Vad ska jag göra för att fungera?

Hej, vill bara ranta och be om tankar här, eftersom jag aldrig skulle få det sagt annars, vill inte ha svar så mycket som kommentarer/tankar på min situation :)

Jag är en 17årig kille som under hela mitt liv haft det ganska lätt för saker och aldrig behövt anstränga mig för att det ska gå bra med livet.

Mina föräldrar är skiljda sedan 15 år, jag bor med min mor och hennes man sedan 9 år, Han har tidigare under mitt liv förminskat mig och tryckt ner mig, plus skrikit och varit lite våldsam.

Jag har nyligen, som resultat av att jag börjat skriva journal och annat, insett att detta skapat en väldig massa ångest hos mig, samt totalt förstört min tillit till människor och skadat min empati rätt grovt.

Jag blev för ett par år sedan djupt deprimerad under typ 8mån, helt apatisk och kall. det gick dock över.

I dagens läge så går jag i ettan på gymnasiet och har problem att bry mig om skolan, och i ökande grad om livet i stort.

Jag skulle inte säga att jag mår dåligt, jag är faktiskt gladare nu än någonsin tidigare, men jag inser ändå att mitt beteende inte är hållbart.

Jag ha sedan kanske 7 mån börjat experimentera med en del droger, använder cannabis runt 2 gånger i veckan, tar mdma som mest någon gång i månaden och har utforskat mitt psyke med Syra och svamp.

Jag behöver inga floskler som "VA, DU RÖR DROGER? MISSBRUK!" eller sånt, jag håller mitt bruk på bana och känner att det snarare förgyller mitt liv än förstör det. Jag skriver endast detta som relevant bakgrundsinfo.

Mitt enda egentliga orosmåln är att jag under hela mitt liv haft problem att få saker gjort, jag har alltid varit lat och passiv, dålig på att komma upp på morgonen samt haft dålig studiemoral. Jag går i skolan eftersom jag.. inte vet vad jag skulle göra annars, för att jag får studiebidrag och för att det varit en källa till socialt umgånge.

Jag har bara på senare tid kännt att jag fått tillbaka kontakten med min ångest och helt enkelt fungerar sämre, jag gör ÄNNU mindre saker. Jag tror inte på måsten och struntar i alla plikter, då jag inte kan motivera mig att göra något jag inte ser som meningsfullt.

En ADD diagnos har jag sedan tidigare, har försökt bli bättre på att göra saker med hjälp av ritalin/elvanse, men har inte funkat i längden.

Min fråga är nu, vad ska jag göra för att fungera? jag vill hellst bara ha en terapeut då kemikalier bara löser symptom av underliggande problem och inte problemen självt.

Det känns som att min kämparglöd börjar försvinna, med nyvunnen kontakt med sedan länge förträngda känslor så kommer ångest som en smäll på käften, plus en passivitet som jag inte känns sedan jag var deprimerad.

Min omvärd har ingen aning om att jag mår dåligt, min mor är i total förnekelse som vanligt och min far har jag inte ofta kontakt med. Allt detta blir också svårare eftersom jag har det så jävla svårt att ta hjälp från min omgivning, eftersom jag inte kan känna tillit till någon. 

Jag har lite börjar misstänka att jag är bipolär på sistones, då mitt humör går från überglad till apatisk svinsnabbt och att jag ofta stannar på dessa platser länge.

Jag är trött på att ljuga för alla och mig själv och är trött på att göra saker som förväntas av mig, jag vill bara vara med vänner men samtidigt vara helt ensam.

Jag är ledsen att ge dig en så knivig fråga om ingenting, men det känns som att jag måste få en outlet till någon annan än mig själv/ mina psyksikt sjuka vänner.

Skriv ner dina tankar och gärna hur jag får tag på en terapeut/psykolog. Jag har redan kontakt med bup. 

P.S: Inte en sånn som bara skriver ut skit till en ;)

//Mkt anonym

Mycket anonym ^^

BUP svarar:

Hej Mycket anonym!

Först vill jag säga att det inte låter som om du inte har behövt anstränga dig utan tvärtom haft det ganska kämpigt i livet! Du har levt med någon som förminskat och tryckt ned dig och som jag förstår det har din mamma haft svårt att skydda dig. Du är nu fylld av känslor av meningslöshet och har svårt att lita på någon. Du kämpar och tänker och försöker förstå dig själv och vad som händer. Kanske att det även varit svårt för dina vänner (och familj) att förstå hur svårt du har det om du inte riktigt kunnat förmå dig till att tala om hur du har det. 

Måste också säga att det för mig är väldigt motsägelsefullt att du säger att kemikalier inte löser problemen och att du inte vill ha något "skit" utskrivet medan du gladeligen experimenterar (självmedicinerar?) själv med kemikalier i så stor utsträckning! Jag tycker att du har ett missbruksproblem även om du inte vill kännas vid det och inte vill avstå från droger . Det är också mycket troligt att det både medför ökad ångest och ökad passivitet vilket ju är sådant du är oroad över.  

Du säger att du redan har kontakt med BUP, har det bara varit med utredning och med läkare/sjuksyster eller hur kommer det sig att du inte har någon kontakt med någon terapeut/psykolog där? Jag vet inte om du fyller 18 snart eller var du bor men det finns ibland "Unga Vuxna" mottagning som är för unga upp till 25. BUP kan hjälpa dig att få kontakt med dem. Du kan också gå in på Vårdguiden och se vad som finns där du bor.

Jag tänker att du är en kille som varit med om att inte bli respektfullt behandlad och att du därför är orolig för att släppa andra in på livet och orolig för att andra ska bedöma dig och kanske försöka bestämma över dig. Man blir ju också sårbar när man anförtror sig åt någon annan och ibland kan det kännas nästan omöjligt att riskera det. Så, om du vill vara anonym kanske killfrågor är något för dig, då kan du börja träna på att dela dina tankar med andra helt på dina egna villkor. 

Du behöver absolut hjälp och jag hoppas att du orkar berätta för någon så att den personen förstår det. Men, det kanske också är svårt för dig att ta emot hjälp eftersom  du haft negativa erfarenheter av vuxna. Så mitt råd är att verkligen ge den du går till en ordentlig chans och våga stanna kvar (även om den personen till exempel inte tycker att du har koll på ditt droganvändande...). Utan tillit till varandra är det svårt att komma vidare och tillit tar tid när man blivit besviken förut.

 Ja, det var mina tankar och jag hoppas så att du vågar söka hjälp och stanna kvar och hålla ut i kontakten för jag tror att du verkligen kan få bra hjälp!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta