Det finns så mycket jag skulle behöva prata om...

Hej, jag är en tjej på 17 år och har det rätt jobbigt just nu.. Jag orkar inte gå till skolan samtidigt som jag får ångest om mina betyg. Jag försöker alltid göra mitt bästa men det har blivit så mycket på sista tiden och jag orkar inte längre. Jag får inget stöd hemifrån och jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Jag har mejlat med vårdcentralen men de tog mig inte på allvar och det känns som att ingen annan skulle göra det heller. Jag har svårigheter att sova, får ångestattacker med ont i bröstet utav ingenting, blir irriterad över småsaker och orkar bara inte göra någonting. På sista tiden har jag också slutat prata med många vänner, jag känner bara att jag vill vara ensam. För ca. ett år sedan hade jag ett självskadebeteende som jag dock kommit över, men det är det ingen som vet om, men på sista tiden har jag känt mig likadan som då. Det känns bara som att jag ser genom något sorts suddigt glas, inget känns verkligt. Jag har börjat få svårt att koncentrera mig och oroar mig för mitt minne, och ibland när jag skriver kan jag blanda ihop orden. Jag vet inte vart jag ska vända mig för ingen skulle ta mig på allvar, och jag kan inte vända mig till någon närstående, det skulle bara förvärra allt. Jag känner mig så patetisk som ber om råd men jag vet bara inte vad jag ska göra. Det finns så mycket jag skulle behöva prata om men ingen som kan lyssna.

Tack för att ni tar er tiden att läsa

Vilsen tjej

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Det låter som att du har hamnat i en rejäl svacka, och har det jättetufft nu. Att i ett sådant läge känna att man inte får stöd, att man inte vet vart man ska vända sig, att vara orolig för att inte bli tagen på allvar… ja, det kan inte göra saken lättare!

Men en sak kan jag säga på en gång: Du är INTE patetisk som ber om råd. Tvärtom. Du är klok och mogen. Du tar ansvar för din situation och ditt mående, och söker hjälp. Det bästa du kan göra.

När man hamnat i det läge som du beskriver, så kan det lätt bli som att man liksom ”gräver ner sig ” i ett slags grop. Det blir som att det är uppförsbacke vilket håll man än vänder sig, vilken väg man än försöker ta sig upp, så känns det stängt eller mycket svårt, och det känns som att gropen bara bli djupare. Till slut vill man bara ge upp. Man ser inte vad man kan eller borde göra för att komma upp. Att i det läget ta hjälp är det klokaste man kan göra!

Och jag tänker att det finns många ställen du kan vända dig till som skulle ta dig på allvar! Jag förstår att det kan kännas svårt att gå till en närstående… och ibland är det faktiskt inte det bästa. Ibland behöver man någon utomstående opartisk person att prata med. Helst ett proffs. Att få möjlighet att sätta ord på det svåra. Detta är viktigt för att få hjälp att kunna se sin situation lite utifrån… och få nya infallsvinkar… det kan göra det stora diffusa svarta lite mindre, lite tydligare, och lite mindre svart.

Jag tänker att ett bra ställe att börja på är skolkuratorn eller en kurator på ungdomsmottagningen. Där kan du få någon som lyssnar, och hjälper dig på vägen. De kan också slussa dig vidare om det skulle behövas!

När jag läser ditt brev tänker jag att det du beskriver liksom hänger ihop. Så, fram tills du har kommit igång med samtal hos någon, så finns det några saker du kan försöka tänka på:

-          Se till att sova ordentligt! Om man inte sover ordentligt (dvstillräckligt bra, tillräckligt länge) så blir man lätt deppig, orolig. Så god sömn är en god grund! Googla på ”sömnhygien”!

-          Ät ordentligt. Bra, nyttig mat. Ät så du blir mätt och ät regelbundet. Om man är hungrig eller i obalans, kan det också påverka ens humör och sinnesstämning.

-          Sluta med att sluta!!! När man ”dippar” i sitt mående, är det superviktigt att man INTE slutar med saker man vet att man mår bra av egentligen, med saker som gör en glad. Du skriver att du slutat prata med många vänner. Om det är bra vänner, så försök återuppta din vanliga kontakt med dem!

-          Försök att fortsätta vardagen som vanligt. Se till att umgås med kompisarna, att ägna lite tid åt fysisk aktivitet/träning, och fortsätt eller börja med någon fritidsaktivitet där du kan släppa svåra och jobbiga tankar en stund.

 Vi alla hamnar i svackor ibland. I många fall gör tiden sitt, i många fall kan man själv vända läget genom att vara noga med ovanstående. Men i vissa fall behöver man stöd och hjälp med detta. Där är du nu.  Så vänta inte. Sök hjälp redan idag!

 Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta