Rädd att behöva hamna på psyket

Hej, jag har under en lång tid mått otroligt dåligt, det vill säga 4 år. 
Jag har vart med om en del, fått ta emot en massa skit.
Det har tryckt ner mig otroligt mycket vilket har gjort så jag haft skadebeteende, och har egentligen men har inte skadat mig på ett tag nu. Jag har haft ångest under dessa åren och den har bara blivit värre och värre. När jag får dessa ångestattacker så får jag självmordstankar, jag tänker '' jag ska göra det ikväll''. Sen så är det också då under mina ångestattacker som jag skadar mig själv, det är hemskt, eftersom jag inte vill ha mer ärr på min kropp. Jag ska till BUP den 1 April, och jag är rädd att jag ska behöva hamna på psyket pga mina självmordstankar, vad ska jag göra?
Jag har vart deprimerad så länge och jag vill bara att det ska sluta, eftersom det aldrig blivit bättre så ser jag bara en utväg och det är självmord, därför har jag dessa tankar eftersom jag inte orkar leva med detta mer. 
Snälla hjälp!

A

BUP svarar:

Hej!

Jag blir väldigt bekymrad och berörd av ditt brev. Det låter som du är väldigt förtvivlad och olycklig. Det är bra för mig att veta att du ska till BUP om några dagar. Det går att få hjälp, du ska verkligen inte behöva må så här dåligt mer. Fyra år är en lång tid och nu är det hög tid att du får leva det liv som du förtjänar. Det vill säga, vara glad, må bra och vara som vilken tonåring som helst.

Du går inte närmare in på vad det är för hemska saker som har hänt dig, men det är egentligen inget jag behöver veta här. Du är ledsen, det räcker för mig.

Det som är viktigt är att du försöker berätta för den du träffar på BUP. Du har rätt att träffa en behandlare ensam. Jag tänker att det kan finnas saker som du vill prata om som du inte vill dela med dina föräldrar än. Vi brukar alltid se till att prata enskilt med den unge en stund vid första besöket. Om det inte skulle ske kan du säga till att du behöver det.

Sen kan det vara så att du inte alls känner dig redo för att bara öppna upp totalt vid första samtalet. Du behöver inte oroa dig för det, du berätta precis så mycket eller lite som du själv vill.

Jag tror att behandlaren kommer att fråga dig om självmordstankar. Snälla försök att svara så sanningsenligt du bara orkar. Chansen är större att du får den hjälp du behöver om du orkar berätta.

Jag förstår att det känns läskigt och oroligt att tänka på vad som kan hända på BUP. Försök att se detta som en möjlighet och en chans till ett bättre liv. Ett liv utan så mycket smärta, oro och känslor av hopplöshet.

Jag skickar med lite länkar som förhoppningsvis är till hjälp för dig.

Sen vill jag tipsa om några ställen där du kan chatta, helt anonymt om du önskar. Många som har gjort det upplever stort stöd och hjälp. Jag tycker du ska testa! 

Självmordsupplysningen är ett mycket bra ställe att prata om självmordstankar. Hos Tjejzonen kan du få stöd av en Storasyster (de är så fina där).

Jag hoppas det går bra för dig när du går till BUP nästa onsdag (den 1/4).

Var rädd om dig!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta