Behöver råd för att orka leva

Hej, jag behöver råd för att orka vara kvar här i livet.

För drygt ett halv år sedan tog min bästa vän självmord.... Jag saknar henne och sorgen gör mig isolerad och att jag slutar äta ibland. Mina vänner är olika vissa ger mig kramar och stöd, andra bryr sig inte och tycker jag borde vara starkare. 

Jag vet inte själv vad jag behöver min ända önskan är att få träffa henne igen ❤️😥 

Allt känns så meningslöst att bara vara kvar på jorden utan att mer än hälften av mina vänner bryr sig eller hjälper mig genom det, jag får liksom klara mig själv bäst jag vill och orkar men sanningen är att jag orkar inte mer! 

Jag orkar inte fejka mina skratt och leenden, jag orkar inte dölja sorgen för minnena hinner ändå ifatt och krossar mig på insidan, jag orkar inte prata dag efter dag om händelserna och jag orkar inte leva det här livet, tomt, ensamt och kallt... Jag orkar inte, jag har stått på en bro två gånger första gången var före hennes död och då stoppade hon mig men den andra gången fegade jag ur. Att hon skulle ta sitt liv efter det hon sa till mig hade jag aldrig kunnat tro så allt kom som en chock även fast hon berättade hur mycket hon hatade sitt liv....

Vad ska jag göra? Snälla hjälp mig! Ledsen tjej på snart 13 år som inte orkar leva sitt liv längre...

BUP svarar:


 

Hej!

Tack för ditt brev! Du har varit med om bland det svåraste en ung person kan vara med om, nämligen att din bästa vän har tagit livet av sig. Du berättar så gripande i brevet hur chockad du blev och hur ledsen du nu är. Du upplever vardagen med skola och kamrater som oerhört tung.

Man brukar tala om att svår sorg tar åtminstone ett år att komma igenom och att man sedan  så smått börjar kunna glädja sig igen åt vanliga händelser i ens vardag. Det är förstås olika för olika personer men rent allmänt kan man ändå säga att sorgen med tiden avtar i styrka även om den kanske aldrig försvinner helt.

För dig är det nu ett drygt halvår sedan som det hände och det känns fortfarande så svårt att det ibland känns som om du inte orkar leva. Det känns alltför tomt, ensamt och kallt. Du skriver också att hälften av dina vänner bryr sig och jag tolkar det som att du är besviken på de som inte verkar bry sig. Är du säker på att det faktiskt är så, att hälften inte bryr sig? Det kan ju också vara så, att de inte vet, hur de ska bära sig åt för att visa medkänsla eller att de kanske helt enkelt har svårt att handskas med alla känslor som väcks inom dem själva av att kamraten tagit sitt liv.

Jag förstår på ditt brev,att du och din bästa vän stod varandra nära och betydde väldigt mycket för varandra. Även innan hennes död så upplevde du livet alltför tungt, men då lyckades hon få dig att vilja leva vidare. Om hon varit i livet nu,tror du inte att hon då skulle velat säga samma sak igen, nämligen att du ska fortsätta leva ditt liv. Eftersom hon var din bästa vän så är jag övertygad om att hon önskade dig att få uppleva alla de fina saker i livet som kan finnas framöver.  

Jag skulle vilja råda dig till att söka stöd av någon vuxen för att du ska kunna få komma ut med den stora ledsenhet du har inom dig och andra känslor och tankar som du också bär på och som tynger dig. Du skriver själv att du inte orkar låtsas vara glad längre eftersom ledsenheten tränger sig på. Om du inte kan få det här stödet hos dina föräldrar så tycker jag att du ska vända dig till skolkuratorn i den skola där du går. Hon kan sedan hjälpa dig vidare t ex till BUP om hon tycker att du behöver mer hjälp än vad hon/han kan ge dig.

Hoppas du snart får den hjälp du så väl behöver och har rätt till, den är du värd! Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta