Min vän tjatar att jag ska gå till er

Jag är inte motiverad till att göra nånting och jag gillar inte att göra de saker som jag brukade gilla. Jag gör inget alls längre! Orkar inte..Inte läsa böcker, inte sitta vid datorn, inte göra läxor vilket gör att jag hamnar efter, inte äta... allt jag vill är att sova och aldrig vakna upp igen. Jag säger inte att jag vill dö men...när nån frågar mig vad jag vill göra med min framtid så är allt jag kan tänka på att inte ha nån framtid alls. Bara sluta existera. Jag känner mig överväldigad att jag måste veta vilken linje jag ska gå, veta redan nu vad jag ska bli, då jag har inget intresse eller nån talang. Jag dagdrömmer konstant, missar lektionerna på grund av det och lever i en fantasivärld som jag agerar ut på riktigt. Inget vet det.. Min kompis försöker stötta mig i depressionen men jag känner mig så värdelös!! Inget hon säger hjälper. Min depression blir värre varje dag, mina föräldrar vet inget o ja tänker faan inte säga nåt, jag hatar mig själv så jävla mycket, skäms av att gå utanför dörren att gå till skolan att visa mig för jag är så ful och tjock vill bara sticka två fingrar i halsen när ja går förbi en spegel. Stressad av rädslan för att jag är trans då jag ser mig själv som det andra könet i spegeln och annars..vill inte ha den här kroppen! Jag är så förvirrad. Min vän tjatar att jag ska gå till er efter jag råkade bryta ihop framför henne men jag förtjänar ingen hjälp jag är faan hopplös och patetisk som klagar jävla emo vet inte ens varför jag skriver nu de e inte som at ni kan hjälpa mig för långt borta för o räddafaan

Den där i hörnet

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Vi kanske ändå kan hjälpa dej fast vi är långt borta? Om jag kunde få dej att förstå att du förtjänar att få hjälp fast du känner som du gör!

Det är vanligt att deprimerade människor känner just som du beskriver, att de inte längre gillar göra saker de brukade gilla, inte orkar, bara vill sova, hatar sig själva, och inte förtjänar att bli hjälpta av någon. Dessa nedvärderande känslor och tankar kan lätt hindra dej från att söka hjälp men det ska du ändå göra!

Det finns hjälp att få. Jag tycker att du i första hand kan ta kontakt med BUP men då behövcer dina föräldrar vara informerade och du skriver att dina föräldrar inget vet. Att du mår dåligt är inget du behöver skämmas för och det är inget du valt men du behöver nu andras hjälp. Du blir också så ensam med dina nedvärderande tankar om dej själv. När du inte själv kan säga emot så behöver du andra som kan påminna dej om allt som är bra och fint med dej också!

Du måste förstå att du just nu inte är någon rättvis iaktagare av dej själv utan tvärtom. Du verkar systematiskt nedvärdera dej själv.Jag tror du skulle må bättre om du försökte göra motstånd. Om du kan prata med andra kan du ibland komma ur din egen bubbla med nedvärderande tankar och känslor. Visst är  det bra med din kompis som försöker stötta dej även om det inte räcker hela vägen! Och dessutom ger hon dej väldigt bra råd!

En annan möjlighet är att du tar kontakt med en ungdomsmottagning. Om du fortfarande inte känner dej riktigt motiverad så kan du fortsätta fundera på hur du ska göra med hjälp av de anonyma chattarna på BRIS och Tjejzonen. Är det inte dags att träda fram ur hörnan?

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta