Sorgen går aldrig över

Hej!

Jag har sedan några år tillbaka mått väldigt dåligt. Jag är nu 17 år och det går aldrig över. Jag har självmordstankar väldigt ofta och känner att jag vill ha frid, sluta leva i sorg och sluta må dåligt hela tiden samtidigt som jag inte vill dö, för det är ju bara sorgen jag vill bli av med. Jag känner mig inte tillräckligt bra för någon och känner att alla skulle få det bättre utan mig. Jag är ofta väldigt irriterad hemma, fräser mot mamma trots att hon inte gjort något och är 6 av 7 dagar på väldigt dåligt humör hemma. Jag har det jättejobbigt i skolan för att jag inte kan plugga p.g.a. att jag alltid är ledsen. Ibland är det anledningar som gör att jag är ledsen men oftast är jag bara ledsen utan anledning och gråter varje dag. I vintras hoppades jag ofta på att jag skulle halka tack vare isen och slå i bakhuvudet och förhoppningsvis dö och för 1.5 år sen var jag påväg att hoppa framför ett tåg och tänker fortfarande varje gång jag väntar på ett tåg att jag borde hoppa - men ändå så gör jag det aldrig . Jag mådde så himla bra förut och älskade livet men det tog sig en rejäl vändning för nu vill jag bara bort. Sorgen kom när en nära släkting till mig dog och har aldrig återhämtat mig efter det. Vet inte vad som har hänt med mig men en sak vet jag och det är att jag inte vågar söka hjälp för vill inte att min familj ska veta. Att jag har självmordstankar är rätt allvarligt och vet att psykologer eller kuratorer gärna vill ta ett snack med föräldrarna då men skulle aldrig klara det. Aldrig känt att Jag kunnat prata med någon i familjen och vill verkligen inte att dem ska veta det heller. Känner mig trasig. Kan jag lida av depression eller är det "ingenting" fel med mig? 

Trasig tjej

BUP svarar:

Hej!

Jag kan inte säga om du lider av depression men det du beskriver är att du sörjer din nära släkting oerhört och inte förmått glädja dig åt livet sedan hen dog. Det är en sorg du inte kommer över och som du inte heller verkar kunna dela med någon. Att du är arg och irriterad kan också bero på underliggande sorg.

Vet inte riktigt varför det är så att du aldrig kunnat prata med någon i familjen, har du gett någon av dem en chans? Nu känner ju du din familj och jag gör inte det alls, men jag vill ändå fråga eftersom de kanske också sörjer. En förhoppning är att de kanske har minnen och upplevelser som ni kan dela? I en del familjer är man ovana att prata om svåra saker med varandra och ingen vet riktigt hur man ska börja fast man kanske önskade att man kunde.

Men du måste ju känna efter själv vad som är möjligt. Om du inte känner att det går så tänker jag att det viktigaste är att du själv ser till att få en möjlighet att dela det du känner och kan reda i vad som har hänt. För att kunna gå vidare i livet och känna dig hel igen. Du är 17 år vilket innebär att du har mycket självbestämmande gällande om dina föräldrar ska bli kontaktade. Om det är fara för ditt liv så skulle nog jag ändå tycka att de borde få en chans att stödja dig. 

Du kan få stöd av självmordsupplysningen om du känner att tankarna bara kommer över dig.

Man kan chatta anonymt på nätet på till exempel tjejzonen eller gå till Ungdomsmottagningen om du inte vill söka till BUP. Huvudsaken är att du vågar ge någon en chans!



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta