Bråkar med min familj

Hej :)

har haft det lite drygt i ett år nu. När en dryg sak har tagit slut har det alltid påbörjats nåt annat. Har det senaste halvåret bråkat med min familj och det är som att det är jag mot dom, mina kompisar snackar dom bara skit om hela tiden och att jag är helt cp. Det första halvåret var jag sådär: - Dom är såna, deal with it, alla är olika. Och liksom bara viftat bort och inte brytt mig. Men det andra halvåret nu har jag börjat bry mig mer och mer utan att vilja göra det och jag har blivit mer och mer konstig. Reagerar starkare på saker som händer inom familjen och för att *fly* från det har jag börjat röka/ dricka/ festa, och hålla mig så långt bort hemifrån som jag kan. Det har hänt flera gånger att jag inte orkat gå hem och bara sovit hos kompisar ett tag mm. Genom att jag gör allt det där så får jag panik över skolan, går naturvetenskap i ettan och jag pluggar till förhör och prov men får ändå F, då ger man upp allt. Det kan också bli lite våldsamt när vi bråkar i familjen men eftersom att jag är yngst kan jag inte göra så mycket till *självförsvar*.. Mycket hot också.. Jag vill inte flytta hemifrån men vill inte bo kvar med dom heller. Vill inte snacka med nån på min nuvarande skola för vill inte att nån ska göra det till värsta grejen, men en lärare på min förra skola vet allt, men har bett den läraren att verkligen INTE göra något. Mina kompisar är alltid vid min sida och försöker hjälpa mig men ibland på vissa kvällar när man verkligen bara vill dö så hjälper inte ens det. Har *cuttat* några gånger men det va inte alls farligt så, gick bort efter 2-3 veckor och så.. Men Asso vill inte göra det heller, men det bara blir så.. Helt fucked up ju :(

har gett upp allt nu, festar bara och är med kompisar och går i skolan med 99% närvaro men ändå blir allt i skolan skit. Asso vad ska man göra åt hela skiten... Som sagt.. Heeelt fucked up..

ps. När jag är med kompisar är jag som vanligt och är glad och glömmer allt som är skit.. Men en kompis kan ju fan inte sitta och vakta en dygnet runt heller..

wtf

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev!

Du skriver att en lärare på förra skolan vet allt, vilket jag förstår som att du har haft det svårt hemma länge. Vet inte heller om du med "lite våldsamt" menar att du faktiskt blir slagen hemma?
Jag blir orolig för hur du faktiskt har det hemma, det du beskriver är mer än "vanliga tonårsbråk". Om du inte vill gå hem utan försöker hålla dig borta både i tankarna, genom att dricka/festa och fysiskt - genom att sova borta - behöver du nog hjälp.

Det låter också svårt för dig att klara skolan just nu. Det är väldigt kärvt för många första året i gymnasiet och naturvetenskaplig är en krävande linje. Om du är ledsen och orolig är det svårt att plugga. När det går dåligt i skolan är det lätt att känna sig misslyckad och det blir en ond cirkel.

Om du inte vågar vända dig till skolsköterska/kurator så kanske du kan gå till närmaste Ungdomsmottagning?

Det låter som om du kämpar allt vad du kan och dina kompisar stödjer dig. Men det räcker inte - du behöver vuxenhjälp. Då kan ni tillsammans diskutera vad som går och vad som inte går att ändra på för dig.

Det låter verkligen som att du förtjänar att må bättre - så ge inte upp!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta