Det känns som jag inte kan prata om det som tynger mig

Jag har nu varit två gånger till vår skolkurator eftersom jag blev skickad dit av en vuxen efter att denna vuxen fick veta mina tankar och där var det bl.a att jag ibland tänker på att det skulle vara bra för alla andra om jag skulle dö. Den vuxna berättade i korthet mina tankar och första mötet pratade kuratorn lite om dem men senaste gång pratade hon knappt. Har så mycket jag skulle vilja berätta och har nu sedan jag började gå där haft massor med mörka tankar och det känns som jag inte orkar mer men jag kan inte prata om det som tynger ner mig så jag tycker att det är onödigt att jag går dit. Vad ska jag göra för jag orkar inte längre nu. Kan jag bara avboka nästa möte och säga att allt är bra?

Lisa

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Du tar upp viktiga frågor. Det är inte alltid enkelt, lätt och hjälpande att ha en samtalskontakt. Jag vill beskriva några saker som gör att det inte alltid fungerar så bra, fast jag vet ju inte varför det inte blir så bra för just dig i din kontakt. Men kanske stämmer något in också på dig?

Om man som du har mycket att berätta om, och många mörka tankar som det kan kännas både svårt att tänka på och också att prata om, så är det inte alltid en lättnad att träffa någon i en samtalskontakt. Det kan bero på många saker. Vanligt är att samtalen är för glesa och/eller för korta. Det kan vara svårt att berätta om mörka tankar och känna att tiden är för kort och att det är alldeles för lång tid till nästa gång. Då väcker samtalet upp mycket som man själv måste hantera mellan samtalsgångerna och det kan kännas för svårt. Då kan det kännas som samtalen bara väcker upp svåra känslor, men man blir inte hjälpt av att prata om dem. Ibland när man inte riktigt vet hur länge man får gå i samtal kan det också kännas för otryggt att öppna upp sig helt och berätta om svåra saker.

Svårigheterna kan också handla om hur man uppfattar att den man pratar med reagerar. Verkar den man pratar med förstå och bry sig om? Om den andre bara sitter tyst och inte kommenterar kanske det kan upplevas som att den andre inte verkar så intresserad. Men det behöver inte vara så. Det kan också vara ett sätt att ge utrymme åt den som har mycket att berätta.

Det kan finnas alla möjliga orsaker till att dina samtal inte känns så hjälpande för dig och att du funderar på att sluta. Så jag tycker absolut inte att du bara ska avboka nästa möte och säga att allt är bra. Jag tycker du ska göra tvärtom. Jag tycker att du ska berätta om de svårigheter du har med samtalen så att din skolkurator förstår vad som händer. Då kan ni tillsammans försöka göra så det hela fungerar bättre för dig – alltså att du får någon hjälp av samtalen. Det är ju det som är meningen med det hela.

Om du ändå skulle komma fram till att just denna kurator inte kan hjälpa dig så kan du avsluta kontakten men försök då att få hjälp  någon annanstans. Har du allvarliga mörka tankar om att ta ditt liv behöver du någon att prata med och du kan få hjälp både på en ungdomsmottagning eller hos vuxenpsykiatrin där du bor.

Så fortsätt, för allt i världen, att prata med någon om dina mörka tankar.

Ta hand om dig och lycka till. Tack för din viktiga fråga.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta