Jag gör mamma besviken, har hemsk attityd, ångrar att jag föddes

Hej Bup.

Jag blir misshandlad, inte av någon familjemedlem utan av min "kille". Jag är med i "gänget" i skolan som röker på, dricker, drogar och varenda en är på något sätt aningen kriminell, även jag. I början ville jag bara verka cool men nu kan jag inte ta mig ut, jag är drogberoende, röker, festar varenda veckoslut och ibland även på vardagar. Jag säljer droger, jag går omkring drogad i skolan, varje rast går jag och mina kompisar och röker och lärarna har nästan tröttnat på att försöka göra något åt oss för de har försökt ända sedan hösten och inte lyckats. De har gett upp på mig. Min skolgång går åt helvete, jag får underkänt i nästan alla prov och gör inga läxor. 

Jag har depression, ångest och anorexia. Det var pga min depression jag testade droger, kanske det skulle hjälpa mig att må bättre. Det får mig att må bra för en stund men sedan mår jag skit igen. Jag mår verkligen skit. Alla har gett upp hoppet för mig, för hur ska jag, en drogberoende, rökande, deprimerad, tunn, osmart liten trettonåring någonsin klara mig? Jag är tretton år och lever såhär, det känns hemskt. Det är hemskt. Jag har en kille, i början av vårt förhållande var allt fantastiskt och jag mådde nästan helt okej, men han upptäckte mitt drogberoende, testade själv och nu är även han beroende. Han blev misshandlad som yngre och har väldigt kort stubin så hans ilska går ofta ut igenom slag på mig. Smärta har jag vant mig vid, jag skär mig själv och smärta njuter jag nästan av. Men att bli slagen utav en kille man älskade (älskar absolut inte honom längre med tanke på allt han gjort och gör mot mig) gör ännu ondare. Han har slagit mig så blodet sprutat, jag har måsta åka till sjukhus, han har lyckats skaffa hjärnskakning åt mig flera gånger, brutit min arm och för tillfället är min fot bruten. Han har gjort allt otänkbart emot mig, skadat mig på alla sätt. Även knivhotat, men då tog hans samvete över och han bad faktiskt om ursäkt. Till mamma sägee jag att jag ramlat, jag förstår inte att hon tror på att jag ramlar så blodet sprutar varannan dag men tydligen gör hon det. Jag kan inte heller lämna honom eftersom han hotat mig att något ännu värre kommer hända isåfall. Han använder mig som en hora, knullar mig när han känner för det och säger jag nej lyckas han droga ner mig så jag ändå går med på det. Han våldtar mig alltså ofta, då det är emot min vilja. Jag ligger med andra också, och det ska man inte göra som trettonåring.

Nu när jag skrivit detta rinner tårarna ner, för det här är jag, hur jag lever, och det låter som en mardröm. Jag vill inte leva såhär men jag vet inte vad jag ska göra för att förändras. Jag får mamma att bli besviken dag ut och dag in, min attityd är hemsk. Hon försöker hjälpa mej och jag fräser argt tillbaka. Jag vet att hon älskar mig, bryr sig om mig, men hon vet inte hur hon ska hantera mig längre. Jag vill inte göra henne besviken men jag kan inte vara så som hon vill. 

Det här är jag, fan vad jag ångrar att jag föddes... jag gråter så mycket nu så kan inte förklara mer, men det finns mycket mer att skriva. Tack på förhand för svar, behöver hjälp, vad fan ska jag göra?

Trasig

BUP svarar:

Hej!

Jag blir djupt skakad av den fruktansvärda situation du befinner dig i!

Det är jättebra att du tog dig modet att skriva om allt som du hamnat i och att du har en vilja att hitta en utväg och få hjälp. För hjälp behöver du omgående, och jag har några förslag till dig. Men innan dess vill jag också säga några andra saker.

Det första är att visst har du hamnat snett, och trasslat in dig i skadliga relationer i gäng och med en våldsam kille,  i missbruk och därtill hade du redan tidigare olika psykiska problem. Men det betyder inte att du ska tänka på dig eller andra har rätt till att tänka på dig som bara "en drogberoende, rökande, deprimerad, tunn, osmart trettonåring". Det är totalt fel att ge en sådan ensidig beskrivning av dig.

Jag kan direkt säga att ett sådant välformulerat, tydligt brev som ditt är, det skriver bara en smart tjej! Att våga söka hjälp visar att du har en styrka inom dig som kommer att hjälpa dig att ta dig ut ur eländet. Och sist men inte minst är du klartänkt, du har en - som vi psykologer kallar - insiktsförmåga att en förändring måste ske, att så här kan det inte förbli. Rätt insikt och en väldigt bra förutsättning för att du ska lyckas!

Det är på flera plan du behöver hjälp:

1. Att få hjälp med att kunna sluta missbruka droger

2. Att få hjälp med att kunna frigöra dig från gänget och sluta själv sälja droger

3. Att omgående lämna den relation där du blir grovt misshandlad, våldtagen och du bör få återupprättelse för det som du varit utsatt för

4. Att få tillräcklig trygghet i din vardag och så småningom får ordning på din skolgång

Du skriver att lärarna i skolan ser problemen med gänget men att de gett upp. Nu kan jag inte kommentera vad lärarna gör mot gängproblem på skolan,  men de får aldrig ge upp om en hjälpsökande elev - en sådan som du är. Hur mycket personlig hjälp har du sökt hos någon i skolan? Hos någon lärare eller hos skolkurator eller hos skolsköterskan eller hos annan i skolan? Det är inte så att man får "tröttna på" att ta tag i dina svårigheter, oavsett hur man tänker för övrigt om ditt kompisgäng.  Det är en annan fråga.

Nu säger jag någonting som jag vet brukar skrämma ungdomar:  Skolan (lärare, kurator, skolsköterska eller annan) bör göra en så kallad orosanmälan till socialtjänsten. Bli inte skrämd nu när du läser det här! I vissa lägen är det bara socialtjänsten som kan ordna någonting för att en ungdom ska kunna lämna en skadlig miljö. Men de kommer att  diskutera med dig och med din vårdnadshavare vad är det som är lämpligast.

Och därmed kommer jag till din mamma. Du skriver att hon älskar dig, men kan inte längre "hantera" dig. Just därför behöver ni tillsammans få hjälp från socialtjänstens familjeavdelning. Jag betonar tillsammans. Hon bryr si,g som du skriver, och hon behöver också stöd och hjälp så att ni hittar ett nytt sätt att prata med varandra. Ni är inte de första och inte heller de sista med sådana problem. Jag tror att det viktigaste för din mamma är att du inte förstör så mycket för dig själv även om du inte kan vara exakt på det sätt som hon önskar.

Vad följer av allt det här, vad kan du göra?

Först tycker jag att du ska tala med någon i skolan som jag nämnde. Men det ska vara i ett personligt samtal. Ta gärna med dig brevet du har skrivit till oss så att du slipper att återberätta och sammanfatta allt på en gång, för det kan vara svårt. Du kan också ta med mitt svar till dig om du vill.

Om du behöver direkt skydd utifrån att din kille eller någon annan gängmedlem hotar dig vänd dig till tjejjouren.se. Du kan också ta kontakt med bris.se eller gå till ungdomsmottagningen i din hemkommun. 

Ge inte upp nu! Du har de egenskaper och de förutsättningar som behövs för att kunna bryta med den plågsamma tillvaro du har och möta en framtid som du längtar till. Du förtjänar det!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta