Är i ett livstids fängelse

Hej!

Jag är en tjej som har depression. Jag har ingen kompis, är helt ensam. Alla tror att jag är en galen tjej som har dum i huvud. Kanske därför de vill inte lyssna på mig. Jag vill göra självmord men ingen låter mig göra det. De vakter mig helatiden. Ingen lämnar mig ensam. Jag har ingen chans att göra det.  Ibland kändes som att jag har hamnat i en livstid fängelse för att när man hamnar där då kan man inte göra självmord även man vill. Jag orkar inte hålla allt inuti mig. Det är känns så tungt att bära allthing i mitt hjärta varenda dag. Jag är trött på att visa att jag är lycklig just den tiden när allt jag vill är bara gråta.  Det känns som att  jag är i en värld och min kropp är i en annan.  Jag tänker att jag kommer klara saker som jag egentligen klarade av. Men jag klara inte av saker. Det är inte lätt att se de andra utveckla så mycket och klarar av saker som jag inte kan. Jag säger att jag behöver ingen, det är bättre att vara ensam. Men jag är trött på att vara ensam. Jag inser varenda sekund att jag behöver någon som jag kan prata med, en axel att gråta, någon som jag kan lita på. Saker som jag älskade föreut, nu älskar jag inte alls. Jag tycker allthing ointressant. Jag kan inte koncentera på någonthing. Jag känner mig allthing är meninglöst. Jag vet inte varför jag levar, vet inte varför jag klär på mig kläder. Det kommer så många konstiga frågor som jag har ingen svar. Jag frågar mig alltid konstiga frågor till mig som har ingen svar. Jag börjar tänka konstiga saker. Jag börjar bli förvirrad på allthing. Jag blir ärg på saker som man ska inte bli ärg på. Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv. Jag vet inte om jag älskar mig eller inte. Jag går i bup i xxxx som har ingen bra lösning. xxxx Bup sitter och beskriver hur depresiion är och pratar om hur jag mår. Pratar samma sak varenda gång jag går där. Jag hatar läkare. De ger problem till andras liv. De säger att vi förstår hur du känner men hur kan de förstå någon känsla. De har lärt sig det, jag vet men att lära sig och känna den situtionen är väldigt olika. Jag vet inte varför jag går till Bup. Deras mediciner funkar inte alls på mig. De skriver mediciner föratt jag ska sömna på nätterna men kan inte sömna på nätterna utan jag blir ännu trött. Det känns som att de ger medicin mot trötthet inte mot sömnsvårigheter. Jag vill bråka med de faktis föratt jag är så ärg på de. Jag är såå missnöjd med hur mitt liv har blivit och vad jag har hänt med mig.  Trött på att gråta, trött på att försöka. Ändå ler jag, men inuti dör jag. det är det saken som ingen ser på mina ögon. Ingen älskar mig. de visar som att bryr sig men verkligheten är att de har bara ansvar. Jag känner att inget i mitt liv är meningslöst och att jag är meningslös och inte värd något, jag är bara ett problem för alla i min omgivning och det hade varit bättre för alla att jag hade varit död nu. Så de inte hade behövt ha problem med mig mer. 

Vill vara anoym/

BUP svarar:

Hej! 

Tack för ditt brev och jag blir glad att du är inne på denna hemsida fast du själv mår så dåligt. Som du ser är det många som mår mycket dåligt. Det är dock sällan någon som skriver här när de mår bra igen. För så är det - även om man mår så dåligt som du gör, kommer det att bli bättre

Jag tycker du skriver väldigt bra och insiktsfullt om dig själv och hur annorlunda man kan tänka när man är djupt deprimerad. Du skriver att saker du älskade förut älskar du nu inte längre. Samtidigt vet du fortfarande att du behöver någon att prata med, någon du kan lita på.

Nu verkar det inte kännas så i den behandling du har. Du är arg och missnöjd. Du skriver att du ler men inuti dör. Jag tycker att du ska försöka uttrycka ditt missnöje och ilska. Inte genom att skada dig själv utan genom att prata med dem! För om du inte är riktigt ärlig så är det nog lätt att du inte heller upplever att de är det -att det inte känns äkta. Kan det vara så?

Du skriver att det känns som du bara är ett problem. Kanske är du rädd att bli ett större problem om du visar din ilska och besvikelse? Men depression och självmordstankar handlar väldigt mycket om ilska och just därför är det viktigt att du kan visa dig arg och besviken på de som nu ska hjälpa dig. På det viset kan du få bättre hjälp och känna dig mer levande.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta