Antingen deprimerad, eller väldigt glad

Hej, jag tror att jag är bipolär.

Det började för typ 2-3 år sen, med att jag ofta fick långa perioder av att jag var väldigt deprimerad. Mellan perioderna var jag "normal". Sen för typ 1 år sen fick jag min första "maniska" period. Jag var verkligen helt annorlunda sen nånsin tidigare. Sen dess har jag antingen varit deprimerad, eller väldigt glad, inget emellan. Det här är jättejobbigt, för mesta delen av tiden är jag deprimerad, och det är verkligen ordentligt. Jag har skadat mig själv och haft mycket självmordstankar... Sen så tycker mina kompisar att det är jobbigt när jag är väldigt glad och social ett bra tag, och plötsligt kraschar jag och blir svår att överhuvudtaget prata med. Plus att min sömn störs mycket av dessa perioder. Jag sover antingen lagom mycket och har ändå inte energi till nåt, eller så sover jag alldeles för lite och kan inte lugna ner mig. Det är jobbigt i skolan för när jag är på bra humör, då kan jag inte koncentrera mig alls och är bara rastlös hela tiden, däremot när jag är deprimerad så jobbar jag jättebra, men mår psykiskt dåligt. Jag har försökt förklara till mina föräldrar flera gånger, men min pappa bryr dig inte och min mamma skrattar bara och säger att det är humörsvängningar. Men det är ju mycket mer! Dom förstår inte och jag vet inte vad jag ska göra. Vad jag vet så finns inte bipolär i min släkt. Jag har gjort mycket tester online som visat att det är extremt stor risk att jag är bipolär. Vad ska jag göra? Ska jag gå till en ungdomsmottagning/liknande eller var ska jag? Vad ska jag säga till mina föräldrar? Vem ger diagnosen och kan jag få den om mina föräldrar inte är med på det? Det här är bara så jobbigt...

Linnea

BUP svarar:

Hej Linnea och tack för ditt brev.

Det låter som du har det jättetufft och jag förstår att du är orolig över eventuell psykisk ohälsa. Så kan det vara, men det kan också vara helt "vanliga" humörsvängningar, som ju är vanligt i din ålder, men som kan vara väldigt jobbiga. Jag tycker det är bra att du tar din oro på allvar och jag tycker absolut att du ska söka stöd för att kolla upp och eventuellt utreda detta.

Du skulle absolut kunna gå till Ungdomsmottagningen med dina funderingar. De kommer antagligen inte kunna hjälpa dig med en utredning, men du kan bolla tankar med dem i ett första skede. Det som är positivt med UMO är att du kan göra det utan att dina föräldrar behöver få veta. Skolhälsovården kan vara ett annat ställe att vända dig till. De kan hjälpa dig vidare till en kontakt med BUP. Du kan också ringa direkt till BUP och kan då få komma på ett eller ett par samtal först. Vanligtvis behöver föräldrarna vara med i vissa delar av en behandling eller utredning, särskilt när man är ung som du. Dels så behöver den som utreder fråga dina föräldrar om hur de tycker att du fungerar, både nu och bakåt i tiden. Dels för att de, i den händelse du skulle få en diagnos, behöver stöd och hjälp så att de kan stötta dig på bästa sätt.

Vi på bup.se får ganska ofta frågor om bipolaritet. Jag har länkat några av dem här nedan där du kan läsa mer.

Var inte rädd för att ta nästa kliv och söka hjälp för det som tycks vara så plågsamt för dig. Du har all rätt att få må bra.

Lycka till!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta