Sidan av mig som ingen borde veta

Jag har tänkt på det här länge och måste bara få det ur mig.(Ursäkta för dålig formulering)

Jag borde må bra. Jag har en fin familj, fina "kompisar", bra betyg, blir inte mobbad och har bra levnadsvillkor. Det här uppskattar jag väldigt mycket.

Men jag mår asdåligt. Jag är 95% av tiden nedstämd, introvert, ledsen och så himla pessimistisk. Jag kan knappt få initiativ att göra något längre och blir knappt entusiastisk. Ibland när jag är själv börjar jag gråta av ingen som helst anledning.

Jag har låg självkänsla och när man i skolan ska utvärdera sig själv och skriva vad man är bra på och vad man har för drömmar, blir jag sittande med pennan i handen och stirrar på pappret. Varje gång jag försöker ge mig själv komplimanger slutar det med att jag tänker: 'Varför skulle du vara så speciell?' Jag tror även att jag håller på att utveckla en ätstörning.

Sedan en tid tillbaka har jag fått svårt att somna och klockan två på natten får jag konstiga tankar. Jag försöker lägga mig tidigare men det slutar med att jag vaknar minst 7 gånger mitt i natten och tankarna kommer tidigare på kvällen.

Ända anledningen till att jag fortfarande lever är min familj. Jag är trött på hela situationen. Men jag vågar inte prata med någon jag känner, då jag anser att dessa grejer bara kommer göra dem besvikna och tro att jag gör det för uppmärksamhet. Vem ska jag vända mig till??

Jag saknar den gamla jag. Den som skrattade och log på riktigt. Den som såg framemot nästa dag. Den som inte skär sig själv.

Så där är nu mina innersta tankar och hemligheter. Den sida av mig som ingen borde veta finns till.

Jag förstår om ni inte svarar, det finns många andra som behöver hjälp.

Men tack iallafall

/En förtvivlad tjej 

E

BUP svarar:

Hej E!

Tack för dina rader som ger mig inblick i dina "innersta tankar och hemligheter".

Låt mig börja mitt svar med det som är din avslutande mening: att du inte ens förväntar dig svar av oss för det finns så många andra som behöver hjälp. Här uttrycker du något som kan vara ett problem för flera. Du antar att om det inte finns några uppenbara problem i den yttre världen omkring en - t. ex svåra familjeförhållanden eller mobbing i skolan  - eller om man inte har någon sjukdom eller diagnos då är ett lidande inte så "viktigt".


 Men nej, så är det inte! Jag tycker nästan att det är ännu viktigare att försöka förstå och reda ut vad är det som försiggår i ditt inre. Vad är det du saknar; hur kommer det sig att du har förändrats från att du tidigare varit en glad tjej med framtidstro och nu har du blivit "nedstämd, ledsen, pessimistisk 95% av tiden". Varför började du underskatta och nedvärdera dig själv?

Jag vet inte om den här processen har kommit smygande eller om det har hänt något i ditt liv. Det vore kanske det första steget att få fatt om det hände saker som du inte lagt märke till, händelser som i sig verkar vara bagateller men som eventuellt ändå utgör en kedja av negativa upplevelser. 

Det kan verka som en klyscha att du är i en känslig ålder när man regerar med en ökad känslighet, när man ofta blir mer självkritisk och börjar grubbla mer än vad man tidigare gjort. Det är en del av någonting som kallas för "utvecklingskris". Men även om det har ett tjusigt namn kan det innebära ett stort lidande och du ska inte lämnas ensam med det!

Du skriver att du har en fin familj och du har bra kompisar men du döljer inför dem hur du mår. Att du gör det är en del av din nuvarande negativa syn på dig själv.
Jag undrar om du tror att du skulle bli mindre älskad om du "avslöjade" något av hur du mår. Eller att du inte litar på att du överhuvud taget skulle bli  förstådd. Och därmed missar du möjligheten att bli förstådd och se att du är älskad så som du är, tillsammans med dina "konstiga tankar".

Mer än det - du missar också att få uppleva att just du är "speciell" för dem som älskar dig. Jag tycker att det är en springande punkt.
Nej, vi är kanske inte så speciella i största allmänhet. Vi är bara vanliga människor med styrkor och svagheter, med en blandning av egenskaper. Det verkar som att du ändå fastnat i någon fantasi om hur man "ska vara" och när du inte ser dig så, blir det en rundgång i dina tankar om vad du borde vara.

Men hur kan du komma ut ur detta? Hur kan man bryta en sådan negativ tankespiral?

Jag kan inte tänka mig något annat än att du i första hand talar med någon av dina föräldrar (eller med båda). Och då tycker jag att du ska börja med knäckfrågan - nämligen att det är svårt för dig att tala, för du tror att de kommer att tro att du bara vill få uppmärksamhet!

Det är inget konstigt eller fel med det att du vill få och du verkligen behöver uppmärksamhet av dina föräldrar när du mår dåligt. Min gissning är att de kommer att lyssna. Min erfarenhet är att de allra flesta föräldrar vill se att deras barn vågar vända sig till dem med sina problem.

Om de mot all förmodan skulle bara vifta bort dig kan du säga: ja, det var det som du var rädd för! Där kan öppnas en möjlighet att fortsätta en dialog. Då blir det också uppenbart vad det är som du saknar: just förståelsen och stöd av dina föräldrar.

Ge dem en chans att visa att du är alldeles speciell för dem. Berätta om dina nattliga konstiga tankar och berätta att du inte ser något positivt hos dig när du ska skriva en utvärdering av dig i skolan. Jag tror de kommer att kunna tala om för dig vad du på egen hand nu inte ser.

Men jag vill inte låsa mig i en tankegång. Det är möjligt att de inte visar den förståelse du behöver. Jag tycker att du i så fall kan vända dig till ungdomsmottagningen i din hemkommun eller ta en chattkontakt på tjejzonen.se

Det viktigaste är att du börjar våga tala om din "hemliga sida". Det är en urgammal sanning att när "hemliga sidor" kommer fram visar de sig inte alls vara konstiga eller skamliga utan högst vanliga hos oss människor. 

Det är också nödvändigt för att du inte ska utveckla - som du skriver - en ätstörning och blir mer utmattad av dålig sömn! Stoppa den negativa spiralen nu, innan den snurrar ännu djupare och blir ännu svårare att vända!

Om det underlättar för dig kan du visa ditt mejl och mitt svar för dina föräldrar för att få igång ett samtal med dem.

Var modig nu!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta