Orkar inte med livet längre

Orkar inte med livet längre. För några dagar sedan hände det att jag skar mig själv för jag var på så dåligt humör och kände det som enda utvägen. Har skurit mig förut också men inte på en liten tid. Idag (då jag skriver detta) skrev jag ett avskedsbrev för det känns som att jag snart ger upp hoppet och gör något då jag inte orkar längre. Alla tror jag mår bra eftersom jag skrattar och ler då andra är med men egentligen har jag en stor klump inom mig och det känns som att det är en rejäl knut och att någon slår med knytnäven. Jag vill berätta om detta åt någon men jag vågar inte skicka eller säga det till någon och därför skriver jag nu till er om tips?! Jag har mått länge dåligt pga olika orsaker. Jag duger inte till någonting, alla hatar mig och vill nog egentligen att jag dör. Jag är totalt värdelös och kan ingenting. Det är så det känns. Jag har ett jobb också där jag är på veckoslut och olika lov men innerst inne känns det som att de inte vill ha mig där egentligen. Det känns mest så tror jag eftersom vi är två stycken som brukar vikariera där och jag tycker dom ringer mycket oftare till den andra och då de ringer till den andra får det mig att känna mig totalt värdelös och som att jag inte duger till något. I skolan kan ingen glädja mig längre och det känns som att allt jag gör och säger blir så himla dåligt. Hemma får jag höra om hur dålig jag också är. Vill inte leva längre. Jag antar att jag redan nästa vecka kommer skära mig igen och snart kanske även ta livet av mig. Vad skall jag göra då jag inte vill leva längre? 

Elin

BUP svarar:

Hej Elin!

Jag vet inte vad som lett fram till att du känner dig så ledsen och värdelös, men det är nästan omöjligt att få tillbaka livslust och känsla av man har ett värde alldeles på egen hand.
Jag är glad att du skriver till oss för det visar mig att det ändå finns ett hopp hos dig och en vilja att få ett bättre liv - trots allt det tunga du nu går igenom.

Du skriver att du skrattar och ler medan du inom dig känner det så här. Du kanske är rädd att visa dig ledsen och sårbar, men det finns ju nu heller ingen chans för någon att förstå hur du har det och kanske kunna dela det som är svårt. Du behöver inte berätta allt på en gång för alla, men såpass mycket till någon att den förstår att du har det svårt.

Det är, vad jag förstår, svårt att prata med dina föräldrar som istället spär på din övertygelse om att du är dålig. Det är svårt att förstå dem, har de en aning om hur ledsen du redan är? Finns det en chans att de skulle ändra sitt sätt att vara mot dig om du inte orkade "hålla masken" inför dem?

När det gäller jobbet förstår jag det som att du egentligen inte vet om de ringer så mycket oftare till den andra vikarien, men att det för dig blir ett nederlag bara att misstänka det. Så länge de fortfarande ringer till dig så betyder det ändå att de vill ha dig där - annars skulle de inte ringa alls.

Om det finns "Ungavuxna" där du bor så tycker jag att du ska vända dig till dem.
Om du känner att det är för svårt att vända sig till dem direkt så finns till exempel tjejzonen där du anonymt kan chatta eller ringa. Det kanske är lättare att börja så, om du aldrig berättat för någon hur du har det.

Om du känner att tankarna på att försvinna och inte vilja leva längre blir för tunga så kan du vända dig till självmordsupplysningen för att få stöd.  

Det är så viktigt att du orkar stå emot dina tankar eftersom det går att få hjälp!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta