Mitt liv känns tomt

Hej. Jag har jättebra förutsättningar i mitt liv. Jag har en jättefin familj som verkligen bryr sig om mig och stöttar mig, vi har gott om pengar, vi bor fint, jag går på en jättebra skola och allt i mitt liv är liksom allmänt bra. Förutom en sak. Jag själv. Jag är tråkig, jag gör ingenting på min fritid, jag är självisk, otacksam, elak, socialt efterbliven och typ dålig på allt. Jag har slutat med alla mina aktiviteter, och det enda jag gör på fritiden är att kolla på TV serier. Skolan har jag inte längre någon motivation för, jag har börjat förlora alla de få vänner jag tidigare haft och jag har ingen aning om hur jag ska lyckas skaffa nya, jag har börjat få mindre och mindre känslor för allt och jag tänker nästan aldrig på andra utan bara på mig själv. Jag skulle vilja ändra på allt det här.. Jag vill vara aktiv, rolig, social och en bra människa. Men jag vet inte hur. Ingenting känns roligt att göra längre. Varje gång jag börjar med någon ny aktivitet så känns det bara för jobbigt att fortsätta, jag orkar inte. mina vänner har aldrig brytt sig om mig så nu börjar jag känna att varför ska jag försöka så mycket för att de ska gilla mig? Jag orkar inte det längre. Jag önskar jag kunde hitta människor som jag verkligen kunde trivas med. Som jag inte behövde anstränga mig så mycket för att prata med och ha kul med. Men det känns inte som att jag kan få nya vänner. Jag är otroligt blyg och självmedveten. När jag träffar nya människor så vet jag aldrig vad jag ska säga och det slutar med att jag mest är tyst eller säger massa tråkiga saker för att vara andra till lags. Har börjat undra om jag egentligen har en personlighet? Och i så fall... Hur ska jag hitta den? Jag har även börjat bli lite rädd för vem jag egentligen är. Jag kommer gång på gång på mig själv med att bara tänka på mig själv och mina egna känslor. Det känns som att allt jag gör, gör jag för mig själv. Jag skämtar på andras bekostnad utan att bry mig om deras känslor för att folk ska tycka att jag är rolig, jag snackar skit om folk för att komma andra närmare, om någon kritiserar mig blir jag jättearg och skäller ut personen, jag ger folk komplimanger bara för att ha något att säga och om jag är snäll mot någon så är det för att jag vill att den personen ska gilla mig så att jag kan ha någon att vara med eller för att jag vill känna mig mindre självisk. Jag känner nästan aldrig medlidande för någon eller något längre. Jag menar, visst, jag kan tänka: Stackars henne, vad jobbigt! Så jag förstår ju när det är synd om någon, men jag känner det inte i mig. När jag var mindre brukade jag känna när jag tyckte synd om någon, men med åren har det blivit allt mindre och nu känner jag det typ aldrig längre. Alla känslor har börjat försvinna på senaste tiden. Jag känner knappt någon kärlek för min familj längre, och förut var de det viktigaste jag hade, jag bryr mig knappt om skolan, bryr mig inte om mina vänner. Ingenting. Jag vill vara en bra människa, men jag vet inte hur jag ska ändra på allt det här... Det kanske bara är så jag är. Jag vet inte. Mitt liv känns så tomt, jag känner mig tom. Vad ska  jag göra?

Dålig

BUP svarar:

 

Hej!

Tack för ditt långa och innehållsrika brev! Det låter som du har det väldigt tungt och kämpigt nu och har svårt att hitta någon väg ur det. Bra att du skriver hit till BUP.se.

Du berättar att det mesta runt omkring dig i vardagen är bra, såsom familjen, familjens ekonomi, bostaden och skolan.

Däremot är du missnöjd med det mesta hos dig själv. Kanske är det så, att det blir svårt för dig, att jämföra dig med din jättefina familj, som du är en del av?
Det är viktigt att tänka på att du faktiskt inte är en sämre person för att du har problem och mår dåligt!

Jag får intryck av att du är riktigt nedstämd och undrar om det hänt dig någonting särskilt på sistone som påverkat dig i den riktningen. Det kan vara så, men det behöver inte alls vara någon särskild händelse. Det är också vanligt att man i tonåren tidvis blir mer inåtvänd och nedstämd, eftersom det är en tid då mycket händer.

 Du är på väg att växa ifrån din familj och bli en egen vuxen person och sådant kan väcka en slags sorg inombords. På samma sätt växer man ofta ifrån en del vänner och det är inte alltid lika lätt som tidigare att hitta nya relationer. Det händer också mycket i kroppen som förändras.
Det behöver absolut inte vara så att allt känns jättebra bara för att familjen och skolan är bra.

Det kan kännas som att man plötsligt är en helt annan person när man kommer i tonåren - men du är precis samma person som du varit tidigare.
Skillnaden är att du är i en helt annan period i livet än tidigare. Som barn är man ofta mer sorglöst aktiv än i tonåren, som ofta är en mer allvarligt funderande period.

Du upplever att du har svårigheter på olika plan nu, både med känslolivet och med det sociala livet.
Det är säkert bra om du pratar med dina föräldrar om hur du har det.

Du kan också få bra hjälp genom att chatta med någon på tjejzonen

Ta hand om dig och lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta