Är jag en fara för mig själv?

Min kille har gjort slut med mig, för att han älskar inte mig lika mycket som jag älskar honom och han lämnade mig för hans förra flickvän för att hon är bättre än mig. Känner mig jätte värdelös, men det är inte det som är viktigast. Jag har försökt inte att gråta på en hel dag, och så fort jag la mig i sängen började jag gråta. När jag grät, så hörde jag mina föräldrar tjafsa med varandra och att vi är tvungna att flytta hemifrån. Nu har det gått så långt att min mamma ska flytta till hemlandet så fort jag fyller 18år och lämnar mig i Sverige ensam. Det är om 9månader. Jag känner mig så himla olyckligt och allt jag kan tänka på är att supa ner mig eller börja slå mig, så att jag får blåmärken - men det gör inte jag än, jag krigar med denna känslan. Jag vet inte vad ska jag göra längre, kan inte sluta gråta i 3-4dagar. Jag har lånat Atarax från min kompis för att kunna sova, för att jag har nt sovit mycket. Den hjälper, men så fort jag vaknar, börjar jag gråta igen. Är jag fara för mig själv? Vad ska jag göra?

Mimi

BUP svarar:

Hej Mimi och tack för ditt brev.

Vilken jobbig situation du lever i! Det verkar som du är både väldigt olycklig och övergiven och jag tror att du skulle må bra av att prata med någon.

Att vara ledsen över ett krossat hjärta är ingenting onaturligt eller ovanligt, men jag får en känsla av att du kämpar med så mycket mer. Så ska det inte behöva vara.

Har du själv funderat på att prata med någon? Jag tänker att det är viktigt att du får stöd både när det gäller din ledsenhet och svårigheter med att sova.

När man är riktigt ledsen är det superviktigt att man sover okej, äter regelbundet och försöker aktivera sig så gott det går. Trots att det känns som om hela kroppen skriker nej, så behöver man ta den där promenaden, träffa sina kompisar för en fika, och liknande. För risken med att ligga i sängen och gråta och tänka på hur sorgligt livet är, är att man blir så ensam med de jobbiga tankarna. Och ensam är inte stark.

Det låter alldeles förtvivlat sorgligt att din mamma ska flytta tillbaka till sitt hemland. För även om du snart fyller 18 år och ska anses vara vuxen, så behöver man ofta sina föräldrar då, mer än någonsin. Kan ni prata om detta? Hur tänker din mamma om hur du mår?

Jag tycker du ska gå till antingen UMO, eller din vanliga vårdcentral och be om hjälp och stöd. Du kan få möjlighet att formulera dina tankar och bolla funderingar och oro med någon som kan ge dig tips och råd. Att ta din kompis medicin vill jag avråda dig i från å det starkaste. Det är ingen bra idé alls. Man ska alltid träffa en läkare innan man prövar receptbelagd medicin.

Jag vet att det känns otroligt tungt och svårt just nu, men det kommer att bli bättre. Det kommer inte alltid vara så här för dig. Så småningom - med stöd och hjälp - så går det att komma ur en sån här ledsenhet.

Om du vill, kan du söka stöd online, t ex på Tjejzonen. Många tycker att det känns lättare att prata när man kan vara anonym.

Hoppas du mår bättre snart och var inte rädd för att söka hjälp. 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta