Orkar inte må så här

Hej, jag har sedan ett år tillbaka haft självskadebeteende och skurit mig själv. Inte jätte allvarligt eftersom jag haft perioder då det blir bättre och jag inte skadar mig själv under en längre tid vilket motsvarar några veckor. Men för varje gång jag gör det blir det svårare att sluta. Jag skär mig själv för att jag tycker att jag förtjänar smärtan och även för att jag tycker det är skönt att kunna slippa den psykiska smärtan ett tag genom att skada mig själv fysiskt. Utöver detta har jag också haft självmordstankar till och från men som blivit ganska seriösa dem senaste sju månaderna eller mer, för ett halvår sen försökte jag ta mitt liv men jag lyckades inte, jag antar att jag stoppade mig själv. Jag skulle säga att jag har gått igenom någon sorts depression eller liknande då jag under en längre tid känt såhär och mått väldigt dåligt psykiskt. Jag känner mig ofta ensam som att jag inte har någon att prata med även fast jag har människor omkring mig som har sagt att dem stöttar mig. Vissa dagar orkar jag inte ens gå upp ur sängen, jag vet inte varför men jag kan bara inte rycka upp mig och gå upp. För att jag har mått som jag har mått har jag varit hemma en del från skolan och därför missat en hel del som jag nu måste ta igen. Både mina föräldrar, lärare och vänner vet om att jag har mått dåligt och vissa vet mer än andra, eftersom jag inte gillar att dela med mig av mina känslor till nån och hatar när folk tycker synd om mig. 

Min fråga är hur ska jag bära mig åt för att det ska blir bättre? För jag ser inget ljus i slutet av tunneln, jag tror inte på när folk säger till mig att det kommer bli bättre. För i mina ögon så ser det ut som att jag kommer må såhär dåligt föralltid om jag inte själv stoppar det genom att ta mitt liv. Jag känner mig så otroligt hopplös, värdelös och framförallt ensam. Så vad ska jag göra för jag orkar inte må såhär längre. 

...

BUP svarar:

Hej!

Det du beskriver låter så plågsamt att jag tycker att du ska söka hjälp.
Om både föräldrar, lärare och vänner vet om hur du mår och sagt att de stöttar dig och det ändå känns så ensamt, så tänker jag att du behöver någon utomstående.

Ibland kan det vara lättare med någon vars känslor man inte behöver vara så rädd om och ta så mycket hänsyn till. Då behöver du inte heller vara orolig för att de ska tycka synd om dig.

Att du just nu känner att det aldrig kommer att bli bättre hör till när man mår dåligt. Det är bland annat därför som det är så svårt att söka hjälp när man mår som sämst. Det brukar kännas som att det inte är någon idé. Men det är det och du har ju redan börjat genom att skriva hit. 

Det bästa tycker jag vore att du pratar med dina föräldrar och att ni gemensamt vänder er till BUP.

Om det känns för svårt att tänka sig att så skulle du, som första steg, kunna gå in på nätet och chatta anonymt, till exempel Tjejzonen är en bra organisation.

Det kan vara svårt att våga ha förtroende för någon, men det är nog den enda vägen ut ur känslan av ensamhet. För du är inte ensam om att känna så här och du är värd att må bättre!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta