Orkar inte längre!

Hej bup jag är en tjej! Jag är snart 11. Jag alltid varit deprimerad endasen jag var 9 ungefär då. Nu är ju jag 10.. Fast jag ser äldre ut! Men nu så känner jag att jag inte orkar. Har ingen ork till nånting. Jag vill bäretta allting men jag är värdelös på att förklara saker. Jag skärde mig.. Sen så fick vi så mycket bad så jag hade inget val genom att sluta så att ingen skulle märka. Sen misstänkte mina vänner lite gran.. Men så var jag på bade med mina "kompisar" en av dom fråga (det var hon som märkte lite från första början också) hon fråga "kuttar du dig själv?" Jag kolla på armen. Då misstänkte hon och sa det till min andra kompis. Vi satt lite och prata om det. Jag önska att dom aldrig skulle få veta! Gud vad jag ågram mig! Dom sa att jag skulle lova att sluta. Jag sa okej.. Men jag ville aldrig sluta (men detta hände för ett bra tag sen) jag ville aldrig sluta ville bara försätta. Och jag är inte stark! Jag vill börja kära mig igen när vi har slutat med bad! Min lärare tycker att jag ska gå läga mig tidigare för jag ser visst trött ut på skolan. Men Nej!! Jag är inte trött jag är bara ledsen hela jävla tiden! Vill bara dö vill inte leva! Ingen förstår mig! Då menar jag ingen! Inte ens mina föräldrar eller "vänner" det har hänt så mycket!.. Som inte jag kan förstå eller jo det kan jag ju. När min lärare sa allt det där med tröttgrejen kunde ju jag inte säga att jag var ledsen för det var på ett utvecklings samtal och mina föräldrar var där och jag vill inte säga nåt till dom.. Jag vill inte att dom ska veta att jag mår dåligt.. Vill bara träffa er eller nåt och säga allting öga mot öga detta är bara början så MYCKET har hänt som jag vill bara bäretta.. Jag vill ha ätstörningar vill ha nåt så nån kan tycka synd om mig. Bry sig och jag vill bli smalare. Vad ska jag göra alla är bara så dumma! Ja jag kan inte förklara allting men mår verkligen sjukt dåligt och vill bara dö och vill inte finas. Och det är lite om mina föräldrar också. Eller det Är om ALLTING hur ska jag förklara mår så dåligt! 😔 vill bara dö vill inte leva jag orkar inte. Jag orkar inte! Jag trodde 2015 skulle bli ett bättre år. Men nee.. 😔 Och jag har pratat med kuratorn på skolan med det var om ett Annant problem med det gick inge vidare sla jag bara säga! Skollaköterskan har ju han frågat massa frågat om hälsan och så. Och om jag har nån att prata med.. Eller nån vuxen och prata med.. nee svara ju jag på såklart. Jag orkar inte! Vad ska jag göra. Snälla bup hjälp mig vart ska jag ta mig till.. 😔 ..

Orkar inte längre! ..

BUP svarar:


Hej!

Tack för ditt brev som ger en så levande bild av hur du har det just nu! Du skriver att så mycket hänt som du vill berätta om och nu orkar du inte längre. Du känner dig väldigt ledsen och att ingen förstår dig.

Du är helt inne på rätt väg då du vill träffa någon och prata ”öga mot öga” för att kunna berätta om sådant som hänt dig och som du bär inom dig. Det låter som om du åtminstone till en del förstår varför du mår så dåligt. Jag uppfattar det som att du har flera omkring dig som vill hjälpa dig, t ex dina kamrater och en lärare, men du känner dig inte förstådd av dem. Dina kamrater vill inte att du skadar dig och det är bra att de försöker hindra dig. Genom den omsorgen så visar de verkligen att de är riktigt goda vänner till dig. De är sedan alltför unga att kunna hjälpa dig med varför du har behov att skära dig, få ätstörning osv.  För att få den hjälpen behöver du prata med någon vuxen och det är nog först då du kan känna dig riktigt förstådd.

Jag får intryck av att du nästan var på väg att prata med din lärare när hon/han sa att du såg trött ut. Skulle du kunna göra ett nytt försök då dina föräldrar inte är med? Du har redan gjort ett försök med att få hjälp av skolkuratorn. Du sökte då för ett annat problem och det gick visst inte så bra. Skulle du kunna göra ett nytt försök nu med de problem som du upplever starkast? Det kan ta lite tid innan man vågar lita på annan person och vågar berätta sådant som är känsligt så det kan kanske kan gå bättre när ni träffats lite mer.

Du är så ung ännu, endast 10år, så du behöver under en längre tid mycket stöd och hjälp av vuxna omkring dig. Jag vet inget om dina föräldrar men förstår att du inte vill att de ska veta om dina problem. I första hand är det annars dina föräldrar som har ansvar för att ge dig det vuxenstöd du behöver. Jag vet inte, men kanske skulle du kunna visa det här fina brevet du skrivit hit till BUP.se, så kan de möjligen förstå din situation lättare.  

Om det inte känns möjligt för dig att prata med dina föräldrar så tycker jag att du genast ska försöka prata med någon annan vuxen som du har förtroende för, t ex en lärare eller göra ett nytt försök med skolkuratorn. Du kan också söka närmaste BUP-mottagning men då måste en förälder söka tid för dig där. Bra stöd och hjälp kan du också få genom att ta kontakt med tjejzonen på nätet, www.tjejzonen.se .

Jag tycker det är allvarligt att du som 10-åring känner att du inte orkar längre, så jag hoppas verkligen att du snabbt kan få någon att prata med!

Lycka till!

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta