Kan sitta och gråta för att jag känner mig ensam

Hej! Jag är en tjej på 16 år och jag går tredje månaden i ettan på gymnasiet. Ett tag nu har jag känt mig väldigt stressad över skolan och andra saker. Jag känner att jag aldrig har tid att göra läxorna och att allt bara kommer gå åt skogen. Samtidigt vet jag mycket väl om att jag alltid skjuter upp saker till sista stunden. 

Jag har också ca de senaste 2 åren känt mig väldigt ledsen och nedstämd i perioder. Jag kan sitta och gråta ensam på kvällen utan anledning, eller bara för att jag känner mig ensam. Jag kan tänka att jag är värdelös och aldrig kommer klara någonting, och det gör ju inte direkt saken bättre. Jag har ett dokument i min dator där jag kan sitta och skriva ner dumma saker om mig själv som: ''varför skulle någon vilja vara min vän på riktigt, jag är ju bara konstig''

Till saken hör att jag slutade bo hos min pappa för 1 år sen och våran relation har inte direkt varit jättebra sedan dess. Alla mina syskon flyttade också hemifrån samtidigt. Min och min mammas relation har också försämrats på senaste tiden, det känns som att hon inte förstår att det är jobbigt att vara tonåring.

Jag känner mig alltid trött och får huvudvärk väldigt lätt. Nu har jag haft huvudvärk nästan konstant i en och en halv vecka. 

Jag har inte berättat för någon alls att jag inte mår så värst bra, det känns som att de kommer tycka att jag är konstig. Och jag vill inte sätta någon slags diagnos på mig själv men jag har såklart tänkt om det skulle kunna vara något. Jag har också trott ett tag att jag har typ ADD eller ADHD, men det kanske bara hör ihop med allt annat. 

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha för svar eftersom att det inte finns någon fråga. Men ni kanske kan ge några råd eller om ni har några funderingar på om det kan vara något.

alice

BUP svarar:

Hej Alice!

Du har det verkligen rätt så tungt nu och det är bra att du skriver till oss.
Du skriver att du inte har någon fråga, men jag förstår att du faktiskt har flera frågor. Hur kommer det sig att jag känner mig så ensam och stressad och ledsen och tycker att jag är värdelös? Hur ska jag göra för att inte må så här eländigt? Är det något allvarligt fel på mig? Jag läser i alla fall dessa kanske inte så uttalade frågor i ditt mejl. 

Nedstämdhet är ett tillstånd som alla upplever under vissa perioder i sitt liv och det brukar finnas olika orsaker till det. Oftast går det över av sig självt, andra gånger inträffar vissa förändringar i omständigheterna i ens liv som gör att man börjar må bra igen och i vissa lägen behöver man få professionell hjälp.

Men i din livssituation finns en del saker som jag tror bidrar till dina dystra tankar.

Du har inte så bra relation med dina föräldrar. Det blev inte bra med pappa efter att du flyttade från honom. Du tycker att din mamma inte heller förstår att det kan vara jobbigt att vara tonåring.
Och du har helt rätt, tonåringarna behöver fortfarande föräldrar som ser och förstår och stöttar.

Som jag uppfattar det sitter du för det mesta ensam med dina grubblerier. Dina tankar bara mal i ditt huvud, alltid, nästan alltid, samma negativa tankar. Det är nästan det värsta med det – man hittar inte ut ur kretsloppet av dessa malande tankarna på egen hand och man blir ledsnare och ledsnare av dem - och så får man ännu dystrare tankar.

Av dina välformulerade rader ser jag att du måste vara en klok tjej. Det du behöver nu är någon att tala med för att hitta ut ur denna rundgång jag beskrev ovan. Det bästa vore naturligtvis om du kunde tala med din mamma och pappa. Men om det inte funkar så har jag några andra förslag.

Först vill jag säga att din ihållande huvudvärk ska undersökas på vårdcentralen. Det kan hända att den har sin orsak i din nedstämdhet, men man måste undersöka om det finns någon annan orsak till den. Vårdcentralerna nuförtiden har också kurator eller psykolog. Om ni kommer fram till att huvudvärken orsakas av din långvariga nedstämdhet kan du eventuellt få samtalshjälp där på vårdcentralen.
Fråga efter denna möjlighet men du ska inte nöja dig med om man bara erbjuder medicin.

Ett alternativ är att du kontaktar ungdomsmottagningen i din hemkommun för att komma på samtal.

Du kan också kontakta tjejzonen.se och börja chatta med någon där som kan hjälpa dig med att komma ut ur dina grubblerier och börja tro på dig själv. Man kan också få en "storasyster" för något längre kontakt även om jag tror att det finns viss väntetid för det. Ändå är det värt att prova. 

BUP är givetvis också ett alternativ. Du kan ringa själv men räkna med att man så småningom kommer att önska att dina föräldrar kopplas in. Och det är egentligen något jag själv tycker att ni som sammanhörande (även om inte sammanboende) familjemedlemmar skulle ha nytta av.

Hoppas du hittar något av mina förslag som kommer att fungera för dig. En sak är säker: en förändring behövs för dig för att kunna fungera i skolan, i dina relationer och för att må bra! Du förtjänar det.

Jag skickar med lite information till dig. Läs den!

PS. Kan det hjälpa om du visar ditt mejl och mitt svar för din mamma för att lättare sätta igång ett samtal med henne? 

Ta hand om dig!

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta