Får inte ut ett enda ord

Hejsan!

Jag har väldigt länge velat prata med någon men jag har aldrig vågat. Jag har familj, syskon och vänner som jag vet hade lyssnat men de går bara inte. Jag har också en pojkvän som jag berättar det mesta för och det är väl för honom som jag har försökt flest gånger. Men varje gång jag försöker berätta för honom eller någon annan så tar det stopp. Jag får inte ut ett enda ord eller mening. Om jag försöker skriva det är det som om mina fingrar fryser och inga ord bildas på skärmen. Men jag ska försöka berätta.

Jag har alltid känt att jag behöver bevisa för mina föräldrar att jag är bra nog, att göra dem nöjda är viktigare än mig själv när det gäller skola och vad jag ska göra med mitt liv. Detta har satt stor press på mig själv i skolan och jag känner inte att jag kan prestera så bra som jag hade önskat för att göra dem nöjda. 

Jag är lite överviktig och det har jag alltid varit men när jag fått kommentarer av mina föräldrar om att jag inte borde äta det eller det blir det bara negativt för mig själv. Jag vet att de vill mitt bästa och vill att jag ska ha en bra hälsa men nu har det gått så långt att jag tycker att äta är jobbigt. Vissa dagar äter jag ingenting medans jag äter allt nästa. Här om dan tyckte jag det var jobbigt att äta en skål med yoghurt med banan i? Dessa tankarna har börjat komma oftare och det känns som om jag aldrig är tillräckligt bra. 

Detta har gjort mig väldigt ledsen och jag tror jag håller på att bli deprimerad.. Jag har lätt att trycka undan mina känslor men nu börjar det bli för mycket så jag kan inte hantera det längre utan det känns som om det kommer rinna över vilken sekund som helst. Eller jag antar att det redan har runnit över.. Det har hänt att jag har skärt mig själv.. Det är så svårt att förklara varför men det bara kändes som en lösning ibland och ibland gör det fortfarande det..

För tre år sen började jag få sömn svårigheter i samband med när min ena storebror omkom i en bilolycka vilket mest påverkade sömnen då jag ofta drömde saker om detta vilket gjorde att jag inte vågade sova. Men det har blivit bättre men sömnproblemen satt kvar tills kanske för några månader sen. Att gå från att sova extremt lite har det total vänt till att jag sover hur mycket som helst nu. Jag sover alltid jättelänge på natten och gärna en stund efter skolan. Jag är alltid trött och det känns som om jag aldrig får nog med sömn. 

Jag vet inte hur länge jag har suttit med denna sidan uppe för att försöka formulera mina tankar och känslor men det blir bara så himla rörigt. Det känns som att om jag inte säger det högt så finns det inte, då är det inte på riktigt. Det känns som att om jag sa allt som jag egentligen tänker, gör och hur jag mår kommer göra att ingen ser på mig på samma sätt igen. För hur berättar man att man mår dåligt? Hur gör man för att få hjälp? Jag är 18 och fyller 19 i år så jag kan inte kontakta bup men vart ska man då vända sig? Snälla jag vill bara ha hjälp för det funkar inte att hålla på såhär längre.

Victoria

BUP svarar:

Hej Victoria! 

Du är inte alls rörig! Du ger en god beskrivning av hur du har det och har dessutom många kloka tankar om vad som vore bra för dig.
Se det här som det första modiga steget för att få till den förändring du så gärna vill ha och förtjänar!

När vi mår dåligt är det lätt att vi känner oss väldigt ensamma. Då är behovet av att prata med någon annan som störst. Men samtidigt kan det då kännas som svårast att öppna upp och berätta om vad som rör sig i ens innersta. Det kan många känna igen sig i.

För dig verkar bilden av att vara stark och bra oförenlig med att prata om jobbiga saker. Jag skulle vilja säga att den bilden är direkt felaktig. I själva verket låter den bilden väldigt tung att ha. För vem orkar leva upp till så höga ideal? Den pressen är för stor och den bördan behöver lätta.

Vi har alla saker som är jobbiga och det är mänskligt att prata om dem. Det är då vi kan vrida och vända på problemen tillsammans och hitta lösningar. Eller bara dela den tunga känslan genom att ha någon som lyssnar. Jobbiga saker brukar dessutom kunna föra oss närmare varandra - när vi väl vågar dela dem. 

Att du lägger så här stor press på dig själv (att du skär dig, känner sig så här trött och tycker att det är jobbigt att äta) tycker jag att du ska söka hjälp för. Det gör du enklast genom att vända dig till den vårdcentral du tillhör eller din närmsta ungdomsmottagning.

För dig som är över 18 år har 1177.se mycket bra information om till exempel vart du kan vända dig.
Jag tror dessutom att det är viktigt att du fortsätter dina försök att nå fram till de viktiga personer du har omkring dig. Kanske kan du visa eller läsa upp det brev du skickade hit? Eller skriv ihop något liknande, där du beskriver dina tankar och känslor.

Det vore ju fantastiskt om dina föräldrar kunde hjälpa till och avlasta dig oket av att behöva bevisa för dem att du är bra nog. Vi vill ju alla bli älskade precis som vi är - då måste den personen få komma fram lite mer!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta