Det känns som om livet går mig förbi

Hej, jag är en tjej på 16 år som känner mig otroligt ensam. Jag har inga riktiga vänner som faktiskt är intresserade av mig och mitt liv på riktigt. Jag har ingen jag kan prata med allting om och dela med mig av mina med-, och motgångar. Detta började för något år sedan då jag började dra mig från mina dåvarande vänner för att de inte alls fick mig att må bra, snarare tvärtom. Vi hade inte alls samma intressen och viljor, de ville hellre sitta hemma i det trygga medan jag ville ut i världen. Som person är jag väldigt energifull, jag älskar att testa nya saker och framförallt att träffa nya människor. Jag är ovanligt social och optimistisk och folk har ett mycket gott öga för mig. Jag har också bra självförtroende och trivs bra i mig själv. Med mina förutsättningar borde jag egentligen inte ha särskilt svårt att träffa nya personer. Problemet är väl egentligen att alla andra redan har sina nära vänner och ingen är särskilt intresserad av att söka efter nya. Började gymnasiet nu i höstas med hopp om att få större umgängeskrets, vilket borde vara enkelt då mitt gymnasium är stort. Nu, ett halvår senare, sitter jag fortfarande ensam på fredagskvällen med ångest över att jag slösar bort mina unga år. Visst klarar jag mig bra på egna ben, men i längden blir det så otroligt enformigt. Jag är jätterädd för att komma in i en depression. Så rädd för att tiden går så fort, att jag snart kommer sitta och ha ångest för att jag inte kunde göra allt jag ville. Tonåren ska ju vara de bästa åren i ens liv, men så känner jag verkligen inte just nu. Inte blir det bättre heller när man ser hur alla andra har så roligt med sina kompisar när man själv står helt ensam.

Det är inte heller så att jag sitter och väntar på någon som ska plinga på dörren. Hittills har jag aktivt tagit varje chans att få en djupare relation med någon men har fortfarande inte hittat någon som jag verkligen känner jag kan lita på. Jag försöker gå på så många sociala tillställningar som möjligt, men det fungerar ändå inte. Går även på kurser på fritiden. Hur ska jag göra för att hitta äkta vänner, var ska jag leta, hur ska jag börja? Behöver verkligen hjälp nu, kommer bara bli ensammare och dra mig undan om inget händer snart.

Ensam tjej

BUP svarar:

Hej ensam tjej!

Tack för ditt brev och din fina beskrivning av känslan av att livet rinner bort!

Först så skulle jag vilja säga att det är en myt att tonåren alltid är de bästa åren i ens liv! Det är ofta lite olika med det. Många ser tillbaka på sina tonår som en svår tid när man bara kände sig utanför och annorlunda och, i likhet med dig, väldigt ensam. Särskilt första året i gymnasiet är svårt eftersom man lämnar så mycket trygghet bakom sig och ofta har stora förhoppningar om vad det kan innebära att börja ny skola och träffa nya människor.

Du är modig och beslutsam och har, som jag förstår det, lämnat dina gamla vänner och aktivt sökt dig till ett stort gymnasium för att träffa andra som delar din önskan att komma ut i världen och vara med om saker. Men, du har inte ännu träffat någon/några som du känner samhörighet med. Du längtar både efter större "umgängeskrets" vilket för mig betyder fler lite ytligare kontakter och, kanske mest, någon att verkligen dela allt med.

Jag undrar lite över att du känner att du inte hittat någon du kan lita på - betyder det att du träffar andra som du känner att du skulle vilja träffa mer men inte riktigt vågar ge uttryck för det? Kanske av rädsla för att framstå som ensam och behövande? Du beskriver dig som optimistisk, energisk och social - det kanske inte är någon som förstår att du längtar efter en djupare relation där man delar varandras längtan och drömmar? 

Kanske att du skulle börja med att vända dig till tjejzonen och chatta anonymt? Ta möjligheten att "prata" med andra och känna att du inte är ensam om dina känslor? Det kanske skulle göra det lättare att så småningom kunna anförtro sig åt andra irl. Vänskap innebär ju att man delar med sig av både starka och svaga sidor.

Och, jag tror att du även måste ge tid åt att finna vänskap, du är fylld av känslan av att det är bråttom men det är ju ofta något som växer fram långsamt, ibland med någon man från början kanske inte alls känner sig intresserad av. 

Hoppas att du har någon hjälp av detta, du delar din känsla med många och det är få som inte så småningom "hittar rätt". Och - jag tror att du har väldigt goda förutsättningar!




 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta