Har fått Aspergers – kan jag göra något åt skiten?

Jag fick för några veckorsedan reda på att jag har Aspergers. Sedan tidigare vet jag också att jag har depression och social fobi. Innan jag fick diagnosen så hade jag i alla fall hopp om att jag skulle kunna bli frisk genom KBT och liknande, men när jag fick diagnosen och nu har läst på massa så inser jag att det är helt omöjligt att bli av med Aspergers, det enda som kan göras är att "göra livet lättare". 

Nu när jag vet detta mår jag sämre än någomssin och ännu en gång så känns det som om att jag antagligen inte kommer att bli så gammal. Min förra psykolog var alldeles för långt bort så jag slutade att gå till slut och nu har jag ingen att prata med då mina föräldrar bara blir arga på mig om jag är ledsen eller liknande. Har flera gånger fått höra "skärp dig" när jag varit så ledsen att jag bara vill dö. 

Det finns en BUP-mottagning rätt nära mig som är jätteliten och bara har öppet lite då och då och därmed så vill dom oftast inte ens ta emot personer vad jag har hört. Vet inte ens om dom har erfarendhet utav Aspergers. Och jag vågar inte heller ta kontakt och vet inte vad jag ska säga. Är även väldigt omotiverad eftersom att jag vet att jag inte kan göra något åt skiten. Allt jag läser och hör är att jag kommer att leva ett förjävligt liv. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra. 

Anonym

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Usch - vilken trist bild du verkar ha fått av hur det kan bli om du har diagnosen Aspergers syndrom. Jag förstår att du blir ledsen och att det känns hopplöst av den bilden.

Men som tur är så tänker jag att din bild är felaktig. Diagnosen Aspergers syndrom betyder inte per automatik att man kommer att leva ”ett förjävligt liv”. Diagnosen innebär, som du vet, att man har svårt för vissa saker/situationer. Den innebär dock INTE att man inte är bra på en massa annat! Du har fortfarande alla dina starka sidor som är viktiga att förstärka och jobba vidare på! Och dem tänker jag att det är viktigt att du får hjälp att hitta och utveckla.

Aspergers syndrom i sig går visserligen inte att ”bota” med KBT eller något annat, men man kan lära sig hur man ska hantera och komma runt de svårigheter man har. För detta behöver man såklart hjälp. Och du behöver också hjälp för din depression och sociala fobi.

Jag tycker att du tänker helt rätt med din närmaste BUP-mottagning. Jag tycker absolut att du ska se till att du får kontakt med dem. Nu vet ju inte jag var i landet du bor, men på de flesta BUP-mottagningarna har man god kunskap om Aspergers syndrom. Och om din mottagning mot förmodan inte har det, så kan de säkert hjälpa dig vidare till något annat ställe.

Du skriver att du inte vågar och inte vet vad du ska säga. Jag tänker att ditt brev som du skrivit hit är en jättebra utgångspunkt. Och jag tänker flera olika sätt som du kan göra:

-          Prata med dina föräldrar. Det är de som ska ”skärpa sig” och ta hur du mår på allvar. Prata med dem igen och säg som det är-att du mår dåligt och vill komma i kontakt med BUP igen men att du inte vill ringa själv. När du väl kommer till BUP så kan du visa din behandlare brevet.

-          Skolkuratorn. Om det känns svårt att prata med föräldrarna, kan du gå till skolkuratorn. Där skulle du bara kunna visa upp brevet direkt och börja från det. Hen kan hjälpa dig att prata med föräldrarna och/eller ringa till BUP.

-          Ring till BUP själv. Eller gå dit. Säg att du har svårt att förklara och be att få läsa upp ditt brev (antingen det här eller att du skriver ner innan, vad du vill säga).

-          Om du bor i Stockholm så brukar man bli remitterad till Aspergercenter. Där kan man få råd och stöd kring sina frågor. Kolla in sidan och ring dit! (http://habilitering.se/aspergercenters-barn-och-ungdomsteam)

Din diagnos är INTE något hinder för att du ska få behandling för din depression och sociala fobi. Så jag tycker att du inte ska tveka att söka hjälp.

Lycka till!