Kan man söka hjälp på något annat sätt än via mottagning?

Hej. Jag är en tjej på snart 16 år och jag tror att min depression håller på att komma tillbaka. I 7an & 8an så skar jag mig men berättade det bara för mina närmaste efter ett tag när det inte gick att undvika längre, jag mådde skit utan anledning, så dåligt att jag kunde börja gråta mitt i en lektion, men höll det inne eller gick till toan. Jag hade grova självmordstankar & var till och med nära på att ta mitt liv en gång, all min ilska & hopplöshet ledde till att jag stötte bort mina vänner och det blev mycket bråk.. Mina föräldrar märkte ingenting för jag är inte den som är öppen med mina ärr och om jag mår dåligt, de vet fortfarande inte att jag skadat mig. 

Dom senaste veckorna så har jag varit jätte överkänslig & om jag har haft nåt bråk med min kille så har jag blivit så ledsen att jag inte vet vad jag ska ta mig till för just nu känns det som om han är det enda som är värt att leva för. Har skurit mig några gånger dom senaste två veckorna igen... Hade inte gjort det på över ett år innan dess, jag tror att det är medicin som jag behöver för jag har ingen speciell anledning till att må såhär, mitt liv är bra. Vågar inte snacka med någon om detta, bara min kille men han vet inte att jag skurit mig igen utan jag plåstrar över det.. Idag mådde jag så dåligt att jag gick hem från skolan för hade gråten i halsen hela dagen & alla märkte att nåt va fel, men det fanns fortfarande ingen anledning.. Har jag manodepressiv sjukdom? Eller finns det nån annan diagnos ni kan sätta? Kan man söka hjälp på nåt annat sätt än att gå till en mottagning?

Anonym

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Det låter verkligen som att du har det tufft, och att du kämpat på länge med detta… och att du varit ensam i det. Vad bra att du skriver hit! Jag tycker att det är modigt och klokt av dig att göra det, och det är ett viktigt första steg på vägen till att må bättre!

Om du är manodepressiv eller inte kan jag ju såklart inte säga något om utifrån ditt brev… men jag vet att många i din ålder upplever att humöret pendlar jättemycket, att man upplever sig överkänslig, att man reagerar orimligt starkt på olika saker, att man ibland har svårt att förutsäga hur man kommer att må nästa halvtimme – något som många upplever som oroande och stressande. Och, som sagt, jag tycker att det är klokt av dig att ta ditt mående och dina funderingar på allvar och söka hjälp!

Men vad är då nästa steg? Jag tror du redan vet det jag tänker säga… Nästa viktiga steg för dig är såklart att prata med någon. För det är bara genom att berätta, genom att tala om det, genom att sätta ord på det svåra, som du kan få hjälp.

Nästa fråga är då: Hur och med vem?

Du skriver att du helst inte vill gå till en mottagning. Kanske är det på sikt ändå så att du skulle bli bäst hjälpt av en regelbunden kontakt med en behandlare på t ex BUP… men ibland är det bra att börja på något annat sätt. Jag tänker att det är viktigt att du pratar med någon vuxen om hur du mår och hur du har det. En vuxen som du har förtroende för. Det bästa är såklart om du kan börja med dina föräldrar… de finns ju nära dig och kan stötta dig i vardagen, och kan hjälpa dig att söka hjälp på andra ställen. Föräldrar fattar dessutom ofta mer än man tror… så om du tror att det är möjligt, så tycker jag att du ska ge dem en chans. Om inte föräldrarna känns rätt, så kanske någon släkting? Eller mentor? Ett annat bra alternativ är skolkuratorn eller en kurator på ungdomsmottagningen – de är utbildade på att prata med ungdomar och kan hjälpa till att prata med dina föräldrar och/eller hjälpa dig vidare om det skulle behövas.

Du skriver att du inte vågar snacka med någon om detta. Vad är det som gör att du inte vågar? Är det att du inte vet hur du ska börja? Eller vad du ska säga? Eller orolig för vad som händer när du har berättat?

Som jag skrev ovan, så tänker jag att det är viktigt ATT du berättar. Och att det är för någon vuxen bra person. HUR du berättar blir då mindre viktigt: Berätta kan man göra muntligt, men även skriftligt. Jag tycker att du uttrycker dig mycket väl i skrift. Skulle du kunna skriva ett brev eller visa ditt brev hit, eller bara skriva några nyckelord, och ta med till den du bestämmer dig för att prata med? Sen lovar jag att det ger sig – den vuxne kommer att hjälpa dig vidare med frågor.

Ett annat tips är att chatta anonymt med en ”storasyster”, där du kan få pepp och stöd och kan bolla dina tankar och lufta din oro. Det kan du göra på www.tjejzonen.se

Hoppas du har fått några tips och idéer som blir till hjälp! Bifogar även lite info...

Och du, vänta inte. Prata med någon… kanske redan idag?

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta