blivit polisanmäld två gånger för bråk med ett par tjejer, och sen smällt till min lärare då hon tog tag i mig, nu under tiden då jag mått dåligt så har kag märkt att jag inte har energi till att vara trevlig, gillar inte lärarna i skolan och har ingen energi till att försöka vara trevlig.. har druckit några gånger mer, röker fortfarande och skär mig om jag mår dåligt. Bryr mig egentligen inte alls om vad som skulle kunna hända mig, har blivit hotad att bli nedslagen flera gånger, men ärligt från min sida så skulle det gärna få hända, för jag har ingen energi till att må bra, eller att ens ta hand om mig själv. jag började återhämta mig, men sen avled min katt, och min katt betydde seriöst allting för mig, och jag avled psykiskt, klarade mig inte på dagar, alla säger att de är en sorg, men hans bortgång är en ångest för mig, han hade sån panik när han var hos veterinären och det är ju den paniken som kommer hos mig, mår så jävla dåligt pågrund av det, de kommer aldrig att släppa, så är det. har ingen hopp för mig längre, är lika patetisk, jag lovar och svär att jag kommer inte leva vid 18 år ålder om jag inte får hjälp, för så dåligt är det, jag går ju hos bup, det hjälper men inte just nu, känns lika skit som alltid, men jag får se hur det kommer hjälpa mig. men allting är värkligen piss, har ingen lust till att leva, har ingen lust till att försöka att leva och att vara glad, mina vänner ser mig med ett leende varenda dag, och där ser du, hur lätt det är att fejka ett leende.

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det är bra att du har en samtalskontakt och att du verkar inställd på att fortsätta, även fast du nu inte tycker att det hjälper dig. Det är så samtalskontakter ofta brukar fungera.

Ibland kan det kännas hopplöst. Man pratar om samma saker hela tiden och inget händer! Men konstigt nog händer något ändå, men det tar lite tid innan man kan sätta ord på det. Så det är bra med lite tålamod och det hjälper också med en viss nyfikenhet - både på sig själv och vad framtiden har att erbjuda, vilket du verkar ha. 

Jag tycker du är bra på att skriva om dig själv och jag tror att det kan hjälpa dig att må bättre. Det kan hjälpa dig att formulera, sortera och lägga dina känslor och tankar någonstans och det tror jag du mår bra av.

Och om du har svårt att prata om dig själv, så kan du skriva ner dina tankar och känslor som du gör här i detta brev. Det vore jättebra att ha i en samtalskontakt med dig. Det skulle ge många väldigt viktiga saker att prata om.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta