Hur vet man att man har klaustrofobi?

Hej jag är en 14 årig tjej från Gbg och jag har lite frågor angående fobi!Jag undrar hur man vet att man har klausofobi? Måste man få en diagnos för att veta det? jag tror nämligen att jag har det. Tex. Idag så var det rätt varmt ute och så skulle min pappa bara springa in på Ica och jag och min lillasyster stannade kvar i bilen. Han låste och bara 10 sek efter kände jag hur hjärtat började slå snabbare och hur tankarna kom "shit va varmt det är", "syret kommer ta slut och vi kommer dö här inne". Jag tryckte på knappen inne i bilen som gör att bilen låser upp sig, men den funkade inte. Jag fick panik, jag skrek och ropade "jag måste ut här ifrån" sparkade på dörrarna, kände ett tryck över bröstet, grät och jag var helt hysterisk. Min syster blev jätte rädd så hon ringde pappa och han kom ut och låste upp så jag kunde öppna dörren och då gick allt över (förutom att jag skakade lite). Jag har vart med om liknande saker. Tex. när jag var i London för några månader sedan. Jag har bott i England och varit i London hur många gånger som helst under min uppväxt, (därmed åkt tunnelbana väldigt många gånger vilket jag inte har några problem med tidigare). Så jag bara gick på tunnelbanan och allt var okej tills vi åkte in i tunneln, då började jag tänka "om det nu börjar brinna, så har vi ingenstans att ta vägen. Då dör vi allihopa" och sen stannade tåget mitt i tunneln, jag blev inte hysterisk på ngt sätt då. Men det var otroligt obehagligt på ett annat sätt, jag tänkte "herregud vad mycket folk det är här, om vi står här längre kommer syret ta slut och vi kommer dö" och så började jag se suddigt och kände att jag inte kunde andas som vanligt, det var som att jag hade sprungit en mil genom att bara ha suttit stilla. Samma sak hände idag när jag satt på spårvagnen, den stannade också i en tunnel och jag kände hur paniken komma men då åkte den igen så jag hann liksom inte få panik innan vi var ute.

Jag har tidigare haft panikångestattacker pga. väldigt mycket stress och ångest, och när jag fastnar i trånga utrymmen så känns det som att jag får en panikattack men typ 10x värre det är otroligt obehagligt, och efter jag har haft en sådan attack tex idag i bilen så skakar jag lite och jag kan inte slappna av i käkarna, nacken och  axlarna så då snännings huvudvärk.Jag har också hela mitt liv undvikit hissar, hade huset jag skulle upp i  50 våningar och jag ska upp till den högsta våningen så hade jag ändå tagit trappan liksom.

Har jag klausofobi? Går detta att "bota" eller vad man ska säga? Det är verkligen jätte jobbigt, då jag nu mera undviker dessa platserna. 

Hade blivit glad ifall ni svarade snarast, tack på förhand!

Lina

BUP svarar:

Hej Lina!

Tack för ditt brev, du beskriver väl hur jobbigt det kan vara med stark ångest, hur snabbt den känslan kan upplevas slå till. Att få ångest när man vistas i små eller trånga utrymmen, där man känner sig instängd är inte ovanligt. Alla kan nog känna igen sig på ett eller annat sätt, att situationerna du beskriver lätt väcker obehag. Det är naturligtvis inte alla som får så starka reaktioner som du beskriver, men det är inte heller helt ovanligt. Många kan känna igen sig i att det känns svårt att andas, att hjärtat börjar slå snabbare och att man får tankar om att man ska dö, att man bara måste ut. Panikkänslor, stark rädsla, ångest. Sådan rädsla kallas ibland för klaustrofobi och det är inte helt ovanligt att sådana svårigheter kommer i tonåren. Vad otroligt jobbigt det låter, det som hände dig där i bilen. Jag förstår att både du och din syster blev skrämda. Kunde du prata med din pappa om det som hänt?

Att få stark ångest brukar kunna ge en stark kroppslig reaktion, så det är inte konstigt att man upplever sig spänd eller trött efteråt. Man kan tänka på att försöka slappna av, t ex sänka ner axlarna och slappna av i ansiktet för att undvika att spänningar leder till huvudvärk. Ångest i sig är inte farligt, men spändheten kan utöver den psykiskt jobbiga upplevelsen som ångest i sig ger kännas påfrestande. Stress har en negativ inverkan på ångest, så det är vanligare att man reagerar med ångest under stressiga perioder. 

Att uppleva några enstaka panikliknande situationer i livet är inte ovanligt och kanske något man klarar av att hantera på egen hand. Kanske hjälper det att minska på stressen för att slippa att paniken återkommer. Ibland försvinner svårigheterna av sig själv, ibland behöver man hjälp. Ett varningstecken är om man börjar gå runt och vara rädd för att paniken ska komma i en massa olika situationer, om man börjar undvika vissa platser eller drar sig från att gå utanför hemmet. Jag vet inte exakt i vilken utsträckning du upplever att det här är ett problem för dig, men jag förstår att du har vissa tendenser till att undvika platser med mycket folk eller trånga utrymmen åtminstone. Om man har återkommande svårigheter med panikattacker som hindrar en i vardagen brukar man prata om panikångest. 

Om det är så att man upplever att paniken och rädslan för att få panik blir ett stort problem kan man ta kontakt med den BUP-mottagning man tillhör och beskriva svårigheterna. Där får man berätta mer om svårigheterna och se hur BUP kan hjälpa till. Det finns bra hjälp att få för panikångest, och många upplever att de blir helt hjälpta.

All behandling innefattar att man lär sig mer om vad ångest är och hur man kan utmana och hantera den. Jag skickar med en text där du kan läsa mer.

Prata gärna med dina föräldrar om dina upplevelser och ta kontakt med BUP om du behöver. Det finns bra hjälp att få!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta