Hatar mig själv och mår skitdåligt

Jag är 16 år och vet inte riktigt vad jag ska göra..
Kan börja med att berätta att i våras mådde jag väldigt dåligt och började skada mig själv på olika sätt. Det var inga rakblad eller så men jag använde stenar och slog mina handleder mot hårda grejer. Det blev bättre under sommaren sen och det tror jag beror på att jag jobbade mycket och inte hade många stunder att tänka på. Sen i slutet av sommaren har allt kommit tillbaka. Det blir värre och värre hela tiden, jag är glad vissa dagar, dock aldrig hela dagar. Jag känner mig otillräcklig och vill helst bara stanna hemma från skolan (detta har kommit nu senaste tiden). Jag orkar inte engagera mig, jag förlorar alla mina vänner, jag verkligen hatar mig själv och det har jag alltid gjort. Ser inget positivt med mig själv. På något sätt tror jag att jag är scizofren i huvudet, alltså det är svårt att förklara. Jag vill inte må dåligt, men sen säger jag till mig själv att det är detta jag är värd och hoppas att dåliga saker ska hända mig. Jag tänker ofta på hur jag vill att en olycka eller något ska hända för jag VILL känna smärta. Jag trodde inte jag var kapabel till att tänka så men jag har överraskat mig själv, jag är inte rädd längre för att skada mig. Jag stöter ifrån folk och ändrar personlighet mest hela tiden. Jag har även börjat få panikattacker och de kommer någon gång under dagen, ibland flera gånger på olika tillfällen. Jag blir bara instängd och börjar andas snabbare.. När jag läser detta verkar det som om jag mår skitdåligt men ingen skulle säga att jag gör det. Jag håller ihop en fasad för att inte skada någon i min närhet. Sanningen är att jag trivs inte i livet, helst av allt vill jag bara stänga in mig eller försvinna. 

Det är inte normalt och känna såhär.. men jag vet inte vad jag ska göra.. kan ni ge mig några svar på varför det är såhär? 

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev där du så levande berättar om hur din situation är nu! Du vill ha svar på varför du mår så dåligt och vad du kan göra för att må bättre.

Du berättar om hur du hatar dig själv och känner dig helt otillräcklig. Du orkar inte heller engagera dig lika mycket som tidigare och du har blivit mer ensam. Det är t o m så att du vill känna smärta och att vill att dåliga saker ska hända dig. Du skadar också dig själv. Sammanlagt är allt det du beskriver tecken på att du är ordentligt nedstämd.

Det är svårt att svara säkert på varför du nu mår så dåligt när jag, trots det fina brevet, vet så lite om dig. Dels kan jag undra om det hänt dig något särskilt som bidrar till att göra dig nedstämd eller om det är kämpigt i relationer med någon eller några viktiga personer i ditt liv. Det kan gälla ditt liv hemma, i skolan eller med vänner. Är det i så fall något som går att reda ut?  Det är också så att tonårstiden i sig är en påfrestande tid för väldigt många. Den innebär ju att man lämnar barndomen och man ska försöka hitta en roll som vuxen person under tiden som stora förändringar händer i den egna kroppen. Den omställningen både fysiskt, psykiskt och socialt är omvälvande och krävande och kan bidra till att man mår dåligt.

Mitt i allt det svåra så är det tydligt att du inte vill ha det så här och du har hopp om att du kan få hjälp. Jag tycker du ska använda den positiva kraften till att också se till att du verkligen får den hjälpen! Du låter väldigt omtänksam mot de personer som finns i din närhet! Du berättar att du därför håller en fasad utåt för att inte skada dem. Min erfarenhet är ändå att föräldrar oftast vill veta hur deras barn mår även om det innebär bekymmer för dem och även om föräldrarna själva mår dåligt. Det kan tvärtom kännas svårt för en förälder att inte riktigt få chansen att stötta sitt barn för att de inte vet hur det är.

Jag tycker du ska börja med att försöka berätta för dina föräldrar om hur du har det, kanske genom att visa dem det här brevet du skrev hit. Du kan sedan be någon av dina föräldrar ringa den BUP-mottagning som ligger närmast. På BUP är vi vana att träffa tonåringar i samma situation som du är i nu och där kan du få bra hjälp. Om det känns helt omöjligt att berätta för dina föräldrar så tycker jag att du ska söka upp skolkuratorn på den skola där du går.

Du behöver inte har det så kämpigt som du har det nu och du är värd att få den hjälpen och få den nu! Lycka till!

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta