Vardagen är svårast!

Jag mår väldigt dåligt just nu & ja orkar nt med mitt liv för allt ät bara skit. Jag har alltid mått dåligt över min kropp ända sen ja va liten , men ca i 4:an blev de väldigt dåligt, ja hjälpte min bästis igenom en svår tid (hennes mamma misshandlade henne) de tog väldigt mkt på mig med, runt den perioden började ja skada mig själv (skära mig) men nu sommaren till 7:an blev det väldigt dåligt, jag började skära mig djupare & nt brydde mig om de skulle bli för djupt , ja började äta mindre & skippa måltide & ja mådde dåligt när ja åt , ja ville spy upp men har aldrig gjort, jag har bråkat mkt med min familj & hört min mamma säga saker till mig som verkligen sårat mig , i början av 7:an kom min mamma på vad ja gjorde & skickade mig till kuratorn & till vårdcentralen till en psykolog , nu nyligen var ja i bup för dem i vårdcentralen tyckte de, ja väntar forfarande på svar från er på bup , men vardagen är svårast, ja va i Thailand för 1 vecka sen i 12 dagar de va bra men innan ja åkte dit kunde ja skära mig själv flera gånger per dag & ja mådde så mkt bättre i Thailand  eftersom de va skönt att komma bort men nu ska dem flesta i min klass som ja är med & vet om mig kanske byta skola & de är mkt bråk & ja orkar nt , ja tänker mer & mer på att ja nt orkar med all skit som händer varje dag , hur ja sover dåligt , mår så sjukt dåligt , mina fina bästis kanske också ska flytta & hur ska ja klara av allt som händer nu , ingen förstår mig men ändå har ja så många runt mig , jag har alltid ett låtsas leende på mina läppar & skäms för allt ja har låtit mina underbara vänner gått igen bara på grund av mig , ja tänker också på att nu kanske ända vägen är att nt leva mer för när ja är i min mörkaste plats är ja helt anorlunda ja känner nt igen mig själv & ja är rädd för mig själv för vad ja kan göra, det känns som ja snart exploderar , ja bara gråter & känner mig så nedstämd & ändå ska man gå till skolan, men ja har börjat hoppa över att gå till skolan allt flera dagar & ja allt är bara skit & ja ser nt ljuset upp utan ja tänker bara att ja nt vill vara denna tjejen som ja är nu. Det har även kommit lite rykten om mig & hur ja är . & ja är väldigt duktig på att nt visa att ja mår dåligt & i början när mina vänner fick reda på allt ja mådde sa dem bara sluta & alla dem har själva gått igenom något tufft & ja mår bara så dåligt & ja vet nt vad ja ska göra längre för ja har känt mig så nere så länge 

Pallar nt längre, vad ska ja göra

BUP svarar:

Jo, tyvärr stämmer det ofta. Att vardagen är det som känns svårast när man mår dåligt. Att komma iväg på semester, att byta miljö, gör ofta att både tankar och känslor liksom får en paus. Man kan på något sätt även vila från sitt mående. Men vardagen är liksom där, och många har svårt att hitta sätt att hantera de jobbiga tankar och känslor som uppstår i vardagens ofta stressiga miljö.

Vad bra gjort av din mamma att se till att du börjar få hjälp… men tråkigt att höra att BUP verkar dröja med svar. För jag tänker också att det inte är bra att vänta för länge med att söka hjälp, när man har haft det så tufft och mått så dåligt som du beskriver.

Mitt tips är: Ring BUP igen! Ring och be om en tid så snart som möjligt!

En tanke jag får är att du kanske också skulle bli hjälpt av att prata med skolkuratorn? Det är mycket som händer kring dig i skolan, i relationen med dina kamrater, du har en oro kring om/hur ni ska hålla kontakten (det går att behålla kontakten även om man går i olika skolor!)... det kan vara bra att få hjälp att sortera lite i vad som händer och hur tankarna går.

En viktig grej som jag vill skicka med dig: Var ärlig och uppriktig. Om du inte berättar hur du mår, och hur du har det egentligen (du skriver att du är ”duktig på att inte visa hur du mår” och ”alltid har ett låtsasleende på läpparna”) så blir det också svårt för andra (vuxna) omkring dig att veta att/hur de ska hjälpa dig! Så var öppen med hur du mår och vad du behöver. Så gott det går.

När jag läser det du skrivit skulle jag också vilja tipsa dig om några (superviktiga!) saker du kan göra under tiden (du har säkert hört dem förr… Men jag lovar – de hjälper!):

- Se till att sova ordentligt – livet kan kännas jättedeppigt om man sover för lite. Sömnen har oerhört stor påverkan på hur vi mår – både fysiskt och psykiskt. Vi har klart lättare att tackla motgångar och jobbiga känslor när vi är utsövda.

- Äta ordentligt – samma där! Äter man dåligt eller för lite, så påverkar det humöret och måendet.

- Att sköta vardagen, att hålla på rutinerna och gå till skolan och sina aktiviteter – jätteviktigt. Fortsätt kämpa med det, och ge inte upp! Om du behöver dra ner lite på takten ett tag, så prata med din lärare om det. Men ge inte upp skolan. För om man börjar ge efter, dra sig undan, så blir det lätt en ond spiral, och man bara börjar må ännu sämre efter ett tag… många känner sig dessutom misslyckade för att de in kommer iväg.

- Rör på dig fysiskt! Varje dag!

- Och glöm inte (och det här är det allra viktigaste) att göra sådant som är roligt, sådant som du mår bra av och som ger dig energi… och att göra det med dem som tycker om dig!

Jag bifogar lite info om några av de saker du nämnt i ditt brev, hoppas de blir till nytta för dig!

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta