Känner mig tom och ledsen

Hej!! På senaste tiden Har jag känt mig väldigt konstig. Jag känner mig tom,ledsen,ensam. Ibland om jag är med mina kompisar så kan det kännas alldeles okej,men när jag blir ensam så kommer det igen. Jag har haft detta i ca 2-3 månader, ungefär sedan jag var tvungen att sluta med min gymnastikträning pga en skada. Att jag har haft ett så långt uppehåll har också gjort att jag har fått skuldkänslor och jag blir stressad av att jag måste komma tillbaka,men jag börjar gråta när jag tänker på det eftersom att jag känner mig dålig.

Vissa dagar kan jag inte äta medans andra frossar jag i mig.jag har också fått som panikkänslor där jag tappar kontrollen och inte riktigt vet vad jag gör.  (Kan kanske också tillägga att min farmor dog nyss och min mormor är allvarligt sjuk vilket också gjort mig ledsen).

tjej 14

BUP svarar:

Hej - vad bra att du skriver till oss!

Det är många saker som har hänt i ditt liv den senaste tiden som alla kan ha betydelse för hur du mår. Jag förstår det som att din gymnastikträning har varit väldigt viktig för dig. Nu kan du inte träna och då kanske det är svårt för dig att hitta andra saker som du tycker om.

Det kan kännas svårt och väcka många funderingar att råka ut för en skada.

Du har också mist din farmor och nu är också din mormor allvarligt sjuk. Klart att det här gör dig ledsen. Det som hänt i din familj påverkar förstås också dina föräldrar så att de blir ledsna och oroliga. Det tror jag också påverkar dig mycket.

Att du känner dig glad och okej när du är med dina kompisar är precis så det brukar fungera. När du är med dem får du annat att tänka på och för en stund så är din ledsenhet och din oro borta.
Men när du är ensam blir du på nytt påmind om allt det jobbiga. 

Jag undrar också om du har lite för höga krav på dig själv. Det är klart att du inte kan vara på samma nivå nu som innan du var tvungen att ta en paus från tränandet. Så du måste komma ihåg att du inte tränat på länge och att du behöver tid för att komma ikapp om du nu vill börja träna igen.

Jag tror att du kan bli hjälpt av att prata med någon om hur du mår. Någon som kan hjälpa dig att sortera i allt som har hänt och också hjälpa dig genom att trösta och hitta sätt att hantera din ledsenhet och din oro.

Jag tycker att du ska försöka börja med att prata med någon eller båda dina föräldrar. Kanske att ni sen kan vända er till skolkuratorn eller skolsköterskan i din skola. Du kan förstås också själv vända dig till dem. Om du vill kan du använda dig av det här brevet.

Jag skickar med några artiklar om depression och om ångest och oro.

Hoppas att du fått lite hjälp på vägen och lycka till!