Jag hatar allt med mig

Hej! Jag är en tjej på 15år som hatar sig själv. Jag hatar allt med mig själv. Mitt utséende, min vikt och till och med min personlighet. Overthinking things är jag sjukt bra på. Jag tänker alltid för mycket på vad andra tycker och tänker. Speciellt vad folk tycker och tänker om mig.

Jag har ganska många vänner så jag förstår igentligen inte vaför jag känner som jag gör. Dock känns det som att dom bara är med mig för att dom tycker synd om mig. Jag känner mig efter med allt. Jag har aldrig kysst någon och jag har heller aldrig haft en pojkvän. Jag tycker att jag har sjukt dåliga betyg då jag bara har 207,5p och alla andra i min klass har över 240p. 

Jag har också problem hemma med min familj. Har haft det sen jag va ungefär 4. Vi bråkar väldigt mycket här hemma och ibland går det överstyr och då kan pappa få flipp och man kan bli inputtad i väggar, dörrar eller kylskåp/frys. På min 15års dag i år fick han än så flipp och puttade in mig i diskhon och jag är den ända i familjen som vågar gå imot honom när han gör något så jag puttade bort han och då brotade han ner mig och ströp mig men han släppte efter att mamma bad han. Hon är så feg. Hon vågar inte gå imellan och inte min storasyster heller, Hennes kille var också hemma men han vågade inte heller göra något, Jag förstår dom på ett sätt men samtidigt inte. Hela min födelsedag var förstörd!

Sen på kvällen dock så va det som att inget hade hänt. Vi var på resturange och hade mysigt. Men jag kommer aldrig glömma. Jag har en dagbok där jag skriver om t.ex. sånna här saker. Jag kommer ihåg när jag var 4år och pappa tryckte in mig i väggen och skrek på mig. Jag minns inte varför men jag kommer ihåg att jag var så rädd.

Men det är inte så farlig som de var förut. De händer kanske bara 4-5 gånger om året nu men jag mår ändå skit. Jag tänker på det hela tiden. Jag skriver för att jag vill veta vad det är för fel på mig. Varför jag är som jag är. Varför allt är skit och varför jag inte trivs. Det känns som att mina vänner har det sämre än jag och att jag inte borde må som jag gör, så varför gör jag de?

Jag vill bli normal... Snälla hjälp mig och min självkänsla!

Blair

BUP svarar:

Hej Blair!

Jag blev både upprörd och orolig för dig av din beskrivning av hur du har det hemma. För mig framstår det som att din pappa terroriserar hela familjen med sitt humör och att det faktiskt är farligt att gå emot honom.
Jag vet inte om du också sett honom vara våldsam mot din mamma eller syster (det är lika skadligt som att bli utsatt själv)? Du har också minnen av att han har varit våldsam mot dig när du var liten och hur rädd du var då.

Det här kan påverka hur du mår och ditt självförtroende och hela din syn på dig själv. Att leva med någon vars humör och reaktioner man hela tiden måste ha koll på kan göra att man påverkas, så att man iakttar sig själv mer och blir mer osäker än man annars skulle varit.
Det kan också leda till att man tror att det är något fel på en. Barn tror väldigt ofta att det är något fel på dem när vuxna är arga/dumma mot dem. Du är ju inte något barn längre, men du kan ha vuxit upp med känslan av att det är något fel på dig.
Det räcker inte att det är bättre nu än förut. Du lever i alla fall hela tiden med känslan att det kan hända när som helst.

Jag tycker att du ska vända dig till någon vuxen utanför familjen, någon som du kan prata om hur du har det och vad som händer hemma. Till skolkuratorn eller närmaste Ungdomsmottagning eller BUP (finns adresser här på sajten).

Ta mod till dig och gör det direkt - du behöver hjälp av någon som är utomstående och kan hjälpa dig att tänka.
Det kan hjälpa dig lång bit på vägen till att återfå din självkänsla! 

Skickar också med några artiklar.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta