Mår dåligt av att vara i min pappas närhet

När jag var sju år slog min pappa mig. Men min mamma tog det inte på allvar tills han började slå min lillebror. Det var jätte nära att det väcktes åtal, och att han hamnade i fängelse. Men han klarade sig. Efter ett tag fick jag gå på en liten grupp på ungefär fem personer för barn som hade varit med om samma sak. Det var kul och vi blev riktigt bra vänner. I början fick vi alltid frukt och vi fick måla ner våra känslor på papper, och göra  en massa andra saker. Men efter några månader tog det slut. Jag var såklart ledsen för det men det gick ganska bra. Jag började bo en vecka hos mamma och en vecka hos pappa och det flöt på bra. Jag har aldrig berättat för någon om det, och jag har inte känt något behov av det heller. Men det senaste året har någonting ändrats. Ibland när jag ser på honom kan minnen komma upp från när han slog mig. Jag börjar tänka på såren han gav mig och till exempel den gången han knuffade in mig i väggen så att jag började blöda.När vi precis börjat med en vecka hos mamma och en vecka hos pappa var han som vilken pappa som häls. Men nu på senare tid har man börjat slå mig igen. Inte alls lika ofta men typ en gång var tredje månad. Inte skadligt men det gör ont i typ en halv minut. Jag pratar knappt med honom längre. Jag vet inte om jag ska älska eller hata honom. Till och med två av mina vänner tycker att han verkar läskig. Varje gång jag kommer till honom längtar jag bara tills jag ska gå till mamma igen. Jag vet att man typ kan välja om man ska bo mer hos mamma än hos mamma och tvärtom. Men jag vill inte såra honom, och jag vill speciellt inte såra farfar eller min farbror. Dom är två personer som betyder jätte mycket för mig, och jag kan inte fatta hur dom kan vara så snälla och inte pappa. Snälla hjälp mig. Jag känner mig så ensam. Jag mår jätte dåligt av att vara i hans närvaro. Min bror var så liten när det hände så han minns ingenting. Jag vill gärna slippa att prata med typ mamma eller kuratorn om det här. Det känns så fel. Jag har försökt men det går inte. Så jag tänkte att vara anonym på bup kanske skulle vara den sista lösningen. Jag hoppas att ni orkade läsa detta.

LL

BUP svarar:

Hej LL, vad bra att du skriver till oss!

Du ska verkligen inte behöva ha det som du har det. Att bo med en förälder som man är rädd för är absolut inte bra för dig eller för någon. 

Det är inte OK att din pappa börjat slå dig igen - även om det inte gör så ont och inte händer så ofta. Föräldrar och vuxna får inte slå barn, det är absolut förbjudet. Det är inte konstigt om du får upp gamla minnesbilder av hur det var förut. Din pappas handlingar gör ju att de gamla minnena dyker upp igen, det är så minnen fungerar och jag förstår att det blir svårt för dig. 

Du behöver komma ifrån den situation som du är i så snart som möjligt. Det är din pappa som gör fel. Han är vuxen och har hela ansvaret för sina handlingar. Jag tror nog att din farfar och din farbror skulle förstå dig om du berättar hur det är. Du säger att de är snälla och det betyder väl att de inte tycker att man ska slå eller skrämma sina barn så att de är rädda för en.

Många barn och unga har svårt att låta bli att känna sig ansvariga för sina föräldrars handlingar. Fast man kan veta att föräldern gör fel kan det ändå vara svårt att låta bli att få skuldkänslor eller vara oroliga för sin förälder.

Men om du försöker att tänka dig att det som du är med om skulle hända för en kompis, skulle du då tycka att kompisen borde tycka synd om sin förälder? Antagligen inte! Ibland kan det vara till hjälp att tänka så: om det här hände någon annan, hur skulle jag tänka då? Det kan hjälpa till att se alternativ som är svåra att se.

Det är vanligt att ens känslor för föräldrarna kan vara förvirrade, kanske man både hatar och älskar sin förälder på samma gång. Människor har ju fler sidor, så det kanske inte är så konstigt att man har blandade känslor. Det här kan ju också göra att det blir svårt att förstå och svårt att veta hur man ska göra. Därför behöver man hjälp av andra, så att man kan sortera och få hjälp att ta sig ur en dålig situation och få hjälp att må bra.

Du skriver att du helst vill slippa att prata med din mamma eller med skolkuratorn men det skulle vara bra om du skulle våga försöka.

Jag önskar verkligen att du ska få hjälp, så om det är för svårt med mamma och skolkuratorn kan ett annat bra sätt vara att kontakta BRIS antingen via telefon eller via deras chatt. Det kan vara ett bra sätt att börja prata med någon annan om det som är svårt så att du kan få hjälp på vägen. Du kan öva dig i vad du behöver säga och få hjälp med hur du ska formulera dig.
Ett annat bra ställe att vända sig till är tjejzonen - det är en jättebra sida där du kan hitta bra stöd.

Till BUP går det tyvärr inte att komma anonymt, men om du provar förslagen ovan så tror jag att du kan få bra hjälp på vägen.

Var rädd om dig, det är din pappa som gör fel och han som måste ta ansvar för vad han gör.
Du är värd att få det lugnt och tryggt.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta