Hela min existens verkar meningslös

Hej, jag är en 15 år gammal tjej och det känns som om något är väldigt fel med mig även om jag inte själv vet exakt vad det är. 

Först av allt är jag inte särskilt socialt anlagd, vilket har varit ett stort problem för mig eftersom jag är väldigt tyst och pratar sällan även om det är mina kompisar som jag gillar och känner. Att jag är livrädd att säga fel hjälper inte just på den saken. Detta orsakar väldigt ofta att jag bara är där, tyst och lyssnande, men jag deltar inte i diskussionerna. När jag väl har något att säga tänker jag på det för mycket och om jag väljer att vilja säga det är det något nytt som diskuteras, så det slutar med att jag inte säger något. Det är dock helt annorlunda i ex. en gruppchatt. Det kan vara exakt samma personer som jag knappt pratade med tidigare och jag verkar helt förändrad. Jag skriver i chatter, till och med ganska mycket och jag öppnar upp och kan berätta saker som jag aldrig hade kunnat prata om ansikte mot ansikte. Det är inte för att jag inte vill säga det direkt till personerna, det verkar finnas någon form av vägg som hindrar mig från att säga det jag vill säga när jag är med personerna, men att den väggen är nere när jag skriver... det är svårt att förklara...

Jag har aldrig brytt mig så mycket om vad andra tycker om mig egentligen. Det är bara när det är tillräckligt många som har sagt något eller om det är personer som jag bryr mig mycket om som säger något som jag tar emot det. Och då tar jag verkligen emot det... Jag överanslyserar exakt allt, även mot min vilja, och drar slutsatser som är väldigt negativa vilket inte just höjer mitt redan låga självförtroende. De senaste månaderna har jag verkligen aktivt undvikit speglar och jag hatar att ta bilder eller att andra tar bilder på/med mig. Jag säger dock aldrig något eftersom jag inte vill att mina kompisar ska veta och förmodligen bli oroliga över om något har hänt. Det är inte så att jag tror att de skulle tycka jag var helt dum i huvudet eller så, jag bara... jag vill inte vara en börda för någon. Varken för kompisar, familj eller andra människor. Jag tycker de förtjänar bättre än att behöva höra och bry sig om mina bekymmer eftersom jag inte vill förstöra deras glädje eller ge fler bekymmer än de redan har själva...

Generellt tycker jag att folk i min närhet förtjänar bättre än vad jag är, en bättre kompis, en bättre syster, en bättre allt. Hela min existens verkar alldeles meningslös, a waste of breath really. 

Ändå är jag inte nöjd och tar inte riktigt emot beröm. Enligt alla andra har jag väldigt bra betyg i skolan, men jag tycker de är urdåliga om det inte är det högsta betyget och även då är det lite "nah". Jag tycker alltid jag skulle ha varit bättre och presterat bättre än vad jag gjorde även om andra tycker det var bra.

Jag tänker ganska ofta på olika scenarion där jag på olika sätt försvinner, och jag känner att jag vill göra det. Men även det hade varit en börda för andra eftersom de skulle vara oroliga och jag hade gjort dem ledsna även på det sättet... 

Jag vet verkligen inte varför jag är såhär mot mig själv och jag tycker det är så barnsligt att det känns som om en del av mig kryper ihop i ett hörn av en låda som det läggs ett lock på när jag drar negativa slutsatser från något mina kompisar har sagt även om det inte var så de menade. Att jag skriver här känns också så konstigt... jag vill inte att någon ska lägga tid på mig alls egentligen.

Jag har länge viljat söka hjälp men som sagt tycker jag att mina problem verkar så små och barnsliga så jag har aldrig gjort något åt det förutom att försöka ignorera dem. 

Crispy

BUP svarar:

Hej Crispy och tack för ditt fina och viktiga brev som berörde mig.

Jag förstår att du är plågad av att dels må mycket dåligt och dels inte vilja vara en börda för någon. Du har länge ignorerat att du mår dåligt och tänker att dina problem är små och barnsliga. Du är mycket sträng och dömande mot dig själv. Det verkar vara riktigt tufft och jag tycker det är superfint att du skriver hit. Det är klart att du är värd hjälp och det är självklart att du förtjänar att må bra.

Du tycks ha många fina egenskaper som människor uppskattar. Jag tycker att du verkar vara en otroligt omtänksam tjej som bryr dig om dina nära och kära. Jag föreställer mig att du är en god lyssnare?  Det är klart att om man är en väldigt inkännande, empatisk människa så värnar man om hur sina medmänniskor mår.

Frågan är hur det kommer sig att du tror att du skulle förstöra deras glädje, eller att göra dem ledsna om de fick se den riktiga Crispy? Människor som är älskade av andra brukar var de som snabbast får hjälp i kris - just för att de är så värdefulla som vänner.

Jag vill dock säga att du är långt i från den enda unga person jag träffar som resonerar ungefär som du. Som inte upplever att deras oro är värd att tas på allvar.
Många gånger upplever dessa personer att det är så smärtsamt att tänka eller hantera den egna inre oron, men ganska enkelt att vara den som bryr sig om andra. 

Jag tycker som sagt att du är väl värd att få hjälp och det finns mycket hjälp att tillgå. Om du bara kan övertala den sidan av dig som är sträng och fördömande att det är din tur nu. Efter år av att hålla smärtan inom dig, så är det dags.

Jag kan förstå om det känns svårt att ta det där steget och faktiskt be om hjälp utifrån. Hur är dina föräldrar - kan du tala med dem om detta, tror du? Är du rädd att de skulle bli förtvivlade?
Jag har en känsla av att det inte är så lätt för dig att berätta för dina närstående om hur dåligt du faktiskt mår.

Du har skrivit till BUP och hit kan du absolut komma, men det finns andra alternativ som kanske skulle vara enklare för dig att prova först.

Till en Ungdomsmottagning kan du söka utan att dina föräldrar behöver vara med. Man kan få samtalsbehandling där. 

Du kan chatta på Tjejzonen, vilket jag verkligen skulle rekommendera dig. Jag tänker att du är bekväm med att chatta och du behöver inte vara orolig över att någon skulle bli ledsen eller skärrad. Många tjejer har fått otroligt fint stöd av deras Storasystrar.

Så småningom - om du behöver det - kommer du förhoppningsvis känna dig redo att ta ett steg till. I en samtalskontakt av mer psykoterapeutiskt slag får du möjlighet att, mer på djupet, fundera kring orsaken till varför du mår så dåligt och också få verktyg att hantera den delen av livet som ibland är smärtsam och väldigt tung. 

Jag tycker du är värd det, så tveka inte nu.

Var rädd om dig och mitt varmaste lycka till!



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta