Jag hatar mej själv

okej,jo det här började för länge sen när jag var runt 5 år. först började allt med att folk retade mig och kallade mig saker för smal, ful, idiot, slampa, anorexia tjej osv men det sket jag i för jag var 6 men det fortsatte och dag för dag mådde jag sämre och sämre. sedan när jag var 10 flyttade vi till Sverige och  och då träffade jag min pappa för första gången. det var bra från början men sedan började mamma och pappa bråka nästan hela tiden. det gör de fortfarande. och orden fortsatte och jag hörde ofta att jag är värdelös. jag började hata mig själv mer och mer och nu hatar jag mig själv väldigt mycket. jag har nästan inga bilder på mig själv jag kan inte kolla på mig själv i spegeln utan att gråta. sedan träffade jag min bästa vän. allt var bra eller iallafall bättre. sedan började hon skära sig.  sedan började hon röka med 2 av mina andra kompisar. vi vare typ ett gäng jag hon och mina 2 andra kompisar. men nu känns det mer som att de puttar bort mig från vår "gäng". jag känner mig mer och mer värdelös för varje dag och självmordstankar kommer upp hela tiden, i mina drömmar  osv. pappa han jobbar 24/7 och när han är hemma är han på dåligt humör för han knappt får någon sömn. mamma hon har sina problem. och varje gång jag stänger ögonen så ser jag mina vänner, familj och alla nära lyckliga de har det bra de mår bra men jag är inte där. jag vill göra självmord men jag är för rädd. det är den där fucking rädslan som håller mig tillbaka. ibland får jag ångest attacker då hela jag pirrar och jag får ont i magen  och jag har en sång tung känsla. jag pratar med skolkuratorn och hon försöker hjälpa mig. men jag bara orkar inte mer. jag bara hatar mig själv så jävla mycket. jag skapar problem för alla. jag är smal, ful, dum, jobbig, idiotisk tjej som förstör för alla. ingen vet om det här förutom mina vänner men de vet inte allt utan de vet att jag mår dåligt över att vara smal. men kuratorn vet allt. jag vågar inte gå till skolan jag vågar inte visa upp mig, jag vågar inte krama mina vänner för jag vet att de bara tycker synd om mig och jag bara klarar inte av vardagen längre,  jag försöker vara stark men allt faller samman hela tiden.  

broken

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev.

Du skriver att du försöker vara stark men att du faller samman hela tiden. Jag tror du är en väldigt stark tjej utifrån vad du beskriver och jag tror även starka personer faller samman då och då, men reser sig igen och det verkar du ha gjort.

Jag tänker att det är några saker du kan göra för att stärka dej.

Du skriver att du hatar dej själv och beskriver dej själv som en smal, dum, ful, idiotisk tjej osv . Din beskrivning av dej själv låter väldigt likt det andra retade dej för och dina mobbare har kallat dej. Har du gjort deras bild av dej till din egen?

Det är vanligt när man är liten och i underläge att det blir så, men det är väldigt destruktivt. Det slutar lätt som med dej - att man hatar sig själv. Jag tycker att du ska försöka ifrågasätta denna självbild du har. Är du verkligen dum? Du kanske är smart? Är det fel att var smal? Förstör du för alla? Hur förstör andra för dej? 

Tänk om någon kamrat skulle tänka om sig själv som du gör. Skulle du tro henne, att det var en riktig och rättvis beskrivning av henne? Jag tror inte det. Du kanske svarar mej att det ändå är så här det känns. Och då skulle jag säga att du får fundera på varför du till exempel känner dej dum, när du inte är det och vilka konsekvenser det får för dej.

Den andra saken jag kommer att tänka på när jag läser ditt brev är att du verkar så ensam i din familj. Föräldrar har alltid mer eller mindre egna problem och dom arbetar ofta mycket. Om du tänker att du är stark genom att inte berätta om hur du mår för dom, så tänker jag annorlunda.

Jag vet inte hur mycket dom vet om dej och det du beskriver här men jag tycker att du ska berätta så mycket du kan. Att din pappa arbetar så mycket är antagligen för familjen, men det hindrar inte att han kan vilja och önska hjälpa dej när du mår dåligt.
Likaså kanske din mamma har sina problem, men säkert vill hon ditt bästa och då måste du också berätta och ge dom chansen att ta hand om dej.

Slutligen beskriver du två bra saker i ditt liv. Du har en bra kontakt med skolkuratorn och jag hoppas du går till henne. Även när du mår dåligt och inte vågar eller orkar gå till skolan. Det är kanske då hon mest behövs?

Jag tror också att du har bra vänner och jag tror att de nog tycker om dej för den person du är och inte bara för att de tycker synd om dej.
Men eftersom du tycker så illa om dej själv blir det lite svårt för dej att förstå att andra faktiskt tycker om dej. Du kanske tänker: hur kan någon tycka om en sådan som jag? Men du måste förstå att vad du tänker om dej själv, och vad andra tänker, kan vara helt olika saker när man som du hatar sig själv.

Jag tänker att du skulle kunna vara hjälpt av att fortsätta fundera och chatta om dej själv med en storasyster på Tjejzonen.

Lycka till!

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta