Svag insida men stark utsida

Jag tror att ingen människa egentligen kan förstå hur jag mår inombords. Jag måste träffa människor och hålla mig igång för att inte sjunka in i min depression. För att bara när saker och ting händer omkring mig känns det ledsna inom mig inte verkligt längre. Det försvinner för stunden. Och det känns skönt. Jag är stark på utsidan men svag på insidan. För det som ingen ser skadar inte. Det enda som torkar bort mina tårar är när jag skriver ner det jag tänker, för då försvinner det. I alla fall för stunden. Det kommer snabbt tillbaka igen, men inte lika hårt. Det gör ont i mitt hjärta på ett sätt jag inte tror är normalt, jag känner mig onormal jämfört med andra, omänsklig. Smärtan jag kan känna i mitt hjärta tror jag att andra känner på samma sätt när de förlorar någon de älskar, tex ens egen mamma. Jag känner mig ensam i världen om att må som jag kan må ibland. Det är som att någon trycker åt så hårt de kan med båda sina händer. Som att någon försöker stoppa det från att dunka, men då känns hjärtslaggen bara tyngre. Men som jag sa tidigare så är jag stark på utsidan och det värsta jag vet är att visa mig svag inför andra. För ett tag sen ville jag ta livet av mig. Jag funderade på olika sätt som skulle vara minst smärtsamma och mest effektiva. Kanske hoppa framför ett tåg, men då finns chansen för att jag skulle överleva. Men om jag då skulle överleva kanske folk för en gångs skull skulle kunna förstå att det är så illa. Då kanske folk skulle tro på mig. Det är förmodligen det största problemet för mig. Varje gång jag småljuger så hör folk det direkt, och varje gång jag faktiskt talar sanning och vill bli hörd, vill att folk ska förstå, så är det en lögn. Jag är glad idag att jag var svag på insidan men stark på utsidan.Det är därför jag inte har hoppat framför ett tåg. För att då ser folk på riktigt hur svag jag är. Vill inte att de ska se det, även när jag är död. Men det jag vill veta av er är vad jag ska göra? Jag vill inte må så här, men jag vill inte prata om det. Så vad ska jag göra?

A

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev.

Jag tycker du kan uttrycka dig väldigt bra om din sårbara insida. Kanske är det lättare för dig att skriva än att tala om detta - eller kanske är det lättare för dig att visa denna sida anonymt?

För du visar ju en del av dig själv när du skriver detta. Kanske är du inte så rädd att vara svag inför dig själv utan bara inför andra? Du skriver något jag undrar över. Du skriver ”att det ingen ser skadar inte”. Vem skulle kunna bli skadad om du visade något av din smärta? Du själv eller andra?

Jag tror att din största rädsla är att du ska bli skadad genom att andra inte skulle förstå eller tro på dig. Jag tror du har varit med om det och det gjort dig både arg och besviken, men också satt dig i en svår sits.
För jag tror du behöver prata om dina sanna känslor och kanske långsamt pröva att visa din svaghet.
Om någon kunde handskas varsamt med din svaghet kanske det inte längre skulle vara så farligt?

Kanske kan du fortsätta att pröva dig fram anonymt genom att chatta på Tjejzonen? Jag tror det skulle kunna vara en stor hjälp för dig.

Lycka till och igen tack för ditt fina brev.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta