Klarar inte av att bråka med min familj längre

Jag klarar inte av att bråka med min familj längre.

hej, jag har skrivit till er tidigare då jag skrev att jag inte kände min uppskattad bland andra, men nu har det utvecklats.

I slutet av sommaren så var jag nedstämd om det tog på min familj då både min far och mor (skilda) blev arga på mig över mitt beteende och det tog jag väldigt hårt (jag är väldigt känslig [psykiskt sätt] då jag tar åt mig allt dåligt om mig och aldrig förlåter mig själv eller glömmer). min mor (som det var värst hos) märkte av min nedstämdhet och sökte hjälp. vi gick på familje terapi tillsammans (utan syster[?]) men det slutade med att jag bara satt och pratade med en person och diskuterade aldrig med resten av familjen, så det sög. min mor hjälpte det ändå då hon fick lära sig hur man ska ta sig hand om någon som mig (fråga helst inte). min far däremot påstod att allt detta bara var mors fel (vilket det inte var, då jag tydligen hade överfört mycket av min ledsenhet/ilska/hat från min far till min mor), så han är lika dryg som vanligt mot mig.

de flesta gånger jag gör något fel (kan vara allt) så blir han skit sur och klagar på en om allt möjligt (och så som jag är så tar det massor på mig) sen så förlåter han en inte häller utan han är sur i flera dagar på en, och när/om han förlåter en så påstår han att man själv också ska vara över det och då vara glad och uppskatta livet till det fulla med honom (och om inte så blir han sur igen). sen så har han i de senaste två månaderna knappt lyssna på vad jag har och säga i familjen (då vid middagen) då han bara ignorerar mig, men ingen annan (oftast jag, far, syster, fars flickvän), detta gör mig väldigt ledsen också, därför så har jag försökt få mer uppmärksamhet ett tag (men det har bara lätt till att fars flickvän börjat prata med mig som om jag skulle vara efterbliven och då på så sätt också trycka ned mig.

sen så är det så att jag hatar att prata direkt till folk jag är sura på (då far nu) så istället har jag bott hos mor två nätter extra (hade tänkt resten av v. också) men då kom far och tvingade med mig till honom igen (då tvingade, jag sa emot men han lyssna inte, som vanligt) så det tar mig till stunden idag, jag sitter i mitt kål svarta rum och lyssnar på deppig musik, för att sen kunna tvinga fram ett leende till far under middagen.

allt detta har gjort så att jag fallit efter i skolan ganska mycket (har bara blivit underkänd i tre ämnen än).

hjälp mig, jag vet fortfarande inte vad jag ska göra, jag går hos er ibland men ni vill ta mig till familjeterapi igen då jag kommer vara tvungen att prata direkt till dem (far o mor).

tack för att ni läst, jag kände bara att jag behövde skriva av mig lite just nu. men svara gärna för det, även fast jag inte skrev en fråga.

FLIN

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev.

Det låter som du har det väldigt tufft. Det låter ensamt också, för du verkar inte riktigt ha någon som du kan vända dig till för tröst när du är ledsen och nedstämd. Det behöver vi alla ha och kan man inte få det hemma, av olika anledningar, så får man titta sig omkring och fundera på om man kan få det av någon utanför familjen.

På ditt brev så förstår jag att du har kontakt med BUP, men att det har bedömts som att hela familjen befinner sig i kris och att ni behöver hjälp för att hitta bra sätt att prata med varandra. Det är bra tycker jag. När en i familjen mår dåligt så blir oftast hela familjen påverkad på ett eller annat sätt.

Jag tycker det låter som att dina föräldrar på ett sätt vill hjälpa dig och är oroliga över att du mår dåligt. Men på ett annat sätt så verkar de inte riktigt förstå att under den där ilskan så är du faktiskt ledsen och behöver bli förstådd och lyssnad på. Det borde BUP ha hjälpt till med tycker jag.

Det kan vara jobbigt att gå i familjeterapi och behöva, som du säger, prata direkt med dem man är arg och ledsen på. Men tillsammans med en bra och medkännande behandlare så kan det faktiskt vara en bra väg att gå.
Om man inom familjen inte riktigt hittar ett sätt att prata "bra" med varandra, så brukar det faktiskt hjälpa om en utomstående, oberoende person är med i rummet och leder samtalet. Den personen ska vara på allas sida, såklart. Det är superviktigt att alla som är med känner sig hörda och respekterade.

Men du! Jag förstår verkligen att du kan behöva någon att prata med själv också. Det finns ju ofta saker som man inte har lust att prata med mamma och pappa om.

Om det känns helt kört med BUP för att de är helt inne på familjeterapi så finns  BRIS, där du anonymt och helt på egna villkor kan chatta med en kurator. Jag tror faktiskt att det skulle kunna vara något för dig. Kan du testa?

Jag hoppas verkligen du och din familj får det bättre med varandra snart.

Var rädd om dig!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta