Oerhört rädd för min framtid

Jag tänker väldigt mycket på min framtid... Jag är väldigt rädd, faktiskt oerhört rädd för min framtid. Jag klarar inte av att tänka framåt, jag är så orolig över hur det skall gå... 

Du som läser detta kommer möjligen tro att jag överdriver mycket, men detta är så svårt att beskriva! Om jag exempelvis får ett B på en skoluppsats, så får jag panik. Att skicka in en uppgift till läraren är svårt, jag skulle beskriva det som ångest. Jag brukar få hjärtklappning och "tryck" över bröstet. Även svårt att andas... Jag vet att detta är ångest och ofarligt - och tur är då det, annars skulle jag bli fullkomligt vettskrämd av dessa symptom. (jag studerar vård)

När jag tänker på min framtid är jag väldigt rädd för att misslyckas med mina studier - det vill säga, att jag inte klara av att få högsta betyg genom alla år. Just nu klarar jag av det. Jag ser ingen framtid för mig ifall jag misslyckas med skolan. Skrattretande kanske, men jag är till och med livrädd för att aldrig få en familj om jag inte klarar mina studier och kan få mitt drömyrke... Skulle detta ske... Är jag väldigt rädd för vad jag själv kommer att göra. Skulle detta skräckscenario ske, är jag rädd att jag skulle ta mitt liv. Faktiskt. Detta är verkligen ingenting jag vill, men det oroar och skrämmer mig.

När jag läser det jag själv skrivit, att jag faktiskt är rädd för att jag skall ta mitt liv som vuxen ifall jag inte klarar av att prestera idag... Är det vanligt att tänka på det här sättet? (jag är 17) Det med ensamheten är det som skrämmer mig mest. Tänk om jag aldrig kommer att träffa någon. (det är nog en större risk att jag inte gör det ifall jag inte har ett jobb jag vill ha?) Jag får panik!

Min fråga till Dig som läser är alltså, är det "normalt" och/eller "okej" att oroa sig på detta sätt i min ålder? 

Ytterligare en fråga! Finns det människor som har fantastiska betyg och/eller framgång, som inte mår dåligt? Kan man få A i alla ämnen utan att vara livrädd för misslyckanden och vara stressad? I så fall, hur är det möjligt och hur kan jag också klara det?

En parentes, jag vill absolut inte prata om dessa tankar med någon kurator eller dylikt - de kommer att försöka hindra mig från att nå mina mål. Då kommer allt jag är rädd för att hända! (uppenbart, för att hen kanske tror att mina mål är skadliga för mig om jag mår dåligt över dem)

Mvh

Sara

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev och att du vågade skriva till oss! 

Jag får för mej att du är en person som tror att du bara är värd det du presterar. Både i egna och andras ögon. Du verkar inte tro att någon kan tycka dej om du inte presterade väl och kanske du inte tycker att du är någon alls utan dina prestationer?

Du skriver hit och har en del frågor. Det är bra att du funderar lite på hur du tänker och vad du gör. Du skriver att du absolut inte vill prata med någon om dessa tankar för du är rädd att du ska bli hindrad att nå dina mål.

Jag tror inte dina mål är så mycket annorlunda än de flesta människors. Ett bra jobb, att träffa någon att älska och dela sitt liv med. Det är bra mål och de är inte så många som behöver toppbetyg för att det ska inträffa. Även om många, liksom du, undrar om det kommer att bli verklighet.

Jag tycker att du har det väldigt besvärligt och jag hoppas att du lite försiktigt kan fortsätta samtala om dina tankar. Kanske kan du chatta anonymt på Tjejzonen?

Om du skulle våga, kan nog du få bra hjälp på en ungdomsmottagning. Det är inte så farligt som du tror och du kan sluta precis när du själv vill. Jag tror du skulle må väl av att förstå att du är en person som du själv och många andra kan tycka mycket om - även när hon inte högpresterar!

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta