Allt är skit

Hej.

jag är en precis 17 år fyllda kille..

jag vet inte riktigt ens vart jag ska börja med det här..runt hösten 2013 hade jag fått nog av att känna mig utelämnad av min bästa vän, alla tankar och demoner i huvudet sa till mig att ta livet av mig, det gjorde dem i 2 månader medans jag kände hur hon inte ville vara med mig längre, det slutade med att jag försökte ta livet av mig genom att hoppa framför en bil men bröt ihop och ringde henne, det blev bättre, vi båda kämpar med depression och självskadebeteende och jag själv med Anorexia. Nu är jag tillbaka på ruta ett igen, jag orkar inget, jag orkar inte plugga och kan inte vara borta mer från skolan men vill bara sova för alltid, jag vill inte mer. Jag fick tinnitus också och det, en sån liten sak var början till att jag började bryta ihop. Får ständigt skit i klassen (min bästa vän går inte längre i samma skola som mig) blir kallad fet och ful och för att jag har finnar..jag svälter så mycket jag kan, förlåt för att jag bara klagar men jag är så grymt slut på att känna mig helt värdelös och att jag inte betyder något för någon.

Jag har mått skit i stort sett hela mitt liv då jag blev mobbad från 2-6an, jag orkar ärligt talat inte mer.

känner mig alltid ivägen och känns bara som att jag stör hela tiden, skulle igentligen iväg nu på fredag men det blir roligare för dem utan mig..

jag förstår om ni inte vill ta den här "frågan" :/

är rädd att jag är bipolär/adhd också. Jag vägrar gå till en kurator, senaste gången jag var hos en kallade hon mig dum i huvudet och misslyckad, vill inte att mina föräldrar ska veta heller dem är redan irriterade för att jag inte äter och för att jag är helt värdelös, jag är ett misstag.

förlåt blev kanske ingen fråga men jag behöver bara någon, något. Vad ska jag göra? Jag är rädd att jag kommer försöka ta livet av mig igen.

Tack:(

Hannes

BUP svarar:

Hej Hannes!

Jag förstår det som att du har kämpat länge och har det eländigt just nu - inte att du bara klagar (jag har förresten aldrig förstått det där att man inte skulle få klaga, det innebär ju att man säger som det är, just när det är uselt).
Att bli mobbad från 2-6:an kan verkligen lämna ärr som gör att man får svårt att ta sig upp igen och känna att man har ett värde.

Om det är som du säger, att dina föräldrar bara blir irriterade och får dig att känna dig värdelös, så skulle jag vända mig till "Ungavuxna" om det finns en mottagning där du bor. Du kan vända dig till närmaste BUP- mottagning (du hittar den på förstasidan här). De vet om det finns eller om det är till BUP du ska gå.
Eftersom du är 17 år så kan du välja om du vill att dina föräldrar ska veta att du sökt hjälp eller inte. Säg till om det när du ringer.

Du behöver absolut hjälp. Du är omgiven av människor som inte verkar kunna ge något stöd alls. Jag blir helt matt när du berättar vad kuratorn sa - det är helt obegripligt att hon kan kläcka ur sig något så dumt!  

Så - nu kanske jag var orättvis med att säga att ingen ger dig stöd för du har din bästa kompis. Men ni behöver ju andra runt er också, annars blir det för tungt  för er bägge.

Om du får självmordstankar och känner att du behöver någon akut, så kan du vända dig till självmordsupplysningen

Det finns absolut hjälp att få,så ge inte upp.
Du kan få ett så mycket bättre liv om du får hjälp.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta