Trött på det mesta

Jag är en 14årig tjej. Är rätt trött på de mesta. Det känns som att jag för mycket, allt är för mycket. Mitt huvud orkar inte bearbeta allt. De blir liksom fullt. Jag har varit med om rätt mycket dåliga saker, mer en dom flesta i min ålder skulle jag tro. Kan börja med o berätta att allt dehär har pågått i 7 månader och senaste 2-3 månaderna har de blivit ännu värre. Om de nu går. Jag har inte sovit mer än 6 timmar på en natt sen januari. Vaknar på nätterna flera gånger o bara känner mig orolig. Det spelar ingen roll om jag går o lägger mig vid åtta eller tolv. Somnar ändå alltid runt fyra. För att sen vakna vid fem/halv sex. Sen om jag har tur, kunna somna om till halv åtta. Jag vaknar så fort jag somnar. Kan inte slappna av.Vaknar o så börjar jag tänka på allt, o så är hjärnan igång. Ibland när jag inte kan sova så är de så frustrerande att jag börjar gråta o får svårt att andas. orkar inte mer

Senaste månaderna har jag tappat aptiten, känner mig mätt. Det känns äckligt o äta. När jag väl äter så mår jag väldigt illa efter en tugga. Sen håller de i sig i flera timmar. Den enda gången jag äter är max en gång om dagen, ofta varannan, ibland var tredje dag. De är när min familj äter o Hejdå  måste jag. De är jätte jobbigt men har verkligen inget val då.

Jag har alltid varit sån som sätter för höga krav på mig själv, speciellt i skolan.Hela tiden. Bryr mig väldigt mycket om mina vänner o vill finnas till ovh hjälpa dom hela tiden. Dom känns automatiskt viktigare än mig själv. Gör allt för att dom ska må bra, eller om dom är ledsna så gör jag alt för att de ska lösa sig. Även om de iblnad drabbar mig själv.. Jag hamnar ofta emellan o får ta skiten men de känns inte som att de gör något. Bara han eller hon mår bra. Så fort jag gör något fel så tar jag åt mig, eller jag tar åt mig av allt. Får skuldkänslor och dåligt samvete över allt! Speciellt om jag råka såra någon, eller göra någon ledsen/besviken. Jag känner mig ofta för jobbig, vill inte störa någon. Allt känns verkligen som mitt fel. Blir besviken på mig själv o undrar vad jag håller på med. Misslyckas bara..Vill bara göra mitt bästa, i skolan o överallt. Har fått så enormt dåligt självförtroende och dålig självkänsla just för att jag är så självkritisk.

Jag misstänker att jag har asperger syndrom. Har väldigt svårt att kolla folk i ögonen, och ibland även att träffa nytt folk. Om de är någon jag inte känner. Med de känns lättare om någon jag känner är med. Jag har väldigt lätt att lära mig fakta, och stör mig på mycket. Väldigt lätt.

Jag har sökt runt överallt och läst allt man kan läsa om deprresion, råd, fakta, olika berättelser, hur folk har de som har varit med om samma sak. Symptom och all fakta om de mesta. Har läst svar o allt. 

Jag vill inte ta hjälp av min familj. Det går inte, jag har inte bra kontakt med min pappa så de går inte. Min mamma skulle bli besviken tror jag. Hon skulle inte förstå, de går bara inte. Har inte så bra kontakt med någon i min familj. Bara några få vänner som vet vad som har hänt o hur jag mår. Annars så döljer jag allt, överallt. I skolan, hemma, på träningarna. (tränar 5 dagar i veckan) för alla verkligen. Vill inte att någon ska veta sanningen, jag längtar til varje kväll o natt. Då kan jag gråta o vara mig själv. Så fort jag är med någon så är ja glad, positiv o engagerad. De är så jag uppfattas men egentligen är jag så jävla less. Orkar inte mer. Jag har verkligen ingen energi till att göra saker. Vill bara vara ensam.

Skäms över mitt självskadebeteende..vågar verkligen inte be om hjälp,  har ingen ork o är rädd. kanske är för jobbig..

E

BUP svarar:

Hej E!

Jag vill börja med att credda dig för att du skriver och berättar om hur du har. Det är modigt att våga sträcka ut en hand och be om hjälp när man mår dåligt. Du beskriver många jobbiga saker som pågår i ditt liv. Inte konstigt att ditt huvud känns fullt och tankarna snurrar. Utifrån hur du skriver så får jag bilden av att du är klok och har tänkt mycket kring hur du har det. Det är ett jättebra första steg som ger goda förutsättning för att få till en positiv förändring. 

Som jag förstår det så önskar du hjälp med hur du har det. Du skriver att du har varit med om mycket i livet och då är det inte ovanligt att ha svårt att varva ner eller känna sig avslappnad. Att sova dåligt under en lång tid är påfrestande och kan i sig leda till att man mår sämre psykiskt. Det blir lätt en negativ spiral, där man sover dåligt för att man mår dåligt och tvärt om. Den spiralen känns viktig att bryta. Du skriver att du läst mycket om depression. Är det något av det som du haft hjälp av? Många tips är sådant som man kan prova på egen hand. Många kan uppleva sig bli hjälpta på egen hand, men man kan även behöva hjälp av någon för att uppleva effekt. 

Många upplever självskadebeteende som något skamfyllt. Det är lätt att hamna i tankar om att man borde kunna hitta andra sätt att göra, men det är ofta inte så enkelt. Vi som möter ungdomar på skolor, ungdomsmottagningar och BUP vet att det tyvärr inte är ovanligt att unga mår så dåligt så att de skadar sig själva. Men vi vet även att det finns bra hjälp att få så att man kan sluta med självskadebeteenden och samtidigt må bättre. 

Att skriva hit var ett första steg. Nästa steg är att berätta mer om hur du har det och få mer personlig hjälp. Jag rekommenderar att du pratar med skolkuratorn eller skolpsykologen på din skola för att få fortsatt hjälp. Berätta precis som du har gjort i ditt brev hit om din bristande ork, dina höga krav på dig själv, ditt självskadebeteende, dina sömnsvårigheter och dina funderingar på huruvida du har Asperger. På skolan kan de nämligen bäst hjälpa till att hänvisa till var du kan få rätt hjälp. Det kan kännas läskigt att berätta för någon ansikte mot ansikte om hur man mår och många kan tycka det är skönt om en förälder eller kompis är med. Andra tycker att det är enklare att vara själv. Fundera om det är någon som kan kännas skönt att ta stöd av när du söker upp någon i elevhälsoteamet på din skola. 

Om du inte känner dig redo för att berätta för någon direkt så rekommenderar jag att du tar kontakt med Tjejzonen. Det är en stödverksamhet på nätet som man kan chatta med för att få stöd i hur man mår. Det är lätt att tänka att man ska vänta på att få mera ork för att ta hjälp. Men man måste göra precis tvärtom. Det är ju för att du ska få mer ork som du behöver hjälp. Vänta inte. 

Du är inte jobbig. Du HAR det jobbigt just nu. Det kommer inte alltid att vara så, utan med lite stöd utifrån så kan du börja må bättre. Fortsätt vara modig! 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta