Allt känns meningslöst eller irriterande.

Hej,Jag har mått dåligt i över 2 år nu. Jag skär mig på handlederna och låren, har försökt att sluta men det blir bara värre. Allt känns hopplöst och utan mening. Självmordstankarna lämnar mig nästan aldrig ifred. Mina föräldrar tror att jag bara har ångestattacker men de misstänker att jag skärt mig under en tid. Jag har gått till en psykolog 2 gånger men hon fokuserar på helt fel saker. För ett tag sedan så berättade jag lite av detta till en mycket nära vän, men vi har tappat kontakten. Sedan dess har jag väldigt svårt att prata med någon alls om detta. Jag har svårt att somna på kvällarna och när jag väl sover så drömmer jag väldigt levande drömmar eller så vaknar jag efter 30-40 minuter. Ofta blir jag mycket arg och innan hade jag svårt att kontrollera det, men nu är jag lite bättre på det. Jag klarar inte av att äta förutom i skolan eller när en vän hälsar på. Jag har varit överviktig i större delen av mitt liv, men några månader innan jag började skada mig så gick jag ner 10 kg. Men nu så sitter jag bara framför datorn och ser ingen mening med att gå ut eller göra bra ifrån mig i skolan. Mina betyg sjunker och jag spenderar mindre och mindre tid men vänner. Allt känns meningslöst eller irriterande.

Jag är rädd för att folk inte ska bry sig eller inte ta mig på allvar. Det känns som om mina problem kanske inte är lika viktiga som andras

Anonym

BUP svarar:


Hej!

Tack för ditt brev! Då jag läser ditt brev så får jag en bild av, att du är en ung tonårsflicka, som har det svårt på många sätt men som också kämpar och kommer igen trots motgångar. Du har gått till en psykolog, men trots att du blivit besviken och är orolig för att inte bli tagen på allvar, så skriver du hit till BUP.se. Det tycker jag är starkt gjort!

Jag tycker att du behöver hjälp och att du absolut är värd att tas på allvar! Det är ingen som kan eller ska jämföra dina problem med andras och exakt värdera hur viktiga dina är i relation till övrigas. Det fungerar inte så. Det viktiga är hur du själv och dina föräldrar upplever dina problem. Jag förstår av ditt brev att du tycker livet är tungt och att det är mycket som fungerar sämre för dig nu än tidigare. Du har ångest och skär dig. Allt det här visar på att du behöver hjälp precis som du visat genom att gå till psykolog och genom att skriva till BUP.se.

Är det så att du har fler tider hos psykologen eller är den kontakten bruten? Om du ska träffa henne igen, tror du att det då är möjligt att säga till henne att du vill prata om annat än det hon fokuserar på? Det som kändes fel. Tänk på att du också har rätt att styra samtalen!

En terapeutisk kontakt bygger på att det finns ett förtroende mellan klienten och behandlaren och det förtroendet kan ta tid att bygga upp. Om man som klient ska våga öppna upp och berätta om känsliga saker så måste man ju tro på att terapeuten tar hand om det på ett bra sätt.

Det låter som att du ännu inte fått något riktigt förtroende för psykologen men efter så kort tid är det svårt att veta om det är något du skulle kunna få så småningom. Tror du att du orkar försöka lite till?

Jag tycker att både du och dina problem är minst lika viktiga som andras och att du behöver hjälp och stöd för att komma vidare och må bättre! Något som du kanske kan göra själv är att ersätta skärandet med något annat som också är ångestdämpande men som inte ger bestående ärr.  Du skulle t ex kunna hålla en isbit hårt mot handlederna eller låren i stället för att skära dig. Det ger också en ångestlindrande smärta. Om du vill kan du läsa mer om det här på www.shedo.org .

Hoppas du får den hjälp du behöver och som du är värd!

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta