Vill börja om och växa upp annorlunda

Jag är tretton år gammal och har haft självmordstankar i omkring ett och ett halvt år nu. Jag mår verkligen skit, för tillfället så sämre än någonsin hittills. För omkring 2-3 månader sedan bytte jag skola. Jag försökte börja om. Jag ville skaffa nya vänner, kanske hitta en pojkvän åt mej också. Men jag ångrar bytet. Jag ångrar att jag, för cirka ett år sedan, inte stretade emot när vi flyttade och jag ångrar att jag gick med på att byta skola. Allt har gått neråt, blivit skit. Jag har vänner på min skola, absolut, många tillochmed, men jag trivs inte. Inte ett dugg. Och det finns den där killen som jag har gillat en aning sedan jag började skolan och känslorna inte vill gå över, trots att de inte är besvarade. Jag har "bytt" vänkrets fyra gånger nu, inte trivits med någon. Det finns ett par människor jag vill umgås med men jag vågar inte gå fram och tala med dem. Jag är rädd för att gå till skolan. Alla där vet vem jag är, jag kan inte ens hälften av deras namn. Folk tror att jag röker, festar och dricker, visst, det händer ibland, men inte varenda veckoslut som folk tror. Vissa ser upp till mig, typ, de blir glada när jag talar med dem. Jag borde vara nöjd, glad över det men det är jag inte. Att folk ser upp till mig, en flicka, så svag som bara möjligt, med armar, höfter och lår fyllda med ärr, med tankar så onda och mående så dåligt, att folk ser upp till mig är hemskt, att de 'vill vara som jag', eller tycker att jag är 'så sjukt jävla stark', känns hemskt att höra. De vill inte, inte egentligen. För de vet inte, inte något. 

Jag bråkar med mamma konstant, mamma och pappa funderar på att skiljas. Det skulle dock vara skönt, ärligt talat. Att höra deras bråk gör mig ännu mer illamående. Det skulle vara bäst för dem båda, tror jag.

Men jag vill inte, jag vill inte leva med demoner i hjärnan och ärr på armarna. Jag har planerat. Att dö, få födas om och växa upp som en av dedär omtyckta, vackra tjejerna i skolan. Leva så som jag önskar, ha killar som verkligen vill ha mig, vänner som verkligen behöver mig och familj som älskar mig. 

Jag vill inte leva detta livet. Vad ska jag göra? Jag vill avsluta det, direkt. 

Trettonår.

BUP svarar:

Hej Trettonår!

Det låter som om du verkligen har det svårt just nu.

Hemma bråkar dina föräldrar och har, vad jag förstår, gjort det under lång tid. Det kanske också gör det svårt för dem att se hur du har det och att kunna stödja dig?

Det brukar vara en av de svåraste sakerna som ung - när ens föräldrar bråkar blir allt otryggt och man har ingenstans att ta vägen.
Det kan också kännas som att vuxenlivet inte är något som man ser fram emot om det bara innebär bråk och elände.
Jag vet inte om du och mamma brukade ha en annan kontakt men att ni nu har svårt att nå varandra nu när ni bägge har det så kämpigt på var sitt håll?

Om dina föräldrar inte förmår vara till stöd för dig så behöver du i alla fall någon vuxen som du kan prata med: mor/farföräldrar, skolkurator eller skolsyster - är någon av dem möjlig?

Det låter som om du i skolan inte riktigt vågar låta någon komma nära dig, utan kämpar för att andra ska se dig som en av de omtyckta,vackra, bekymmersfria flickorna som du själv skulle vilja vara som.
Med det vill jag säga att det ofta är så att den lyckliga bilden utåt för många inte motsvarar hur man ser sig själv.

Du känner att du inte är älskad eller behövd och att det bara känns hemskt när andra ser upp till dig av "fel" orsaker.  Kanske det också är så att du är så upptagen av att dina "vänner" inte ska se hur dåligt du mår så att du därför bara visar bilden av hur stark och populär du är och hur roligt du har det på helgerna?

Det kan göra det svårt att stanna upp och ge någon annan en chans. Du byter vänkrets och trivs inte med någon - men ger du dem och dig själv en möjlighet att lära känna varandra?
Det kanske finns människor runt dig som skulle både bry sig om och vilja lära känna dig. Kanske så småningom bli vänner som behöver dig?

Jag tycker att du skulle vända dig till närmaste Ungdomsmottagning och visa dem det här brevet, eller till BUP ( du hittar adress på förstasidan här).

Då kan du tillsammans med någon vrida och vända på dina tankar och kanske komma på saker som du själv inte ser när det bara går runt.

Du kan få så mycket bättre liv om du vågar låta någon hjälpa dig!




Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta