På gränsen att bryta ihop

Hej.

Jag kan börja med att säga att jag skriver detta för att jag är på gränsen att bryta ihop.
Av och till från 2012 har mitt liv gått upp och ner typ hela tiden.
Jag har haft ett tufft avslut på 2014 där min pappa i november diagnoserades med KOL (en lugnsjukdom) vilket innebär att han bara kan använda 60% av sina lungor. Tiden rann iväg efter det och julafton kom, sedan nyårsafton och så var det ett nytt år igen. Min födelsedag kom och jag fick massa fina presenter och gratulationer.

Men sedan hände det som inte fick hända. I början av Mars detta år konstaterades det att min pappa hade cancer. Jag kommer ihåg hur jag kom hem efter skolan och hela min familj grät. Jag har nog aldrig i hela mitt liv skakat så mycket i hela min kropp av alla tårar. Från och med den dagen har mitt liv varit ett rent (ursäkta språket) jävla helvete.

För varje dag som går känns det som om det är en dag närmare för min pappas död, cancer sprider sig men sjukhuset/läkarna sätter inte igång med en behandling och det känns så meningslöst. Som om att han kommer få den rätta vården alldeles försent.
Jag är så rädd att cancern ska sprida sig till skelettet för jag har läst på om cancer och dom säger att det oftast inte går att bota cancern om det sätter sig i skelettet.
Jag är så rädd för att min pappa ska dö i denna sjukdom.
För om han dör kommer en stor del av mig rivas upp och dö med honom. Jag kommer inte orka med att möta mer motgångar i livet. 

Jag brukar ofta tilltala mig själv med att allting blir bättre med tiden, men nej det funkar bara inte längre för mig. Det har gått 3 år sedan jag började må dåligt och jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag har inte diagnoserats med någon depression eller något av det slaget eftersom att jag inte kollat upp det, men jag mår bara så himla dåligt.

Jag har haft ett självskadebeteende av och till sedan 2012, och ärren på min arm är så tydliga, även fast det var 2013 jag skar mig där. Kniven skar så djupt att det tillochmed en gång har börjat blöda under de läkta ärren.

Jag känner inte att jag vill ta livet av mig men det känns så meningsfullt just här och nu.
Ibland känns det som om att det handlar om att klättra upp till toppen eller falla ner mot marken.

Jag kan erkänna att mina bästavänner har varit så stöttande i detta och dom tar alltid hand om mig när jag verkligen inte orkar mer. Att spendera tid med dom får mig att glömma allt det dåliga och tänka på allt det positiva i livet, med dom känns det som att dom dåliga tiderna stannar och jag får ett andrum för de bra sakerna. Dom är en av dom bästa sakerna jag har här i livet och jag älskar dom så obeskrivligt mycket.

Jag kände att BUP-personalen jag pratade med inte alls lyssnade utan bara ville veta mina problem, så jag slutade gå där.

Men nu känner jag hur jag verkligen behöver prata med någon och hur jag behöver någon som lyssnar. Men jag är så rädd att berätta för någon hur jag verkligen mår.

Allt detta leder oftast till bråk i familjen och jag känner hur jag verkligen inte klarar av det mer, det är onödig energi som tar på en.

Jag kan självklart må bra men dessa perioder när jag mår dåligt är ett rent helvete.

E

BUP svarar:

Hej E!

Tack för ditt välformulerade och fina brev där du så tydligt beskriver hur tufft livet är för dig just nu.

Du har mått dåligt länge nu och inte fått stöd för detta, vilket är sorgligt att höra. Du borde ha fått hjälp för länge sedan. Jag tror inte man kan förbereda eller rusta sig för att en närstående, älskad blir allvarligt sjuk. Jag föreställer mig att det för din del blir en extra börda att bära och jag förstår hur ensam du känner dig med din oro och sorg.

Att då söka stöd och tröst inom familjen kan vara svårt, eftersom alla är så påverkade av den där oron och sorgen och troligen inte alltid de bästa lyssnarna. Detta är man medveten om inom sjukvården och på de flesta ställen erbjuds stödsamtal för närstående, även barn till föräldrar som drabbats av svår sjukdom.

Jag funderar på om du skulle kunna undersöka om det finns någon sådan möjlighet för dig vid det sjukhuset där din pappa får vård? Jag tror att information och stödsamtal skulle kunna vara hjälpsamt för dig.

Sedan förstår jag att du kämpar med annat också, inte "bara" oro över om din pappa kanske ska dö, utan med egen nedstämdhet och förtvivlan.

Du skriver att du talar om för dig själv att: "det blir bättre med tiden". Det är faktiskt delvis sant, många gånger så självläker sår i själen. Vi mognar, får andra erfarenheter och hittar egna sätt för att ta oss igenom livets mödor.

Men om man gått och mått dåligt så länge som du och dessutom känner att livslusten tryter, då behöver man hjälp, utifrån. Jag tycker du förtjänar det. Så, jättebra att du skriver hit.

Du upplevde inte att du blev lyssand till på BUP. Väldigt tråkigt att höra. Jag vet att i början av en kontakt så ställer vi oftast många frågor för att försöka förstå bättre vilken sorts hjälp som den unge behöver.
Jag kan hålla med om att vi ibland borde lyssna mer och prata mindre. Skulle du kunna tänka dig att ta kontakt med oss igen? Och förklara att du behöver bli lyssnad till i första hand? 

Jag skulle annars kunna rekommendera ett ställe som heter Tjejzonen som är suveräna på att lyssna, trösta och peppa. Du kan prata med dem om vad som helst och du kan vara anonym, om du så önskar. Kanske det skulle vara ett ställe för dig att börja med?

Jag blir glad att höra att du har vänner som älskar och stöttar dig. Det är verkligen så värdefullt att ha någon eller några som man kan dela både glädje och sorg med. Jag förstår att de är oerhört viktiga för dig.

Hoppas detta svar blir till hjälp för dig. Du ska inte behöva ha det så här svårt längre. Det finns absolut hjälp att få för dig och jag tycker inte du ska vänta längre.

Jag önskar dig  lycka till av hela mitt hjärta, och hoppas verkligen att din pappa får den hjälp han behöver (och du med, såklart).

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta