Läskigt att söka hjälp

Hej! Jag har mått dåligt till och från i över ett år nu, men det har gått för långt nu, det påverkar inte längre bara mig utan min familj också. Mamma och jag har många gånger det senaste suttit och gråtit ihop för att hon är orolig för mig. Hon har frågat om jag inte vill gå och prata med någon för hon ser på mig att jag inte mår bra, att jag inte är mig själv längre och jag har alltid sagt nej. Men igår kom min pappa in och började gråta, jag har sätt min pappa gråta en gång i hela mitt liv innan så det gjorde så ont att se att det var pga mig han satt där och grät. Han sa att han bara vill att jag ska må bra och att han alltid finns om jag vill prata. Och det var efter det jag bestämde mig för att det får vara nog nu. Jag vill inte må såhär längre, jag vill inte gråta varje dag, jag vill inte ha ont i magen längre och jag vill inte vara såhär nedstämd. Jag är trött hela tiden, hur mycket och lite jag än sover, jag skrattar aldrig på riktigt längre och jag vill mest bara vara ensam. 

Jag vet inte hur jag ska gå till väga och hela det här med att söka hjälp känns läskigt. Jag vet att jag kommer börja gråta när jag sitter och pratar, jag har svårt att öppna mig för människor och jag vet inte vad jag ska säga. En stor anledning till att jag mår som jag mår är för att jag vill flytta och trivs inte så bra här jag bor. Jag har vänner men inga jag verkligen tycker om, inga som är som jag liksom. Jag får aldrig skratt utbrott som jag fick förr och jag har ångest över att gå till skolan bara för att träffa alla som egentligen är så snälla men som jag inte trivs med.

Jag vill inte prata med en kurator, jag vill komma bort från skolan. Vem ska jag prata med och hur går det till?

ls

BUP svarar:

Hej Is!

Det är alldeles utmärkt att du kommit till beslutet att det nu får vara nog. Nog av ledsenheten, nog av all gråt. Det ska bli en förändring - men hur undrar du.

Det jag ser först och främst är att du har en förtrolig relation med dina föräldrar, de bryr sig, de ser att du inte mår bra och de är beredda att hjälpa dig. Det är ju helt avgörande att du har dem på din sida.
Men det är också så att man behöver kompisar, eller åtminstone en vän som man verkligen tycker om. Du verkar sakna en sådan person.

Fast du skriver att de andra i din klass/skola är snälla mot dig. Du är inte isolerad men du söker någon som skulle vara som du. Och eftersom en sådan inte finns så trivs du inte med någon på riktigt.

För att bena ut det här vill jag börja med att råda dig att gå till vårdcentralen och kolla om allt är bra med vitaminer och ämnesomsättningen i din kropp. Den tanken får jag för du skriver att du har varit nedstämd sedan c:a ett år tillbaka, känt dig trött oavsett om du sover bra eller dåligt och också haft ont i magen. Sådana symtom kan man få av vitaminbrist eller någon hormonell orsak. 

Om man har uteslutit sådana kroppsliga faktorer kan man börja tänka på att du genomgår någon typ av utvecklingskris (det kan naturligtvis handla  både om kroppsliga och psykologiska faktorer). Här kommer din längtan in efter någon riktig vän som är som du. Och du tänker att du måste flytta för att hitta en sådan vän.

Vet du - jag tror inte att man kan hitta någon som är som man själv. Man kan dela värderingar, syn på saker och ting, man kan känna likadant inför en massa saker - men att allting (allting!) stämmer, det är inte riktigt realistiskt. Så kan det kännas en kortare tid, men sedan kommer det fram att det finns en del olikheter som man måste acceptera utan att det förstör vänskapen.

Jag är inte säker på att skolbyte löser detta problem för dig - även om det kan vara roligt att träffa nya människor. Risken är att du återigen blir besviken om du inte hittar den "riktiga vännen som är som du", bland de nya människorna heller. Jag tycker att här finns en del saker som du behöver tala med någon professionell om, kanske själv eller tillsammans med dina föräldrar.

Mitt råd är alltså att du (med eller utan dina föräldrar) går till vårdcentralen för en kroppslig undersökning. Symtom som trötthet, trots god sömn, och ständig nedstämdhet sedan ett år tillbaka, räcker för det. 

Därutöver är det en bra ide av dig att rådfråga din kurator i skolan. Du kan också ta kontakt med ungdomsmottagningen i din hemkommun för att börja få kläm på vad som har hänt dig under det senaste året.

Lycka till!




Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta