Jag är så rädd för framtiden

Hej, jag har skrivit till er några gånger tidigare, men det var ett tag sedan. Jag har mått dåligt i perioder sedan jag började sjätte klass(Jag går nu andra året på gymnasiet) eftersom jag flyttade ifrån min gamla klass när mina föräldrar skilde sig, och började på en skola där alla behandlade mig som skit.

Jag lyckades dock komma därifrån 1 1/2 år senare, och hamnade på en skola som var bättre. Men redan då mådde jag väldigt dåligt. Jag åt dåligt för jag trodda att alla skulle tycka bättre om mig om jag var smalare, när jag började åttonde klass skadade jag mig själv för första gången, för det gjorde att jag mådde bättre för en stund. Självskadebeteendet har jag fortsatt med och håller fortfarande på med.

När jag gick i åttonde klass så anmälde skolan mig till Socialen och de skickade en remiss till er, men jag gick bara hos er i knappt ett år för jag tyckte inte att ni tog er tiden att faktiskt hjälpa mig, fick aldrig göra någon utredning över huvud taget utan fick bara diagnosen Depression utan närmare specifikation. Självskadebeteendet fick jag ingen hjälp med, så när jag började gymnasiet i en annan stad slutade jag gå hos er eftersom det tog upp så mycket tid eftersom jag missade en hel skoldag om jag skulle till er.

Ända sedan jag var liten har jag känt att jag inte riktigt är en tjej(vilket är mitt biologiska kön) och sedan jag gick i åttonde klass och fick veta vad trans betydde så har jag känt att jag egentligen skulle blivit född i en manskropp. Jag har försökt säga detta till mina föräldrar men min mamma sa att det bara var en fas och jag inte skulle göra en utredning/börja med någon hormonbehandling eftersom jag antagligen bara skulle ångra mig. Jag klarar inte av att se mig själv i spegeln eftersom jag är så onöjd med min kropp eftersom den inte ser ut så som jag hade önskat. Jag är inte med på gymnastiken längre eftersom jag är så obekväm i min kropp och håller på att inte få godkänt i det ämnet. Jag går alltid i alldeles för stora kläder i hopp om att kunna dölja lite av det som jag är så onöjd med. Får kommentarer från mina föräldrar att "oj, vad bra, har du gått ner i vikt?"(Efter att jag sa att det var svårt att äta när man dragit ut en tand) eller "Men allt som är längre bort än 20 meter är la jobbigt för dig?"(När vi pratade om att ta genvägar från där jag bodde till tåget till stan, när jag sa att det var en jobbig väg att gå för man var tvungen att gå över ett berg)

Jag har svårt att koncentrera mig i skolan och jag har kursvarningar i några ämnen, jag är sen med nästan alla läxor och gör nästan alla prov 2 gånger, för att jag inte har kunnat plugga till det första för jag inte har hängt med på lektionerna eller inte kunnat plugga själv.

Jag får ofta ångest, då det känns som att jag inte kan andas. Har svårt att sova för jag får svårt att andas eftersom jag vet att jag måste sova, för att sedan vakna och gå till skolan igen, för jag känner att jag verkligen inte orkar med skolan längre.

Jag pratade med skolläkaren och skolsköterskan och de skulle skicka en remiss för en speciell behandling som var både för psykiska och fysiska besvär, men jag har inte sagt detta till mina föräldrar för vill inte att de ska veta att jag mår dåligt igen. Har haft tankar på att ta livet av mig för att jag är så rädd för framtiden, är rädd för hur jag lever nu och vad som kommer hända. Vissa dagar känns bättre än andra, men vissa dagar känner jag bara för att stanna när jag går över gatan för att jag inte orkar mer. Jag är rädd för att jag ska göra något dumt, så jag ber om hjälp. Snälla.

Jack

BUP svarar:

Hej Jack!

Tack för ditt brev och ditt förtroende att du skriver till oss igen nu när du har det så svårt och är rädd att göra något dumt.

Jag tänker att det finns några saker du tar upp där du behöver hjälp snarast. Det gäller koncentrationssvårigheter, ångest och sömnproblem. Dessa tillstånd kanske hänger ihop och har gemensamma orsaker? Utan riktig sömn klarar ingen skolan och koncentrationssvårigheter får man lätt av ångest och tankar som väcker ångest. Hur skulle du kunna få hjälp ganska snart med dessa problem som väldigt mycket hindrar ditt skolarbete. Finns det någon skolpsykolog/skolkurator eller kan du igen samtala med skolläkaren om dessa skolrelaterade problem du har?

Det andra akuta problemet är att du ibland har tankar att ta livet av dej, mycket beroende på att du är rädd för framtiden. Du skriver att vissa dagar är bättre än andra. Jag tror det skulle vara bra för dig att du skaffar dej en kontakt som du kan ringa eller chatta med när du känner dej rädd. Du kan chatta på Mind eller ta kontakt med Nationella hjälplinjens jourtelefon. Jag tror att det kan vara väldigt avlastande för dej att kunna prata eller chatta med någon anonymt när dessa oroande tankar dyker upp.

Sedan, ditt problem att du inte är nöjd att vara och se ut som en tjej. Det verkar som du tänker mycket på det och att det påverkar dig hela tiden både hemma och i skolan. Din kropp och hur du själv och andra uppfattar den finns med hela tiden. Du är idag inte ensam och allt fler känner som du. Jag tror att information är bra. Det finns en del att läsa på Transformering. Du kanske redan varit där? Men det är också viktigt att ha någon att prata med i denna viktiga fråga. Om du har en ungdomsmottagning i närheten är det ett bra ställe att prata om sex och kön. Eftersom du är 17 år är det goda chanser att du kan ha en behandlingskontakt varsomhelst utan att dina föräldrar behöver veta. När du fyllt 18 år gäller absolut tystnadsplikt automatiskt.

Du vill inte att dina föräldrar ska få veta att du mår dåligt igen. Varför det? Är dom inget bra på att stötta och hjälpa dej? Vore det inte bra om de kunde förstå och acceptera dina tankar om ditt kön? Kanske kan du informera din mamma lite mer om att dina tankar inte är en fas bara som kommer att gå över av sig själv. Kanske kan hon informera sig själv lite genom att läsa på webbsidan jag länkade?

Det är bra att du nu fått en remiss till behandling. Hoppas att det blir ett bra ställe för dej, att du känner att du blir lyssnad på och att det är hjälpande. Det kan vara bra att veta att om du inte tycker det fungerar så bra har du rätt att byta behandlare. En del passar bättre än andra.

Till sist. Håll ut – chansen att du kommer att må bättre i framtiden är mycket stor. Du ska inte vara rädd för framtiden. Dina möjligheter att träffa folk som gillar dej hur du än är kommer att öka. Du kommer att gilla din nya frihet som ger så många möjligheter.Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta