Hur ska jag veta om det är något allvarligt?

Hur vet man om man är deprimerad? För jag har under de senaste månaderna funderat på om jag kanske är det och det känns mer och mer som det hela tiden. Jag mår dåligt, har ångest (tror jag) och har självmordstankar. Allt känns bara så meningslöst och jobbigt och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har börjat skada mig skälv (rispar mig) men det hjälps inte och jag mår bara ännu sämre nu efteråt när jag märker att märkena inte försvinner och jag har jättemånga nu. Men jag kan inte sluta, det har blivit som ett beroende. Jag känner bara att jag verkligen inte bryr mig om typ nåt längre. Jag brukade vara jätteduktig men nu känns det som om allt bara går nerför. Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Det ända som får mig att ens gå till skolan är bristen på bra ursäkter att inte gå. Jag vill inte att folk ska börja undra. Jag vågar inte berätta för skolsköterskan eller kuratorn för jag är rädd att de ska tycka att jag bara är fånig. Att det finns folk som mår mycket sämre än mig och att jag är långt ifrån deprimerad. Det finns folk på skolan som är deprimerade, och jag vill inte att de ska tro att jag bara försöker vara som dem eller nåt. Att jag överreagerar för att få förmåner eller för att folk ska tycka synd om mig. Men jag mår verkligen inte bra. Men hur vet jag om det är något allvarligt och riktigt eller om det bara är en vanlig tonårsfas som alla andra klarar av själva utan problem? Jag vill liksom inte komma och be om hjälp och tycka synd om mig själv och så finns det massa andra som mår mycket sämre men som inte klagar utan tar sig igenom det själva. Vad ska jag göra? Jag orkar inge mer. Men jag är liksom mer rädd att jag inte är deprimerad än att jag är det. För är jag det inte så måste jag ju liksom fortsätta att må så här tills det går över av sig själv. Tänk om jag egentligen bara överreagerar? Det känns som om det borde kännas värre om jag vore deprimerad. Men kanske är det en mild depression? Eller? Vad ska jag göra? Jag vet inte vad jag ska ta mig till. När är det dags att söka hjälp och vart vänder man sig då? Har googlat massa men litar inte riktigt på det. Har gjort massor med depressionstest och alla tyder på att jag är deprimerad. Men kan man verkligen lita på dem? Jag är så förvirrad. Jag vill bara må bra igen, annars klarar jag inte det här. Jag ger upp. Jag må överreagera men det må väl va hänt då. Jag kan inte hjälpa att jag känner såhär. Jag påstår inte att jag är djupt deprimerad men något är inte rätt. Så hur vet jag? Snälla hjälp mig!

Förvirrad

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev.

Du skriver så bra om dina farhågor och tankar du får när du funderar på att söka hjälp.

Du beskriver flera situationer och dina farhågor, som då dyker upp. I dina tankar kan du få flera ganska ifrågasättande och obehagliga svar eller kommentarer:
att du är fånig, att det finns andra som har det värre, att du överreagerar, är nog bara en tonårsfas, att du tycker synd om dig själv och det är ingen riktig depression.

Det dyker upp alla möjliga ifrågasättanden. Jag undrar om det i botten ligger en rädsla för att bli avvisad? Rädsla att bli avvisad är det många som känner och ibland befogat.

Om du söker hjälp hos professionella vårdgivare som på BUP eller en ungdomsmottagning så ska du inte vara orolig för den typen av bemötande.

Och om du får diagnosen depression eller inte – spelar det så stor roll?
Det viktiga är nog att du får hjälp med de problem du har – att du mår dåligt, har ångest, självskada och självmordstankar.
Så jag hoppas att du kan övervinna dina farhågor och söka hjälp på BUP eller en ungdomsmottagning där du bor.

Lycka till!

 

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta