Mina föräldrar tycker jag är anledningen till allt det dåliga i vår familj

Mina föräldrar tycker jag är anledningen till allt det dåliga i vår familj. De tycker att jag är egoistisk, elak och bortskämd. Vi bråkar varje dag och det brukar sluta med att min pappa ignorerar mig i flera veckor. Sedan jag var yngre har det hänt att de slagit mig. Inte alls ofta, men ibland när de blivit riktigt arga. Jag har då fått blåmärken och en gång blödde jag från läppen. Min lillasyster är familjens ängel och de bråkar inte ens hälften så mycket med henne som de gör med mig. De blir heller aldrig nöjda med mina prestationer. Jag tränar inte tillräckligt, jag äter för mycket och jag har inte tillräckligt höga betyg. Jag känner ett behov av att ha massvis med vänner som jag kan söka mig till för att bli glad och jag älskar dessa människor över allt annat. Jag är med de så ofta jag kan - varje helg och även på vardagar om det går. Problemet med detta är att mina föräldrar blir förbannade över att jag är borta så mycket. Turligt nog hindrar de inte mig från något, men det blir ett rent helvete efteråt. Min pappa brukar oftast ignorera mig i ca en vecka och min mamma skriker att jag är respektlös, att jag utnyttjar de och att jag ser hemmet som ett hotell. Dessutom så är jag en dålig förebild för min lillasyster. Om min lillasyster svär så är det mitt fel eftersom jag tydligen har lärt henne svära och när hon skriker åt de är även det mitt fel för att hon har ju tagit det efter mig. Jag har har försökt prata med mina föräldrar om det här, hur jag tycker att de är opedagogiskan o.s.v. Det slutar alltid med att pappa ignorerar mig och att mamma gapar om vilken egoistisk människa jag ät. Dessutom så är inte relationen mellan mina föräldrar bra alls. När de bråkar skriker de så att huset vibrerar och sedan ignorerar de varandra i månader. De kommer till oss barn och talar illa om varandra och om de har något att säga till varandra så förmedlar de det genom oss barn, oftast mig. Alla problem hemma tar ofta över och det går ut över livet utanför. Jag funderar ofta på hur det skulle kännas om jag dog. Det känns som om jag bara är en börda i familjen och jag mår bara dåligt av det, så om jag försvann skulle stämningen i familjen förmodligen lätta. Förut brukade jag sova med sömnpiller under madrassen som jag tog upp varje kväll. Det kändes bra för att när jag hade pillrena kände jag att jag hade kontroll över någonting i mitt liv, för jag kunde själv bestämma om jag skulle avsluta det eller inte. Men min mamma hittade pillrena och tog de från mig. Hon vägrade prata om det men jag förstod att hon var förbannad. Efter det har medicinskåpet alltid varit låst och jag har inte tillgång till någonting där. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Jag har ingen att prata om det här med. Jag vågar inte berätta för mina vänner eftersom jag inte vill att de ska tycka synd om mig. Jag brukade skriva av mig i en dagbok men jag slutade med det när min mamma hittade det en dag och läste varenda sida. Efteråt blev hon förbannad på mig eftersom jag hade skrivit saker om henne i den som hon upplevde som kränkande. I dagboken stod det även om hur dåligt jag mådde över mig själv och hur jag brukar spy upp måltider, men det brydde hon sig inte om. Det enda som spelade roll var att jag hade skrivit saker om henne som hon inte höll med om och hon tvingade mig be om ursäkt. Jag vet att det här kommer låta töntigt i jämförelse med allt ni får höra. Ni kommer förmodligen tycka att jag är en privilegierad unge som klagar över ett liv som det egentligen inte är något fel på. Men jag behöver verkligen någon att prata med. Annars vet jag inte vad det blir av mi

Malva

BUP svarar:

Hej Malva!

Tack för ditt brev. Det är inte alls töntigt. Vad får dig att tro att jag skulle tycka att du är väldigt priviligierad? Dina föräldrar låter ovanligt okänsliga för dina behov.

Det händer ibland konstiga saker i familjer och det kan vara svårt att förstå hur det hänger ihop.Och det kan vara skönt att slippa sina föräldrar när de beter sig omoget och egocentriskt. Du ger bra exempel på sådana beteenden.

Då kan det vara skönt att få träffa egna vänner som man väljer själv och som det går att prata med. Men ibland är det svårt att prata om sin familj och då är det bra att ha någon neutral, utanför familjen och vänkretsen att prata med om hur det är att leva i sin egen familj.

Så jag tycker att du i första hand ska ta kontakt med en ungdomsmottagning där du bor och i andra hand chatta på Tjejzonen. 

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta