Det skär i hjärtat

Hej! Jag har så mycket att tala ut från hjärtat men när det kommer sig att jag ska det har jag inget att säga. Det känns bara att jag vill bli sårad kanske för att jag alltid blir sårad? Alla som har varit nära mig har svikit mig (vänner) jag trodde verkligen att dom var som en familj för mig, men jag insåg att vänner inte kan bli en familj. När jag talar ut detta så känns det som att jag är så bortskämd jag får alltid det jag vill. Jag vet seriöst inte vad jag ska göra jag känner så mycke sorg att jag bara inte kan förklara det! Det skär verkligen i hjärtat och gör jätte ont. Ibland vet jag inte ens anledningen för varför det kommer tårar dom bara kommer!!?!? Det känns som att jag bara vill döda mig själv då skulle jag ju aldrig mer känna sorg jag vet faktiskt inte varför jag inte gör det! Jag känner mig så ensam och deprimerad. Sista tiden har jag varit jätte snål innan gav jag alltid mer än vad jag fick. Det känns som att ingen har känt så mycke sorg som mig men ändå inte en sekund känner jag mig så lycklig utan anledning och exakt efter en sekund som att jag är i tusen bitar att jag känner så mycke sorg och att ingen bryr sig! Jag vill bara inte känna så längre det är för jobbigt!! Jag orkar inte med det här längre! Om jag ska beskriva mitt liv är det helt perfekt men jag jag kan bara inte leva livet! Jag vågar inte ta kontakt med någon för jag vill inte att mina föräldrar ska veta de kommer bara lida mer än vad jag gör men det är ingen som fattar det! Och en sak till jag trivs verkligen i skolan och jag har aldrig blivit mobbad 

BUP svarar:

Hej!

Jag läser ditt mejl och tänker, vilken klok och för sin ålder mogen flicka som skriver dessa rader! Du verkar ha en hel del tankar och många-många känslor som just nu är mestadels sorgsna och dystra, samtidigt som du ändå ser hur mycket gott du också har i livet.

Men du, jag kommer inte att ge dig någon billig tröst utan jag vill vara ärlig. Jag vågar vara det just för att jag ser i ditt brev att du trots din ledsenhet kan hålla denna svåra balans jag nämnde nyss. Alltså varken du eller jag eller någon annan tänkande och kännande människa slipper att ha jobbiga perioder - svackor i livet. Med tonåren kommer också många funderingar om livet, om relationerna, om kärlek och besvikelser, som man inte kan beskriva bättre än vad du gör: de skär i hjärtat!

Det finns dock två saker som är allra viktigast. Det första är det som du kan, och som du ska behålla: att se det som man trivs med. T.ex skolan i ditt fall. Det andra är att hitta personer som man kan anförtro sig åt och dela sina tankar och känslor med. Vilka kan de vara för dig?

Du skriver att du inte vill tala med dina föräldrar om dina problem för att du inte vill göra dem ledsna. Det är många barn som tänker så - men oftast är det helt fel. Dina föräldrar är vuxna, de själva har säkert gått genom liknande perioder under sin uppväxt och utveckling. Har du erfarenhet av att de brukar kunna hjälpa dig? Och jag vet av min erfarenhet att de allra flesta föräldrar blir glada av att de får förtroendet av sina barn! Jag tycker du ska i alla fall försöka tala med dem. De kanske blir oroliga ett tag, men du ger dem möjligheten att kunna stödja och stötta dig! Om det mot allt förmodan inte funkar kan du vända dig till din skolkurator för samtal.

En sak till. Du är just nu besviken på dina kompisar. Och det tillhör också livet att våra relationer förändras. Somliga hittar man tillbaka till, andra kommer man att hitta ersättare för. Jag tror att du är en flicka som alltid kommer att hitta dem du behöver. Fortsätt med sökandet!

Läs den lilla texten jag länkar till här nedanför!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta