Utåt som vilken sextonåring som helst.

Tja BUP!

Okej. Utåt är jag som vilken annan sextonåring som helst, ingen som skulle kunna säga något annat. Men jag mår inte alls bra.

Först och främst är jag fruktansvärt uttråkad på livet. Dagarna är varandra lika och jag har ingenting att se fram emot. Jag har inga riktiga kompisar så jag umgås aldrig med någon. Jag är för mig själv på mitt rum dagarna i ände. Det låter säkert tråkigt, och tro mig, det är det.

Vi inom familjen har lite problem och jag blir knappast gladare av att vara hemma. Men var skulle jag annars befinna mig? Jag tycker ingenting är roligt, observera ingenting. Det resulterar till att jag inte går på någon aktivitet. Och det leder till ännu mer utanförskap.

Jag skulle nog kunna säga att jag är lite vilse. Kanske på de sätt som tonåringar kan bli. Men när ska jag hitta ut? Det ena leder till det andra, jag är lite orolig att jag är på väg att utveckla en social fobi. Drar mig gärna undan, tillbaka i ensamheten där jag vet att jag är säker.

Jag känner mig ensam och jag har ingen överhuvudtaget att prata med. Jag känner mig uttråkad på livet, jag är rädd för att ta kontakt med andra människor så jag isolerar mig själv. Jag är nog lite halvt deprimerad.

Allting är mycket mer invecklat än så här, och för långt att skriva. I ett och ett halvt år har jag iallafall känt mig så här. Och det har blivit värre med tiden. Jag vet att om det inte blir bättre snart kommer jag ge upp. Med det vet jag själv inte riktigt vad jag menar. Men ett tråkigt liv är inget liv.

Mjölkchoklad

BUP svarar:

Hej Mjölkchoklad!

Jag förstår det som att det har hänt tråkiga saker för dig och din familj och att du sakta har börjat känna dig mer och mer likgiltig och uttråkad. Du har sakta dragit dig undan från kamrater och det låter som om du även dragit dig undan från de övriga i familjen.

Jag funderar över om det har blivit så att du har haft svårt att lita på någon och våga prata om de saker som varit svåra och viktiga för dig? Ibland kan det leda till att det blir svårt att prata även om mer vardagliga saker och att man då drar sig undan andra människor för att man tycker att man inte har något att säga och känner sig främmande inför dem.

Mitt råd är att försöka att börja prata med någon om hur du känner för att så att säga ta tag i en lina för att börja dra dig ut mot livet och andra människor igen.

Om det är för svårt ansikte mot ansikte kanske du skulle kunna gå in på nätet och kontakta till exempel Killfrågor eller BRIS  där man kan chatta eller prata anonymt.

Du är tvungen att gå emot rädslan och ge upp tryggheten i ditt rum och försöka släppa in någon i din värld! Du kan inte vänta på att någon annan ska banka på dörren även om man önskar att det vore så.
Så ge någon och därmed dig själv en chans!  


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta