Så extremt svårt att berätta

Hej. Jag har skrivit hit förut om mina tankar om att jag kanske är pedofil. För att göra en lång historia kort så började det hela med att jag fick panik över en del sexuella fantasier som jag hade haft tidigare, sedan gick de här tankarna över till att jag började tro att jag är pedofil. Det som gör mig så osäker är att jag testar mig själv hela tiden för att se om jag blir upphetsad av fantasier om barn, och jag blir det. Jag vet inte varför, om jag bara är rädd för att bli kåt och det är därför det händer, om jag tänder på det för att det är förbjudet, om det bara är en fantasi som inte har något med verkligheten att göra eller om jag verkligen är pedofil. Jag har berättat för min psykolog att jag blir kåt av fantasierna, men jag vet inte om hon förstod, hon stod fast vid att det var tvångstankar jag hade. På senaste tiden har jag blivit mer och mer säker på att det inte är tvångstankar utan att det är något som är fel. Detta på grund av några saker: den första saken är att jag ett fåtal gånger har onanerat och tänkt pedofiliska tankar. Varje gång jag har gjort det har det i och för sig följts av jättemycket ångest i 1-2 dagar efteråt, men ändå, jag vet inte hur jag ska förklara det förutom att jag är pedofil? Detta leder till att jag blir otroligt rädd för mig själv. Förut var jag ju alldeles för rädd för att onanera, men nu har jag gjort det, och då tänker jag liksom: vad kommer då hindra mig från att t.ex. kolla på barnporr i framtiden? Den andra saken är att jag kom på en sak om mina tidigare fantasier som jag inte tänkt på förut, vet dock inte om detta bara är inbillning eller om det är sant. Mina fantasier har under en längre tid handlat om åldersskillnad, dock har jag, eller iallafall trott, att jag har tänkt på mig själv som den yngre och "underlägsna", men nu tänker jag att det faktiskt kan ha varit så att jag tände på att mina fantasier var på gränsen till pedofiliska (måste dock förtydliga att de aldrig innehöll barn utan unga tjejer i min egen ålder som hade sex med äldre män). Jag har ju faktiskt alltid undrat varför jag har så annorlunda sexfantasier jämfört med andra i min ålder... Förklaringen kanske är att jag är pedofil? Det jobbiga är att detta är så extremt svårt att berätta, detta är första gången jag nämner det för någon. Min psykolog har skickat mig till en OCD mottagning, jag var där idag och det kändes bra. Jag skulle vilja berätta för dom om detta, men det känns otroligt läskigt. Dels känner jag mig extremt äcklig för det här, och dels är jag rädd vad deras reaktion ska bli. Det känns som att de kanske blir arga för att jag kommit dit och sagt att jag vill ha deras behandling när jag inte ens är säker på att det är tvång? Jag är också rädd att de ska säga att jag verkligen är pedofil. Jag har ringt Preventell också eftersom det känns som att det är lättare att prata med dem då de hört värre saker och kanske inte blir så chockade, och att de också vet mer om pedofiler och sådana saker. De har sagt att jag kommer att få en tid där, men det kommer att ta 1-2 månader. Jag kan inte vänta så länge.  Detta börjar bli olidligt. Jag är extremt rädd för mig själv och mina tankar. Tänker konstant på detta och det blir allt svårare att stänga ute tankarna och tänka på annat. Det känns som att det vore bäst om jag var död, en pedofil mindre i världen liksom... Det enda som får mig att inte vilja dö d är ett litet hopp om att jag kanske inte är pedofil trots allt och att jag inte vill göra så mot min familj. Jag vet inte hur jag ska göra.. Ska jag berätta detta för dem på OCD mottagningen och hur ska jag göra det?  

Rädd!

BUP svarar:

Hej! 

Tack för ditt brev. Utifrån hur du skriver märker jag att du är både modig, klok och har en förmåga att berätta så att läsaren får en bild. Det är mycket goda förmågor som långt ifrån alla har och som kommer att hjälpa dig genom det här jobbiga. Så kom ihåg att det inte alltid kommer att kännas så här tungt!

Du är inne i en mycket ansträngande, krävande och omvälvande period med många frågor och mycket osäkerhet om vad som kommer att hjälpa dig och vilka svar du kommer att finna.

I en sådan period är det enda man kan göra att försöka stå ut med ovissheten och lita till att det kommer bättre tider. Det gör man genom minska tidsfönstret och ta en sak i taget, samtidigt som man försöker bibehålla vardagsrutiner med mat, sömn, aktiviteter och skola i så stor utsträckning som möjligt.

Det är läskigt att våga prata om tabubelagda saker, men det är ju viktigt att man gör det och inte låter skammen hindra en från att få stöd. Här behövs mod och tilltro till den som lyssnar. Tilltro till att syftet är att du inte ska bli värderad utifrån dina tankar (man får ha vilka tankar som helst) utan att bli hjälpt med den oro de väcker hos dig. Tankar och känslor får man ha fritt, det är våra handlingar och beteenden som är reglerade. 

Hur man gör för att stå ut med jobbiga tankar, hur man kan hantera oro och lära sig mer om sig själv, är ju saker man har nytta av hela livet oavsett vad det jobbiga handlar om för stunden. Det motiverar för mig att du inte behöver tänka så svartvitt kring ifall kontakten på tvångsmottagningen och eventuell behandling av tvång är rätt eller inte. Det får du se längre fram.
Just nu låter det viktigt att förstå mer av dina tankar och vilken funktion de har, samt vilken hjälp som kunde vara bra för dig.

Det är inte ovanligt med sexuella tvångstankar och när det gäller behandling av OCD så får man hjälp att hantera påträngande, tvångsmässiga tankar och handlingar.

Du skriver att du är rädd för att bli mött med ilska om du berättar om dina tankar om pedofili. Att ta upp detta tabubelagda område är självklart läskigt, men oroa dig inte för att behandlare ska bli arga. Ingen behandlare blir arg när ny information framkommer, utan det är mycket vanligt att det är på det sättet.

Fokus ska vara på att stötta dig och bedöma vad man kan hjälpa till med och på vilket sätt. Sådana bedömningar behöver man alltid göra återkommande under en vårdkontakt. Vanligen behövs flera besök för att kartlägga och bedöma hur patientens svårigheter ser ut och vilken hjälp som behövs.

Du behöver inte känna att du måste berätta allt du känner och tänker på en gång. Det är okej att ta saker i sin takt, det som är av vikt är att för dig viktiga saker kommer fram så att du kan få svar på de frågor du har och hjälp med din oro.

Ibland kan en öppning vara att man säger att man har någonting som känns svårt som man vill berätta om. Då kan man tillsammans med behandlaren hitta sätt som underlättar. Till exempel att skriva ner och visa istället för att prata.

Eftersom hur du mår just nu påverkas så starkt av din rädsla för att vara pedofil, och liknande tankar, är det viktigt att du berättar om detta. På så sätt ökar chanserna för att du ska få stöd och behandling på ett sätt som blir bra för dig. Det enda du kan ansvara för är att berätta saker du upplever som relevanta och svara på behandlarens frågor så gott det går. 

Just nu är det bästa du kan göra att berätta om dina rädslor på tvångsmottagningen så att du kan få hjälp att förstå vad som är tvång och inte och prata med Preventell om dina frågor kring sexualitet och pedofili.

Låt inte rädslan ta över och försvåra för dig att må bättre - du är på god väg mot att må bättre!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta